Kraschat

Kroppen sa: Orkar inte, släpp taget, ge upp.
Huvudet sa: orkar inte, släpp taget, ge upp.
Själen sa: orkar inte, släpp taget, ge upp.
Hjärtat sa: kom igen upp med dej, håll i,greppa tag, snälla ge inte upp.

Tårar

Hur kan små droppar av dagg, i kala träd, en grå vinterdag skapa sådan ångest att  tårarna stiger upp i ögonen.
Ångest som glittrar ikapp med små droppar som inte ens tynger ner den gren som den sitter i.
Ångest som kommer så oväntat att den inte ens hinns mötas upp.
Blockerar all tillförsel av luft. Andningsvägarna vänds emot mig och jag har ingen väg ut.
Promenaden fortsätter med djup andningar för att återställa ordningen i min kropp.
Ångesten  speglar utåt vad som försiggår under ytan.

Lördags middag