Jag har tagit 120 mg cymbaltra ist för 90 mg, och jag känner igen mig, den där gunilla som fans förut.
Och jag känner mig lite arg och frustrerad. Och lite så där, jagbryrmiginte, mentalitet. Bra eller dåligt! Återstår att se.
I ett galet försök att ta bort mertapezinet, gick jag i golvet på första ronden. Tre veckor och jag bara grät. Misserabel, det kunde slutat med död. Tre veckor och jag tog slut. Nu är jag dock tillbaka, mertapezin gick inte att sluta med.
Nu känner jag mig nästan som om jag är en vanlig människa. Värken är hanterbar. Magen är inte i katastrof.
Huvet sitter inte i ett tunnband, ögonen följer med utan problem.
Så jag börjar återta livet, och det är för att jag höjde cymbaltra.
Okej, jag får anta att jag får medicinera för att må bra.
Okej, jag får anta att ilskan, frustrationen ger med sig.
Okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar