Konstruktivt,

Nu äntligen har jag förstått,
Konstruktiviteten, ,
Det där ordet som fick mig på fall , som gjorde att jag nu är inne på min tredje vecka här på psykiatriska enheten 52 a.

Konstruktivt, enligt ordboken och fritt översatt av mig,  betyder , att tänka Posetivt ur ett icke personligt perspektiv, 
Motsatsen till destruktivt,
Enkelt ! Typ.

Jag vill våga se , att jag kan ta plats i ett samanhang,  ha rätten att vara precis den jag är, och precis lika rätt har mina medmänniskor och medresenärer,
Även om jag känner mig kränkt, eller osynliggjort, så handlar det inte om mig, jag kan kliva undan och tänka , att denna människa beter sig så för att,,,,,,
Och jag får ochså bete mig orationellt,  bakvänt och ändå få förståelse, medömkan och få plats att hela mig på.
Konstruktivt, ,,

Konstruktiviteten har tagit en plats i mitt medvetande, och långsamt får det sin inbörd präntad, 
Livet är orättvist, odrägligt, jobbigt, skavandes,  omöjligt, och menigslöst,  men det handlar ändå om mina val, hur jag formar mina tankar,
Hur jag slår mig i huvudet och skadar min självkänsla,  och tänker negativa tankar, hur vill jag tänka?
Konstruktivt!

Det är inte meningen att jag ska gå under , för jag tror, tror att jag är ensam , övergiven, fel, tror att livet inte funkar att leva,
Att det beror på mig att ingen hälsar på, utan ATT människor harfulltupp med sina liv,
Alltså inte för att jag är ful , fet, eller ointressant,
Jag behöver inte försvara mig, inte hitta en lämplig lösning, inte tro att jag ska förändra något.
Konstruktivt,

Kloka jag! Hur kunde jag missa detta, hur kunde jag låta destruktiviteten ta över, bli det rådande,
Och även om jag nu ser det klart, med nya glasögon, svindlar det lite i min övergivna själ,
Livet sker , för jag väljer det, precis som andra har sin väg att gå, och ibland så går vi bredvid varandra och då ska vi ta tillvara på varandras kunskap, utan för den del tro att deras livsväg inkluderar min livsväg, och det handlar inte om dej, bara om mig,
Bara om mig,
Konstruktivt,

Oja, inte är vi fullärd inte, kunskap kan överbygga mycket.
.... bara om man blundar och tänker,
Nej jag vill inte,
Kan det bli fel.
för man måste leva, 
Här och nu,
Konstruktivt,

Samtalet

Min kontsktperson,  den unga söta sjuksystern och jag har gjort ännu en test på mitt mående, och jag tyckte nog att jag klarade av det bra, svåra frågor då,
Hur mycket oro har du? Har du ångest? Lite bara ibland eller konstant, öööö
Paniken kommer som oplanerat, oron är något annat, inte samtidigt men påtagligt, paniken den förlamar och stiger upp som ett obehagligt moment som kroppen ska "klara av" andas genom,

Självmordstankar, fins dom kvar?
Ish ,, nääää,  jag förklarar att den dörren stängde jag igen , slängde nyckeln ,  reserven den har jag tappat, nånstans, kan jag lova att inte använda mig av den flycktvägen igen,
Ja det kan jag,
Ärligt,
Är det medicinen, eller tryggheten här på avdelningen , jag vet inte,  och hur blir det då när jag kommer hem?
Hur svarar jag på det, jag får väll jobba mot det målet,

Jobba jobba, ,

I morgon skall jag till psykologen i gen på affektiva , Käns som dagarna är en minut nätterna som veckor, tiden svischar förbi, nu har jag vart här i två veckor snart, och det känns som tre dagar, 

På frågan om jag bryr mig om omgivningen,
Jo på ett plan , på ett annat plan ger jag sjutton i omvärlden, tar den sen,

Då ska jag ,,,
Skaffa vänner,
Ordna mina papper,
Fixa en syselsättning, 

Och framförallt ska jag börja må bra,

Och allt kan ju bara bli bättre, för nu har jag vart långt ner på botten , simmat i träsk vatten utan någon som helst flyt hjälp, och jag såg bara en utväg och det var att ge upp och låta sig omsluta av den stora sömnen,

