Kraschat

Kroppen sa: Orkar inte, släpp taget, ge upp.
Huvudet sa: orkar inte, släpp taget, ge upp.
Själen sa: orkar inte, släpp taget, ge upp.
Hjärtat sa: kom igen upp med dej, håll i,greppa tag, snälla ge inte upp.

Tårar

Hur kan små droppar av dagg, i kala träd, en grå vinterdag skapa sådan ångest att  tårarna stiger upp i ögonen.
Ångest som glittrar ikapp med små droppar som inte ens tynger ner den gren som den sitter i.
Ångest som kommer så oväntat att den inte ens hinns mötas upp.
Blockerar all tillförsel av luft. Andningsvägarna vänds emot mig och jag har ingen väg ut.
Promenaden fortsätter med djup andningar för att återställa ordningen i min kropp.
Ångesten  speglar utåt vad som försiggår under ytan.

Lördags middag

Göra slut.

en väg fram eller en väg tillbaka

Hur gör någon slut? .
När gör man det?
Varför gör man slut?

Jag kan inte ens tänka. Inte få ordning på den förrvirring som skapas i kölvatten av tjavsf och hårda ord.
Vad har vi tillsammans? Vad har vi att göra slut från?
Vi har inte något klisster som binder oss samman.
Inget gemensamt som måste delas. Avyttras eller förhandlas om.
Så vad gör vi slut från?
Att prata i telefon fyra, fem gånger om dan. Få sms.
Någon som kommer och sitter i min soffa.
Hjälper mig köra sopor till återvinnigen
Hjälper mig med fötterna.
Vad fins det mera?
Lånat mig penngar, (som skapat så mycket ångest att inte kunna betala tillbaka). 
Vad bygger en relation?
Vad måste till?
Räcker det vi har?
Ibland räcker det att ha förtroende för varandra, tillit.
Hur skapar vi det? När förtroendet är grusats av så mycket som hänt mellan oss. Så många besvikelser. Så många gånger som jag bara stått förundrad av kränkningar och förnedring.
Gemensama mål är oehört viktigt. Något man gör tillsammans. Något bägge vill göra.  Och ibland gör man något tillsammans som den ena blir glad av och  den andre blir glad att tillfredstälda av dennes glädje.
En delad glädje.
En gemensam framtid.  Är väl det viktigaste ändå. Något som gör att det blir ett lugn och ro. något som blir ett hopp om gemenskap.
Men vi har inget av dessa egenskaper som binder oss samman. 
Så hur ska vi separera oss?
Och från vad?

Misstankar

Jag har ställt frågan som startade en lavin.
Jag du fått beundrarpost?
Och sen kom anklagelser och ilskan.  frågasättande. Vad har jag sett?

Och allt  misstänkligör en rad frågor!.
Det startar Farhågor, misstänkligör samvets kval.
Har jag Trampat på tår? Kommit på någon med byxor nere.

Hur mycke misstankar kan ett par ord starta. Hur mycket dåligt samvete kan eskalera kring så få ord.
Eller får inte frågan ställas? Är min fråga felställd?
Kan frågan vara något som får det att krakelera. Livslögner,
En misstanke som påbörjas av små oskyldiga ord. En misstanke som får grogrund i handling som inte är på rätt nivå.
En lögn är som en snöboll som är i rullning. 

Den växer på vägen.

Vägen ur

Vägen ur miserabelt tillstånd. Jag har varit på randen till avgrunden för evig glömska, och det har känts som den enda utvägen.
Ful kroppen. Ful tankar. Ful världen. Och inget har nån menning. Så totalt utan menning.
Det känns som livet slutar fungerar.
Allt är på minus sidan
Alla instanser slutar. (Och självklart rent konstruktivt handlar det inte om mig) men oj så det drabbat mig.
Sjukvården ger upp. Skolgymnastiken skickar med ett papper hem. Hör av dej om det blir sämre.
Affektiva får jag tjata på för träff.
Medicinen. Ingen koll . Ät lyrika tills du mår bra . Höj sedan . Fungerar väldigt dåligt. Smärtor är oförändrat. Måendet ostabilt.
Jobbfrågan. Inskriven på introduktion till arbete. Ingen vill ha mig inte ens på arbetsträning.
Nu blir jag inskriven på job. Jobbgarantin
Men inte förens i februari så nästa gång jag får penngar blir i mars. Tufft.
Det ör tufft att vara utan penngar . Utanförskap och missär.
Relationen är i stortsätt över.
Han har strävat efter att vi ska vara två individer som inte har något ihop. Inte dela något. Inte ekonomi. Inte boendet. Inte sängen. Inte vänner . Inte ens diskutera och prata fungerar mellan oss.
Och då fins det inte mycket som ska få till ett oss.
Och det blir svårt att acceptera för honnom att då kan man inte kräva så mycket.
Men jag är inte nöjd. Jag vill dela allt. På gott och ont. Possetivt och negativt. Glödje och sorg.

