Hur ser andra på dej,

Hur tror du att andra ser på dej? HUR tror du,,,

Frågan fick jag ställd till mig på affektiva av min psykolog, och hon på ett plan ifrågasatte mig ,vad jag gjorde på hennes dyrbara tid,, kändes det som iallafall.. Vad gör du här? VAD gör jag....

Nu ska jag besvara dessa frågor,, hur ser andra på mig,, snä'll  fick jag som svar när jag frågade min pojkvän,,märkliga var att han fick tänka efter en stund. Snäll.
kontrade i min tanke direkt , snäll som en ko,
sen kom det ett ord till-  kärleksfull. som en j-ä knähund, tänkte jag.

ÄR det så. att jag bara ser det negativa hos mig själv. är det så att jag inte riktigt duger . även i mina egna ögon. ut dömd.
Eller är  det så jag behöver offerrollen för att riktigt klara av att bekräfta mig själv.. precis som med relationer, jag dras till sådana som behandlar mig som något andra hands vara, slit å släng. Inte värd mer än så.
Eller så ser jag inte mitt eget värde ,det jag faktiskt tillför. I en relation,
I en fundamental livsåskådning.
Tron på att det jag kan , vet . den kunskap jag faktiskt besitter, har någon betydelse. för någon, om inte så för mig själv. och det är viktigt.

åter, HUR ser andra på dej!

Snäll.. hur vänder jag det till något positivt, snäll hur är man då?, ger av sig själv, ställer upp på andra, ödmjukhet. Värden som egentligen tillskriver vad andra får ut av mig. Vad det speglar i vinst hos någon annan. Snäll, betyder i synonym, lydig, väluppfostrad, foglig, medgörlig, men också hjälpsam, hygglig, välmenande. och alldeles tråkig.......

Kärleksfull har en annan klang, ändå känns det som något väldigt tillbakadraget och utan egen vilja, något man är för att tillfredsställa någon annan. När jag ska samla det i någon form av betydelse. blir det ömsint, tillgiven, kärvänlig, hängiven, som om man talar om ett husdjur. åter igen något man är för någon annan.

Men åter igen, Hur tror jag människor ser mig? utan att tänka,
och det är inte en rolig tanke som uppstår.
jag tänker att folk ser mig som stor, tjock. ful, besvärlig, tar för stor plats.
pratar för mycket, tänker för mycket, känner för mycket,
jag kan tänka mig att folk tänker på mig som något som de inte behöver ta så stor hänsyn till.
jag är bara Gunilla och hon kan man säga, göra som man vill med, hon tar inte illa vid sig.

Jag kan tänka mig att jag är ett enda stort, påminnelse om hur livet kan vara svårt, hur illa det går, och så får hon skylla sig själv.
jag kan tänka att det spelar ingen egentligen roll om jag är där eller inte. jag gör inte så stort intryck. så vad tror jag då?
jag tror att folk. tycker ingenting om mig, jag syns inte eller tar ingen plats.

Och åter igen. tänker jag att det är offerrollen som jag tar på mig, tyck lite synd om mig. fast jag tänker inte så heller. Det är bara som det är, Problemet blir att jag söker bekräftelse på min existens och får ingen.

Jag känner mig ensam och övergiven, Ensam och bortglömd. just nu kan jag förnimma en ilska i kroppen, är det något, som jag behöver jobba med? handlar det om min oförmåga att känna att jag tillhör denna värld.
var kommer ilskan ifrån? sprungen ur minnets virrvarr av  känslor, händelser och erfarenheter.
Samtidigt är  alltihopa bara en tolkning och analys av mig själv. och ingen sanning.

Men vad är sanning då? handlar det inte om mina tolkningar och vad jag tror andra tänker om mig?
Eller är det hjärnspöken som kommer ur mina traumatiska upplevelser.

ja jag vet inte-- men antar att jag snart får svar på det!

Vad har jag på affektiva att göra Egentligen?
Finns det en grund varför jag behöver hjälp? Behöver jag reda ut mina trauman. Behöver jag professionell hjälp?
Och frågorna som ställs är jobbiga att besvara. Frågorna som kräver eftertanke.
Och Jag lämnar ut min själ för beskådning. Behöver jag hjälp,
Svaret är ja.

Tillit,

Jag ska försöka analysera företeelsen tillit,  hur det ordet skapar det som är själva grundsatsen i förtroendet.
Tillit och respekt , själva grundpelaren i en relation.
Det man bygger själva förtroendet på. Hur man skapar tillit till varandra i relationer ,handlar i mångt och mycket på hur mycket man litar till den andra, och verkligen är säkra på att min partner vill samma sak som mig,
Att prio ett är att uppfylla varandras behov, och båda prioriterar varandra i första hand, då kommer tilliten.

