Behov.

Vilka behov ska få tillträde. Behovet av näring? Behovet av närhet,  ömhet, intimitet? Behovet av värme? Behovet av tilit och förtroende. Behovet av omsorg.  Behovet av underhållning, behovet att få skratta, gråta, behovet att få tjura. Behovet att få vara ifred, och att få vara i ett sammanhang.  Behovet att få hjälp, behovet att få hjälpa.
Behovet att få längta, behovet av drömmar. Behovet att få ha ett mål. Behovet att få bekräftelse,  behovet att få förkovra sig. Utbildning.  Behovet av fantasi, och att få slippa vara i vardagen.
Vilka behov kan jaget få utlopp för.

Igenkännande

Jag har tagit 120 mg cymbaltra ist för 90 mg, och jag känner igen mig, den där gunilla som fans förut. 
Och jag känner mig lite arg och frustrerad. Och lite så där, jagbryrmiginte, mentalitet. Bra eller dåligt! Återstår att se.
I ett galet försök att ta bort mertapezinet, gick jag i golvet på första ronden. Tre veckor och jag bara grät. Misserabel, det kunde slutat med död. Tre veckor och jag tog slut. Nu är jag dock tillbaka, mertapezin gick inte att sluta med.
Nu känner jag mig nästan som om jag är en vanlig människa. Värken är hanterbar. Magen är inte i katastrof. 
Huvet sitter inte i ett tunnband, ögonen följer med utan problem.
Så jag börjar återta livet, och det är för att jag höjde cymbaltra.
Okej, jag får anta att jag får medicinera för att må bra.
Okej, jag får anta att ilskan, frustrationen ger  med sig.
Okej.

Tröstlöst

Hur tänkte jag nu. Hur kan jag planera en framtid med denna man, köpa en sommarstuga. Min dröm, hur tänkte jag nu?
Med en man som inte kan köpa ett bröd utan att gnälla, som inte vill ta ett handtag hemma, vare sig hoss sig eller hos mig.
Hur tänkte jag nu?
Hur ska jag kunna ha en framtid med en man som inte vill ha sex med mig. Som hellre tittar på andra än är med mig. Som tycker jag är "svår" att vara intim med. Alltså tycker jag är jobbig.  Och inte blir upphetsad av.
Hur tänkte jag nu.
Hur tror jag att jag ska kunna ha en framtid med en sån man, som skriker och gormar. Domderar och går an,  är självisk och lat.
Och som tycker 300 kr är dyrt att handla mat för. Som helre är i då tid än nu tid.
Och vem är jag i denna karusell? Vad har jag o ge?
Kan jag leva utan intimitet? Accepterar jag det, snålt på alla plan med en oangaserad man. En ensam framtid.
Hur tänkte jag nu.?