Nu får jag hjälp av min kontakt på ita. En ängel ibland  oss.
Hon har fixat hjälp från kyrkan så vi får äta julbord på grankotten .
Så coolt.

Balett.nu

Vi ska börja dansa balett. Eller Maria ska.
Jag ska sitta och vänta.
Dricka  kaffe och vänta.
Dans world en aldeles egen värld av flickor. Damer. Och en och annan väntandes man.
Långa slanka flickor med långa svepande hästsvansar . Karaktärsdanande.
Och så musiken.
Hoppandes hipoandes.
Och färgen är svart.
Alltså en kopp kaffe och vänta . Vad är väl en mors lott.

Inledande förhandling

Knaggliga advokater. Sakliga dommare. Målsägare och åhörare
Och så jag.
Genomgång och sakligt framträdanden
Och så jag
Nu är det frågan
Ska jag förlika . Alltså noll.
För min förlikning om engångssumma vart inte motagen
Nu ska min advokat fortsätta jobba.
Och jag ska fundera . Lägg ner
Eller ska jag slåss vidare mot denna drake, länsförsäkringar,

Knyta ihop

Rättegång efter trafikolyckan .
Rättvisa . Nej det handlar inte om det.
Det handlar om vem som har mest penngar.
Advokat, proffetur och människor som ska ha penngar.
Och försäkringsbolag har ofantligt mycket mer av resurser och folk som är anställda att misskreditera mig.
Och jag har en advokat som bara talar om hur liten chans jag har .
Och att hon vill ha betalt.

Jag som har trot på våran rättvisa . Våra domstolar . På advokater.
Men jag begriper inte något av detta fenomen
Advokater rättvisa domstolar.

Hon ska ha en självrisk att föra min talan. Samtidigt som hon har mitt rättskydd från min försäkring 

Om jag fick en vattenskada och min försäkring trädde i kraft skulle 'om man likställde advokaten och deras förfarande, skulle min självrisk betskas till hantverkaren som fixade min vattenskada. Inte försäkringsbolaget . Märkligt.

Så liten som människa jag känner mig och otroligt rättslös och chanslös jag är mot försäkringsbolag och advokater.
Det räcker inte att bli påkörd av en bil. För att försäkringen ska träda ikraft.
I morgon är det över.

Ordlöst

Orden har försvunnit. Kommer inte längre spontant. Jag har Svårt att formulera mig. Samla ihop tankarna så de kommer ner i en begriplig följd.
Så svårt att hitta flödet.
Hitta orden.se nyttan.
Trött i hjärnan.

Det fins ett tomrum i min hjärna där alla ord slukas, försvinner bort i oändligheten. Där orden förvrängs och stutsar tillbaka. Obegripliga och märkliga. Fördömande och okonstruktiva. Orden tar plats i kroppen och smärtar.

Hur kommer jag ur detta och landar i flödet igen. Hur löser jag ett mål. Hur följer jag en plan.
Hur orkar jag med detta liv som jag nu har valt.
Hur vart det så här?

I trim

15 dagar.
Ja det går hyfsat. Jag fick en galen dag, där tristessen tog över.
Jag åt mat. Tackos med nudlar och ost. Fesen vad gott det var. Sen vart det blåbär och grödde. Gott.
Det var dagen det snöade som galnast
Vi tog oss knappt ut. Skolorna stöngde. Jobbet stängde.
Och Maria och jag låg på soffan hela dagen . Ja. Tristess .
Men sen har det gott bra. Jag kryddsätter sopporna lite.
Med nötter. Blåbär.  Jordnötter .
Purjo.  Jag vet inte om det är ok.
Men det fungerar iallafall.
4 påsar är väldigt många . Jag fixar tre alltid . Den fjärde blir det lite si och så med.
På tisdag ska jag väga mig .
Minst 5 kg skulle jag tro.
5 dagar ska jag äta den här kuren. Sen blir det utökad påsätning.
Men jag kommer inte ha råd ändå.
Planen är 12 v påsar. Sen trappa upp föda.
Nu blir det vågen först.
Men det käns bra.

