Ibland blir det bara för mycket, när livet krånglar till det, liksom tar en annan vändning och någon annan tar över, bestämmer att nog nu, du behöver hjälp, på riktigt, så hände det, när jag på en vanlig rutin kontroll hos doktorn , jag blev sänd hit på avdelningen direkt, utan att passera gå.
Med handväskan tryckt i famn , slusades jag från affektiva till psykakuten och med bil till 52 an och låst avdelning.
Och när grindarna slog igen bakom mig, kom ångesten krypande, och jag kände mig så liten , så skör, som genomskinlig, uttänjd,
Handväskan , med allt jag ägde söktes igenom , på piller och vassa föremål, och det kändes naturligt, och jag fick lova att inte göra mig illa.
Men som livet är nu, fungerar inget , jag lever inte bara överlever,
jag har en Livsleda, meningslösheten känns som bedövande , huvudet tomt, kroppen värker, och anden är vilse, och själen jobbar hårt för att jaget ska hitta tillbaka.
Men minsta motgång känsla oövervinnerlig , nu gav jag upp, skrek ut min vånda om hjälp.
Och någon hörde mig,
Nu ligger jag här, i en sjuksäng ,
Och ska hela mig själv,
Konstruktivt. .......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar