Att vara

Hur enkelt det skulle vara om man alltid får vara förstådd.
Att få vara. just så som man känner sig. och accepterad , just precis som man är.

Att få vara satt på pedestal i bland att få styra och ställa ibland. Att få gråta, skrika, skratta om vart annat,
Att lyckan sol lyser på dej och du hatar.
När Kroppen skriker efter kärlek och ändå känner kroppen att du inte är värd det. När Kärleken känns som ett hot och ändå är det enda rätta. det som får världen att kännas hoppfullt och för något vidare. När vardagen är hopplös, och förtvivlan över det som är, behöver ha någon form av utlopp.

När jaget vill mer än den förmår, när kroppen skriker av smärta och det inte går att vara på annat sätt, än att överleva, och någon klappar på axeln och säger det är ok.
När någon säger att det är ok och mena det.

Ibland är det lika svårt att vara den som mår dåligt som den som ger. Den som står på sidan och ska förstå hur, humöret som far  upp och ner.
Och om kroppen som inte vill och viljan att vara är större än orken.
Och sorgen som tar över.
Och det går inte att ta sig ur. När problemen blir övermäktigt.

Men älska mig då, ta mig i dina armar. Förstå.
Gör min dag, ljus i mörkret, ge mej förståelse att det är ok att må dåligt.
Besvära dej inte med att hitta någon förståelse eller någon logisk förklaring på mitt beteende.
För det fins inga.
Försök inte att besvara mina handlingar genom att försvara dej,
för det behövs inte, för det är inte du som har gjort fel.
Ha bara förståelse att det är ett tillstånd, att genomlida.

Värm mig med din värme. ge mig tid att återhämta mig.
Ha tålamod med mitt humör för jag kan inte rå för det.
Ge mig kraften att hitta någon som är jag, i spillrorna av det förflutna som omger mig.

Orka vara min vän.