Smärt kroppen,

Enda sedan olyckan, den där hemska kvällen. femte oktober 2010, då det liksom tog stopp.
Då det small, påkörd  där mitt på parkeringen, där jag skulle stå med min bil, parkera,, 
Allt hände i en och samma sekund. I en tid som inte fans. 
Enda sedan den kvällen har jag fått leva med smärta, 

Armar som domnar och nacke som protesterar, Enda sedan den kvällen så är det accepterande som varit den enda rationella, Smärtkroppen talar .
varje dag gör sig smärtan sig påmind,
Smärtan förflyttar sig. Likt en strömförande kabel i kroppen, den är aldrig samma . och aldrig i samma intensitet, men alltid där,
Det är något som sitter i mitt huvud, detta att det gör , ont. för den finns inte , 
den är inte verklig,
så har de sagt de,. de som vet, och jag försöker förstå. .  Hur ska jag göra då?
sjukgymnaster, samtal, och tabletter.
Österåsen hälsohem.. 
Och så paniken. Ingenting fungerar, ingenting är som det ska ,, och så orken. den som inte finns, Liksom en låga som skulle brinna den bara tog slut. Liksom jag . 

Depressionen , utmattningen, påtaglig och lika verklig som smärtan. Har jag inte förstått hur jag fungerar längre , den där nya människan. Som. ska vara jag ,

Jag mins hur det var att inte ha smärta, jag mins hur det var att orka ,. 
springa, cykla, simma. Åka skidor. Vandra och vara ute. Smärtan fans men den var verklig.

Sakta tar sig allt framåt. 
Men nu ville de sig inte bättre, än att världen, skulle visa sitt grymmaste ansikte och ta min son, mitt lilla barn, ifrån mig. Och jag är maktlös. förtvivlad skriker min smärtkropp . Nog. 
Och nu kan vi prata smärta som är påtaglig och verklig.
Nu kan inget bli värre, inget i detta liv kan bli värre, Så den smärta som fyller min kropp med tröstlös förtvivlan finner ingen nåd. Det går inte att värja sig. 
Smärtkroppen gör sig påmind. Stelt strävar jag mot något nytt,
Inget går att göra ogjort och inget är mindre smärtsamt, Känner in och känner av,
 Finns det något som inte gör ont, överallt. I kroppen i själen. och i det som inte finns.
Och nu ska det bli något nytt. fågel Fenix reser sig ur askan, och det måste jag med göra. 

Någon dag- 

Det inte är bortkastat det som sker, 

Ur något kommer ingenting och det förändrade världen.