Återkommer,,,,

Ensam,

Natten kan vara otroligt lång, I väntan på en ny dag,

Jag ligger ensam i min säng och oron gör sig påmind, och jag vet inte varför, eller , jo, det vet jag,
I kväll har min pojkvän gått ut , träffat en polare, dricker grogg , och lät full, han ska gå hem sen i natt, och jag känner på mig att han slinker in på dalton,  och varför är jag orolig för det, det är inget
Märkvärdigt i det,
Alla går väl ut själv, på krogen , eller?
När jag ligger i en sjuksäng,  Och mår dåligt, ångest, panik, oro, ,
Jag vet , det är inte rationellt attvara,  svartsjuk,  och han har lovat , att inte flörta, men som han sagt, det är bara något han gör,
Och han gör det när jag är med, så antagligen blir det massa flörtande nu, jag tror inte han kommer vara otrogen, inte i praktiken,  kanske i tanken, och antagligen kommer han texta till någon, ex, , i min fantasi så,
Oro, hur hanterar jag detta nu då?
Ska jag fråga, i morgon, hur det var, vad han gjorde,
Eller är det svartsjuka, eller bara nyfikenhet, hur tar han det?
Kom,er han bli arg, ljuga, trampar jag honom på tårna, kommer han att försvara sig,
Oro,,,,

Och alla dessa kvinnor han har vart med, han blir liksom lite använd  , i dag smög sig fram ännu en, hon med de speciella dukarna, de som jag inte fick söla på,
Och det vart tok jobbigt, fast ändå mindre, som om jag numera inte bryr mig att han legat med halva Sundsvall,  fast han inte vill ligga med mig, ,
Använd , liksom delad, och han blir inte min, enbart,
Äsh,  märkligt detta,

Jag jobbar mej vidare, nu sömn,
Ångesten får vara där , den är, i magen, ,

Aptit,

Att ha aptit på livet är ett grundläggande livsnödvändighet. Känna hunger ,
Hunger till kunskap, gemenskap.
Aptit på känslor. Bortom rädslor, våga sukta, våga kräva, våga ha förhoppning, och förväntningar.

Ändå ligger aptiten långt ifrån själva grundnivån av lusten,
För lusten ligger först, och ligger i viljan,

Att ha aptit kan i bland vara drivkraft,  likväl vara en fara , aptit till att ha för mycket, av det goda.
Svårt att definiera vart , förmycket,  egentligen ligger,
Aptit på mat , aptit på sex, på konsumtion , på att söka lycka i en destruktiv handling. Penngar, vänner, allt kan bli för mycket och tippa över i oöverskådlig livs lust,
Och sluta i katastrof, och livsleda,  och ensamhet,

Om aptiten på livet saknas , om det känns som en befrielse att ha en sista dörr att kliva in i. En sista utväg,
Behövs en hjälpande hand, någon som lyssnar, ser och stöttar. Våga höra att det är en livsuppgift att skapa en balans i livet ,  våga skratta,  våga älska, våga leva.

Dagar

Dagarna går på avlöser varandra,  ser egentligen likadana ut, natten är lång och sömnen stötvis, jag lyssnar på ljudbok, somnar om spolar tillbaka,  lyssnar lite till, somnar , osv,
Frukost, kaffe och två hårda , mera kaffe och medicin, tre olika värktabletter en mot humöret,
Duchade , klärmig,  och vilar, tänker och tänker,

 sängen har slutat fungera, hissanordningen har hakat upp sig, hm,

Lunch, idag var det potatissallad och rostbiff, smaklöst, åt lite, lämnade mer än hälften, kaffe, som jag köpt , nesskaffe,  vila, på rummet, kämpar med en trilsk  säng,  äh,  ger upp,
Tänker, läser, lyssnar,  gör en armring,  av pärlor, fixar inte knuten , ger upp,

Besök av micke, promenad, runt sjukhusområdet,  kaffe och jordgubbar,  samtalar, och jag tänker,tänker massor, , mera medicin,

Middag, totalt avsaknad av aptit, Micke fick min mat,
Vi gick ut , satt i solen och vi pratar,

Kl 19 är besökaren Slut,
Sen blir det kvällsmat,  ochmedicin, och tröttheten kommer smygande,
Och jag tänker, tänker , tänker, .

Återkommer, ,,,,

Ny medicin

Överläkaren förklarade att min medicin var väldigt svag, och nu fick jag insatt något starkt och som ska vara bra på värk och humör.

Avdelningen är trist och grå, koridoren,  ännu tråkigare, maten smaklös och intensägande.  Uteplatsen är igenväxt utan någon somhelst finnes.
Egentligen det som är nytt och väl fungerande är själva rök modulen där rökarna kan stå under en fläkt,  tacksam för den, då slipper  man den lukten ,

Jag skulle få en kontakt Persson som skulle prata med mig, verkar som om hon inte hade tid med mig, vad hade jag förväntat mig, känns som om det är precis som det ska ,
Kostruktivt, , just, öööö

Jag kanske får prata med henne en annan dag,
En ung och oerfaren tjej, kanske lika bra hon inte hade tid,

Biverkan då, magont, de är något som jag haft förut, illamående , det är inget nytt, annars känsla det inget än,
Medicinen är svår, då jag måste be om det hela tiden, verkar inte funka, det är väll svårt att skriva in i journal vilka mediciner jag ska ha,

Sömen är svår , vaknar hela tiden, men jag har gömt undan insomnings piller som jag kan ta på natten,
Vet att det är fel, men jag måste kontrollera det själv.