Respekten kommer av vilket bidrag som man för med sig i relationen. Vad man ger och vad man tar. Hur man bygger upp respekten genom tilliten beror på ageranden och hur lyhörd man vågar vara.
Hur mycket man är benägen att ställa undan sitt eget ego, samtidigt är det just det som är det magiska,
Jag ger för att få, jaget kommer fram i en ständig ström av tillfredsställelse, sen kommer förmågan att kompromissa, ställa sitt eget behov åt sidan en stund, och allt för att sen få den ovillkorliga kärleksflödet som kan öppna sig. och man kan bara luta sig bakåt och njuta av samspelet.

Respekt handlar även om att den ena partnern har rätt till sina känslor, får vara hur fel som helst, skrika, domdera säga saker som man inte menar, be om ursäkt när stormen lagt sig. Respekten handlar om att båda har samma rätt, våga stå med bägge fötterna på jorden när ilskan, gråten, kommer. och känna att det är inget som jag ska försvara nu, utan låt stormen bedra så kan vi diskutera det senare.
försvar föder bara ännu mer ilska.

Om allt hamnar i snett utgångsläge. när den ena ger av sitt eget kärleksflöde och tillfredsställer den andres ego hamnar tilliten på glid, och inget kommer tillbaka,  genast kommer en offerollen in, av mitt agerande ställer jag mig på mitt minusläge, tappar förtroendet och själv respekten. "är det fel på mig"?
Vill han inte ha mig? vill han ha någon annan? duger jag inte som jag är?  och misstankarna kommer smygande och man behöver bekräftelse på att det man känner är rätt.

Skakas tilliten av tex otrohet eller lögner, misstroende. eller blir ens misstankar sanna. och förnekelsen kommer in. När känslor blir förringade och stormen bryter ut av sorg, gråten kommer.
Det som sker förnekas eller förringas, då tappas det egna förtroendet på att det man upplever är rätt och den känsla som upplevs behöver en förklaring.

Tanken av att ha tillit i en relation grundar sig på ärlighet, förlåtelse och känslan i magen inte är oroande.
Om förtroendet bryts, om händelser av osynliggörande, upprepas, om att äga makten att vara sig själv närmast missbrukas.
Smyger det  in en misstanke om att respekten inte fins, då är tilliten svår att hitta.

Hot och våld löser inga konflikter, och att känna sig påhoppad och känna att man behöver försvara sig,   är fel metod att fullfölja en kommunikation, om man står pall för de känslostormar som kommer av att älska.

En otrohet behöver inte vara det som utlöser tillits förlusten, utan själva lögnen, och det som blir outtalat, Det som sker under ytan, det där lilla smset om en tanke på någon annan, ett smeknamn, som används i förtroende. Om att vara intresserad av någon annan. och bli lämnad utanför, Om att vilja träffa och ta en fika med någon annan, otrohet är något annat än fysisk beröring. det är ett förtroende brott.
Om man väljer att osynliggöra sin partner, och hamna i samtal med någon annan och inte ta med sin partner i det samtalet. Och sen inte kunna stå för det, och säga att det som du såg inte var sant, fast du har uppenbart sett. lögnen är sagd, oemotsagd. Och lögner föder lögner, och så haltar hjulet.
och det upprepar sig om igen. och du lämnas förvirrad om att du bara är svartsjuk, och det är fel känsla, en ful känsla. Smaka på det Ordet, Svartsjuka.
och tilliten är grusad,


 Du kan ha alla möjliga problem och olika åsikter med en annan person, men så länge tilliten och respekten fortfarande finns där, så kan relationen bestå. (Brian Tracy)
Det finns ingen kur för kärleken annat än att älska mer,
(Henry David Thoreau)

ny tid..

Och så har det blivit nytt år. Cirkeln slöt sig för en ny början den 22 december,

Varje dag har en ny början, varje dag sker ett avslut. och livshjulet rullar på. och allt börjar om,
precis som man vill eller som man väljer att följa med, i livets flöde. ljus möter mörker, mörker möter ljuset.
vi föds och vi dör. och allt däremellan är livets gåva.

I slutet på årshjulet, då början och slutet möts i en sammanslutning, då firade jag med eldens kraft det kommande och sa farväl till det som var.
Midvintersolen som får lysa i så kort dager fins där och mörkret råder, och jag hyllar återigen ljuset välkommen.
Mörkret får ge vika och ljuset strävar sig fram, allt föds på nytt i moderns stora famn.
Morgonen gryr och nya händelser får läggas till i minnets gyllene bok.

Misstagen är inte av ondo, händelser får vara lärdomen som för kunskapen framåt.

Drömmar får ge näring åt det som skall komma, önskningar får återigen spelrum i sinnets stora givmildhet.
Lågan brinner stark och klar av alla önskningar och med det som blev fel, skickar vi upp till Universeum  till gudinnans stora famn. och vi sluter oss i ringen och känner oss ej ensamma i denna stora värld.

Så samlades vi på midvintersolståndet och gjorde oss förberedd för det nya. den nya tid som kommer.

I en oskriven framtid.