Att vara

Hur enkelt det skulle vara om man alltid får vara förstådd.
Att få vara. just så som man känner sig. och accepterad , just precis som man är.

Att få vara satt på pedestal i bland att få styra och ställa ibland. Att få gråta, skrika, skratta om vart annat,
Att lyckan sol lyser på dej och du hatar.
När Kroppen skriker efter kärlek och ändå känner kroppen att du inte är värd det. När Kärleken känns som ett hot och ändå är det enda rätta. det som får världen att kännas hoppfullt och för något vidare. När vardagen är hopplös, och förtvivlan över det som är, behöver ha någon form av utlopp.

När jaget vill mer än den förmår, när kroppen skriker av smärta och det inte går att vara på annat sätt, än att överleva, och någon klappar på axeln och säger det är ok.
När någon säger att det är ok och mena det.

Ibland är det lika svårt att vara den som mår dåligt som den som ger. Den som står på sidan och ska förstå hur, humöret som far  upp och ner.
Och om kroppen som inte vill och viljan att vara är större än orken.
Och sorgen som tar över.
Och det går inte att ta sig ur. När problemen blir övermäktigt.

Men älska mig då, ta mig i dina armar. Förstå.
Gör min dag, ljus i mörkret, ge mej förståelse att det är ok att må dåligt.
Besvära dej inte med att hitta någon förståelse eller någon logisk förklaring på mitt beteende.
För det fins inga.
Försök inte att besvara mina handlingar genom att försvara dej,
för det behövs inte, för det är inte du som har gjort fel.
Ha bara förståelse att det är ett tillstånd, att genomlida.

Värm mig med din värme. ge mig tid att återhämta mig.
Ha tålamod med mitt humör för jag kan inte rå för det.
Ge mig kraften att hitta någon som är jag, i spillrorna av det förflutna som omger mig.

Orka vara min vän.

normal,?

I en och samma mening kan  jag kalla mig väldigt normal och samtidigt påvisa min onormalitet.
I samma mening som jag kan påvisa hur lika jag är den gängse normen kan jag åberopa min individualitet. Jag är! Olika, lika. eller är det Lika, Olika.
Och var är skillnaden?

Hur påvisar man en normal standard? Vem har satt upp dessa gränser,  Vilka mått mäter man med?
Att ha barn är normalt, men att ha åtta barn känns lite onormalt och utanför normen.
Att ha en utbildning är nog en normal inställning. men att ha fem utbildnings grenar angränsar till galenskap.
Vad vill jag bevisa?

Normalt, är det, att ha vissa motgångar. Viss mått av bakslag. Sju års olycka pratas det om i sägnen. Och sen ska oturen vända till något positivt. efter regn kommer solsken, det lovas så i sången.
Är det mer vanligt än ovanligt att det händer att orken tar slut att viljan inte existerar.
Hur laddar man batterier?


Hur ska Jaget få ta plats, hur hitta man sin inre kärna?  klassas det som något positivt att egot har en central roll. och som de flesta, på något plan strävar efter.
Att få vara med i samtalet, synas, känna att det fins ett sammanhang i gruppdynamiken, Att vara önskad är normal,
           men hur kom det sig att dessa, självklara utrymmes sfärer, är så svåra att åstadkomma.
När hamnar man i offer rollen?

Att våga synas , att känna att det duger det man är. Vem man är, vad man står för.
Att platsen som man upptar är den rätta plats att vara på.
Hur åstadkommer man det om man ständigt känner sig utanför och vilse,
Hur normal vill jag vara?

när det inte fins några ord

I ordens värld ska det flöda fritt, likt vårflodens strida ström., eller takdroppets påtvingande droppande,
I tankens värld ska det spinnas trådar, likt väven i livets mysterium, likt det vackra nätet spindeln väver, i morgons dimmans gråa dunkel.

Men i mitt huvud är det tyst, tomt, lite som i väntan. I dag är det dagen då allt förändrades,
Ett år, har passerat, Ett år i tomhet och förtvivlan,
Ett år i stillastående tystnad. Då värden passerade i ilfart. Och jag försökte hänga med.

Ord som Nu, är ett funktionellt ord. Nu, är ett ord i varande.
Ord som Då, när vi vill åter minnas det som var. Då, ett ord som påminner oss om att det som passerat och Då är ett ord som stannade i minnet.

I dag är det en dag som är i nu som ändå ska minnas i dåtid. och då ett ord som ska påminnas mig om att idag för ett år sen stannade min värld och jag blev kvar där,
Om är ett annat ord som står skrivet i mitt innersta. OM och hur, ska jag gå vidare.

I dag samlas vi syskonen, i mitt hem och sörjer tillsammans ett år av sorg, saknad och förlusten av Mattis närvaro.