När man mår-

Jag mår.

Denna vecka har varit extra jobbig. När livet kommer ikapp. och magen smärtar, och det bokstavligen sitter en klump i halsen. Veckan har varit jobbig på många sätt.
Från ena hållet genomlider jag dagen, på den andra hållet pockar det på. Livet, tristessen, otillfredsställande, Livet
Insikter om hur tiden går på och jag inte finner någon glädje, Ingen motivation om att leva,
Tabletterna som hållit mig i sitt järngrepp, släpper,  Dimman lättar,

Idag har det kommit nya insikter om livet - om livet ur sökarens perspektiv.
Den som söker ska finna.
Den som slutar söka finner.
och vad hittade jag, ?

Jag fann kärleken, den som jag inte trodde existerade, inte var för mig.
Jag upptäckte smärtan, den förgängliga. existentiella, icke formbara,
jag upptäckte livet som en process.

Jag upptäckte att jag kan välja.

Hur hela mitt liv har varit en oändlig lång rad av  förlåtande, förlåtande om min existens,
att inte vara tillräcklig.
Att sakna förmåga att se min egen storhet och kunskap.
Att se kunskap som en gåva att förvalta.
Insikter stora som små, som gåvor.

Jag har bett om att få ta plats . ödmjukt.
Jag har under svåra omständigheter, försökt vara andra till lags.
Jag har förkastat min egen lycka för att tillfredsställa andras behov.
på gott och ur nödvändighet.

Jag har på många plan försökt levt andras sanningar.
Och försökt forma mig i en mall.
I dag existerar inte den mallen, och allt rämnade och jag tappade fotfästet .

Jag fick dessa ord tilldelat till mig idag, från en vän, ( och så tänker jag att inget sker av en slump)


Gudinna och gud, jag bekänner inför er att jag inte haft tillräcklig tro på mina egna möjligheter, att jag i tankar, ord och gärningar visat förakt för mig själv och min förmåga.
Jag har inte älskat mig själv lika mycket som jag älskat andra, inte min kropp, inte min förmåga, inte mitt eget sätt att vara.
Jag har låtit andra styra mitt liv, jag har trott mera på andras värderingar än mina egna. Jag har låtit människor förtrycka mig utan att säga ifrån.
Jag bekänner att jag inte sträckt på mig i min fulla förmåga, att jag varit rädd för att ta strid i rättfärdig sak, att jag böjt mig för att slippa bråk.
Jag bekänner att jag inte vågat visa hur duktig jag är, inte vågat vara så duktig som jag kan.
Förlåt mig mitt självförakt, upprätta mig. Ge mig tro på mig själv och kärlek till mig själv.

Tack!


Så i dag, mår jag och fyller ut min dag med det jag förväntas göra. Med en ny insikt.
Idag gör jag det , I morgon gör jag något annat.

Förändras .....