Insperation.

Var kommer inspiration från? Var söker men det som handlar om att vara i flödet?

Om det är segt och förhindrat av  dysfunktionella motgångar. Rutiner som är blockerade av ovilja. Oviljan att villa kliva ur sin dypöl,
Egentligen är det rätt trivsamt att vara i dy, varmt och geggigt . mjukt och smeksamt. Om än det gör ont att lyfta armarna över huvudet, Om än det är jobbigt att förflytta benen ur position. Om än det är svårt att vrida huvudet till nya perspektiv.
Så är det ändå tryggt och igenkännbart, och det är ju bra , eller,,

Idag ska jag till kuratorn, och idag ska vi hitta ett ämne och jobba mot. Och det skrämmer mig, börja rota i det fördolda, det som ligger där tryggt i dyn, och vill egentligen inte synas. och så ska det fram i ljuset och bli rengjort , tittas på vändas och vridas på,,
Jag har ingen förmåga att värja mig mot det . Hur rättfärdiga jag att jag vill ha det så här . I depressionens neråtgående trappa.

Apropå trappa, den som jag skulle se  och jobba mot när det handlar om smärtan, den kroniska, tröttsamma smärtan, Den trappa som jag aldrig hittade.  Den som ska finnas där men bär mig inte framåt utan bara upp och ner ut och in, Kanske min nya kurator kan hjälpa mig att se den, och så nu la jag allt ansvar på henne.. Jo det är ju det lättaste, det som är det som jag har gjort hela den här jobbiga tid. ända sedan min trafikolycka då värden vändes upp och ner , och sen vart det sig aldrig likt.
skilsmässa, ekonomisk katastrof, diagnoser, sociala fobier, jobb kaos och så den sista käftsmällen Dödsfallet och begravning av mitt barn. orken ska hämtas nu... och trappor ska vara mitt verktyg, ??

Och det ska vara objektivt och i en kontext.  Vadhur?


Jag vill se och känna in det som är objektivt,  ordet i sej, objektiviteten. Det som ska vara motsatsen till  Subjektivitet. Sanningen i en motsagd form, UR något som kommer från opartisk kontext. Det som går att ta på. och har ett sammanhang. Svårt  och jobbigt. att objektivt se sanningen i vitögat jobba fram det som är faktiska i livet,
När värden ses upp och ner och har slippriga trappsteg.    När forsen som brusar står stilla och det är svårt att hopp på Livet igen,,

Nu är det ju så omöjligt att det ska bli som det var en gång. Egentligen är det inte det som är meningen i sammanhanget. Det finns inte mer , det liv som var , och det som blev känns inte rätt, vad blir det då kvar  att hitta . och det är alltid lättare att leta där det finns ljus, och där det är, redan besökt. än att söka i mörka vrår och o beträdda  marker,


trygghet,, Livet ska kännas tryggt, kärleksfyllt och lyckligt.. Objektivt.

Så var får jag inspirationen nu då?
Läsa. lyssna, se, ta in, vända vrida, förkasta, återta, avvakta, tveka, känna, värdera,
ta första steget,
Mot nya mål.

Ja,,,  jag ska... ska bara.....................