Panik

Ångesten river i hjärtat,  andningen blir snabb och ytlig, luften räcker inte till,
Jag vaknar och vet inte vad som händer,  gårdagen kommer som ett rusande tåg, det går inte att stoppa, vad hände? Gårdagen hade något att visa, och jag kunde inte hantera,
Möten som jag viste skulle ske, möte som jag planerat. Ändå vart det inte som jag planerat.  Tänkt.
Och morgonen startade med panik, och jag måste bearbeta mitt beteende,  vad gjorde jag, varför gjorde jag så. Varför sa jag inte det.  Varför vågade jag inte möta utan valde att titta bort,
Jag kände mig så fel, och mitt dåliga självförtroende fick ta plats, min ångesr att inte duga kliver fram och får all fokus i ett naffs,
Jag andas och tänker att hur gör jag nu?
Och inser att inget går att göra, absolut har ögonblicket passerat och jag får ta lärdom,
av vad jag inte gjorde, vad jag inte sa,
Kommer jag att göra anorlunda nästa gång,
Fast jag kan bara konstatera att det går inte , för det första mötet är redan gjord,
Nästa gång är en annan gång,  och då finns andra problem som måste lösas
Och jag har panik ångest, men det går även det, över,