Maten är inte okej, jag får mjölkfritt  och vill ha glutenfritt, men det får jag inte, äter lite , och det är just bara för jag måste, magen säger ifrån , illamående och matlusten är borta.

Rummet delas av två, och det är okända dofter och ljud, klart det blir svårt då, men den nya som kom igår hon satt in en skärmvägg, och då blev det bättre, jag vill inte lära känna nån, isolerar mig , och väntar på besök  , mina barn  hälsar  på.
Micke kommer, allt är som det ska,

Jag hör inte hit, ändå gör jag det,

Psykiskt sjuk, ,,, å skam å vanära.

Psykavdelningen, 52 a

Ibland blir det bara för mycket, när livet krånglar till det, liksom tar en annan vändning och någon annan tar över, bestämmer att nog nu, du behöver hjälp, på riktigt, så hände det, när jag på en vanlig rutin kontroll hos doktorn , jag blev sänd hit på avdelningen direkt, utan att passera gå.

Med handväskan tryckt i famn , slusades jag från affektiva till psykakuten och med bil till 52 an och låst avdelning.
Och när grindarna slog igen bakom mig, kom ångesten krypande, och jag kände mig så liten , så skör, som genomskinlig, uttänjd,

Handväskan , med allt jag ägde söktes igenom , på piller och vassa föremål, och det kändes naturligt, och jag fick lova att inte göra mig illa.

Men som livet är nu, fungerar inget , jag lever inte bara överlever,
 jag har en Livsleda, meningslösheten känns som bedövande , huvudet tomt, kroppen värker, och anden är vilse, och själen jobbar hårt för att jaget ska hitta tillbaka.

Men minsta motgång känsla oövervinnerlig , nu gav jag upp, skrek ut min vånda om hjälp.
Och någon hörde mig,

Nu ligger jag här,  i en sjuksäng ,
 Och ska hela mig själv,

Konstruktivt. .......

Analys

Konstruktivt ska jag hitta mitt eget bot, vad betyder det? Hur hittar jag det?
Rent analysiskt  ska jag bygga upp ett samtal i posetiv riktning , kreativt hålla mig till en idé riktning,

Posetivt skapa min framtid konstruktivt, trattar ner varje problem till en enhet, se varje del som en egen kropp, ett eget sinne, ett eget bot, ta varje smärta som en ensam härskare, varje problem som en ensam händelse, använda varje del som en byggsten bygga upp något nytt, konstruktivt,

Jag som sett mig som en komplex helhet, en massa av suverän helhet, men så fel, så utan egen förmåga att separera det ena från de andra, jobbat på med inriktning på problem som var hela jaget.

Dela upp sig i enheter, jobba med en sak i taget, förvirring,  tveksamt, problematiskt,

Trauma ett, trauma två,
Smärta , värk,
Deprimerad
Livsleda , meningslösheten
Ekonomin
Sysselsättning
Relationsproblem, orken att bry sig
Sorgen,

Vem är jag då? Jag blir konstruktivt uppdelad och Posetivt framlagd som ett smörgåsbord av elände,
En drar hit och en drar dit, och jag vet inte hur jag ska bete mig, hur ?

Psykologen vill att jag Ska vara konstruktiv, sluta vara så svår, samla ihop mig, vara ett komplext problem , inte spreta ut och vara så deprimerad, vara ett jobbigt moment åt gången, gå spikrakt,

Men mitt minfält är krokigt och jag springer i zigzack,  och mitt beteende är destruktivt, ostrukturerat och komplicerat, och mina problem är stora avgrunder av bottenlösa hål,

Samla ihop dej Gunilla, !
Bli konstruktiv, bygg upp ditt liv, var posetiv, jobba fram din självkänsla,
sluta slå dej i huvudet, gå rakt, titta upp, stanna i känslan , du är !

Så vad blir analysen,

Kaos , tårar och åter igen känns allt så fel, fel,
Hur i hela friden blir jag konstruktiv?
Och posetiv,
När livet är så fel, och livet är så jobbigt,

Ja men ,, vill du bli frisk då?  Huva ,,,,slå in klubban bara, dräm till , jag tål,

Ja ,,, det vill jag, självklart,