"Det började som en skakning på nedre däck"
Då skjunk Titanic
För mig började det en oktoberkväll. Vädret mins jag inte riktigt. Men antar att det var varmt,för jag bar inte jacka.
Året var 2010. Sju år har gått den dess. Och olyckorna har bytt av varandra.
Olyckan skedde på parkeringen. På väg till styrelsemöte. Det small när jag skulle kliva ut bilen. Men jag kastade mig bakåt. In i bilen och det säger krach bom. Rätt in i bilens sida. Precis där jag stod sekunden innan. Och det förföljer mig än idag. Kraschen. Ljuset. Det smäller högt i huvudet. Pang. Och jag får panik. Smärtorna i kroppen. Den ständiga värken är förlamande. Att ständigt ha ont. Ständigt ha domnande leder. Och huvudet som ständigt brusar och stängs av. Det liksom brusar till och jag blir aldeles snurrig. Vinglig.
Och sen kom skilsmässan från maken . Och skatteskulder och ännu mer skulder. Och vi flyttar isär.
Och jag hamnar i depression. Tappar fotfästet. Och jag börjar dricka allt mer. Och ta tabletter. Och det blir utredning och diagnos på Mattias. Och Michaela börjar må dåligt. Och får ett självskade beteende. Och sen misster jag Mattias i en olycka. Världen rämnar. Orkar jag mer. Jodå. Vänta bara.
Ekonomin rasar jag får mindre och mindre penngar. Sjukskrivningen övergår till någon form av arbetsförmedlare. I tre månader sen får jag tillbaka sjukskrivningen. Men ekonomin kollapsar.
Det knakar rejält i fogarna med min nya relation. Han vill inte vara det stöd jag skulle behöva. Och jag upptäcker väldigt dåliga sidor hoss honnom. Det är hot och våld. Myckelite kärlek. Och jag blir inlagd på psyket. Orkar inte. Nu får jag nya tabletter och jag tasifrån de tabletter som är beroendeftamkallande. Tufft.
Ekonomin stramar åt ännu mer. Och utanförskapet ökar.
Och min relation är i gungning. Han menar att det är penngarna som gör att Han inte vill satsa på vår relation. Jag är för fattig.
Och min hälsa är i total olag. Inget funkar. Magen, kroppen,sömnen, och jag har liksom gett upp.
Så nu.
Har sju år Gott. Och då ska det vända.
Nu ska det vända. Nu ska det bli min tur.
En blogg som handlar om livet när det är jobbigt att sortera i alla traumatiska upplevelser som drabbar en människa. Jag skriver för livet, jag sorterar orden, strukturerar i oredan, Jag blev drabbad av det ofattbara Jag förlorade ett barn,
Din kraft
Tänk om det vore möjligt att leva ditt liv som en gudinna.
Att varje dag skapa ett liv som rymmer personlig styrka, själslig kraft och andlig storhet.
Att verka i världen utan inre begränsningar, tvivel, och hinder.
Med vetskap om att det inte finns någonting som hindrar dig från att leva ditt liv precis så som du önskar och drömmer om.
Att varje dag skapa ett liv som rymmer personlig styrka, själslig kraft och andlig storhet.
Att verka i världen utan inre begränsningar, tvivel, och hinder.
Med vetskap om att det inte finns någonting som hindrar dig från att leva ditt liv precis så som du önskar och drömmer om.
fredag 19 januari 2018
Sju svåra år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar