skört

<idag är livet skört och genomskinligt .
som om det vill visa mig hur tunn vägen mellan liv och död är-.
hur lite som egentligen behövs för att sorgen ska få sin grogrund,

<idag valde jag att besöka gravplatsen. En sorgfylld morgon, dämpad av fylld lugn, kvavt som innan stormen,
jag har ett litet hjärta , kommit med någon som lämnat blommor,.  på det skriver jag hur mycket jag älskar min lilla son,
Morgon bestyr och en cykel som skulle repareras, för färd ner till Kvissleby,

<idag skulle jag välja en fin lyckta, en som ska får brinna på graven, ljusa upp, tindra i natten.
jag valde en vit ros. fylld med kärlek. lika tunn och skir som jag.
Cykelturen och tårar som rinner, jag tänker att det gör inget om någon ser mig nu, orkar inte hålla igen på tårar,

<jag valde att möta denna dag utan tabletter,. utan dimman som jag kan se genom, filtrera genom,
det gör ont, tårar, och rädslan över vad som ska hända.

Prästen, den snälla människan, Hegner, väntar på mig på parkeringen och jag anländer med cykeln, parkerar och väntar
Vi väntar på kvinnan som ska visa oss platsen. Platsen där Mattias vilar i sin lilla vita kista,

Vandringen dit är fylld av tankar, tankar i vild frustration, tankar om overklighet,
Den sorg som jag känner, finns det inte ord som beskriver, inte som går att förmedla, om  smärtan och den genomskinlighet som jag förnimmer i min själ.

Ett litet träkors markerat med ett litet namn. Mattias Vikberg. och tårarna flödar, jag blöder inombords,
fast jag vet det är sant.  Det som är verklighet. Att mitt barn vandrade vidare, utan mig. Dit jag inte kan nå.
Här är hans plats, dit kan jag vandra och känna in min sons närvaro.

<Idag gråter jag, stilla och genomskinligt. Det är sorgligt. Det är så fel. Prästen talar till mig, om tröst och glädje, om Mattias som den fina människa han var.
och jag tunnas ut.
Jag blir lämnad ensam med mina tankar, jag gör fint på platsen framför korset. Där den lilla nallen vaktar. Och jag tänder min lyckta, lägger ner min vackra ros, och sätter mig att bara vara,, och tårarna får nu bara rinna,

<idag är det sorgligt. och jag är genomskinlig och skör. med vetskap om att denna plats kommer jag att besöka ofta,
och min tid på jorden är inte slut.
Det kommer en tid när vi får mötas igen , jag ock min son Mattias,

Men det är inte idag,

Naturens tårar