I trim

Tröstlöst

Hur kan jag lita på någon som alltid "gör klaver"
Och varför tar jag illa vid mig.
Nu skrev han på en tjejs inlägg. Hallå där snygging.
Kan det bero på att vi inte har något gemensamt. Och han inte älskar mig längre.  Att vi inte har sex.
Att han inte bekräfta mig.
Att han sa igår att han tänkte mer och mer på att göra slut.
Men är jag då svartsjuk. Nej då. jag känner mig bara ledssen. Så ledssen.
Och lögnen. Om att han ville se reaktionen på om tjejen reagerade. Men han kan inte säga vilken reaktion han ville ha.  För det handlade om femenism. Säger han.
Jag känner att det lilla jag konmer på som han skriver, Antagligen är toppen på isberget. 
Men varför gör jag inte slut. Varför?
Älskar jag honnom?
Törn på törn. Läggas på. Lager på lager.
Tillit. Förtroende existerar inte
Och så börjar han skrika. Och jag känner mig bara trasig.
Ful. Och dum. Oälskad. Oaktraktiv.
Han flörtar vidare. Trots att han vet att jag mår dåligt av det.
Men varför bryr jag mig .

Itrim

Nu är Dag två avklarad. Och funnit att gröten är godast. Så jag lär köra mest på den. Får tugga liksom.
Flyttat åt dotter i helgen. Till Gnarp.
I ett fantastiskt fint hus. Jag bara älskar det.
Och alla möbler . Så sjukt snygga.
Där kommer hon få det fint med sin fina familj.
Dotter två tog sin familj till Uppsala. Förra helgen. Det rör på sig
Son Tre. Tog som familj till alnö.
Och son ett tog sin familj till ratonga. 
Osv.... får berätta mer om alla ungar.

Sju svåra år.

"Det började som en skakning på nedre däck"
Då skjunk Titanic
För mig började det en oktoberkväll. Vädret mins jag inte riktigt. Men antar att det var varmt,för jag bar inte jacka.
Året var 2010. Sju år har gått den dess. Och olyckorna har bytt av varandra.
Olyckan skedde på parkeringen.  På väg till styrelsemöte. Det small när jag skulle kliva ut bilen. Men jag kastade mig bakåt. In i bilen och det säger krach bom. Rätt in i bilens sida. Precis där jag stod sekunden innan. Och det förföljer mig än idag. Kraschen.  Ljuset. Det smäller högt i huvudet. Pang. Och jag får panik. Smärtorna i kroppen. Den ständiga värken är förlamande.  Att ständigt ha ont. Ständigt ha domnande leder. Och huvudet som ständigt brusar och stängs av. Det liksom brusar till och jag blir aldeles snurrig. Vinglig.
Och sen kom skilsmässan från maken . Och skatteskulder och ännu mer skulder. Och vi flyttar isär.
Och jag hamnar i depression. Tappar fotfästet.  Och jag börjar dricka allt mer. Och ta tabletter.  Och det blir utredning och diagnos på Mattias. Och Michaela börjar må dåligt. Och får ett självskade beteende.  Och sen misster jag Mattias i en olycka. Världen rämnar. Orkar jag mer. Jodå. Vänta bara.
Ekonomin rasar jag får mindre och mindre penngar. Sjukskrivningen övergår till någon form av arbetsförmedlare. I tre månader sen får jag tillbaka sjukskrivningen. Men ekonomin kollapsar.
Det knakar rejält i fogarna med min nya relation. Han vill inte vara det stöd jag skulle behöva. Och jag upptäcker väldigt dåliga sidor hoss honnom. Det är hot och våld. Myckelite kärlek.  Och jag blir inlagd på psyket. Orkar inte. Nu får jag nya tabletter och jag tasifrån de tabletter som är beroendeftamkallande. Tufft.
Ekonomin stramar åt ännu mer. Och utanförskapet ökar.
Och min relation är i gungning. Han menar att det är penngarna som gör att Han inte vill satsa på vår relation. Jag är för fattig.
Och min hälsa är i total olag. Inget funkar. Magen, kroppen,sömnen, och jag har liksom gett upp.
Så nu.
Har sju år Gott. Och då ska det vända.
Nu ska det vända. Nu ska det bli min tur.

I trim

Har börjat på itrim 

Jag ska träna. Äta rätt. Och få tillbaka min hälsa. 

Och nu har jag gjort dag ett.