I samma mening som jag kan påvisa hur lika jag är den gängse normen kan jag åberopa min individualitet. Jag är! Olika, lika. eller är det Lika, Olika.
Och var är skillnaden?
Hur påvisar man en normal standard? Vem har satt upp dessa gränser, Vilka mått mäter man med?
Att ha barn är normalt, men att ha åtta barn känns lite onormalt och utanför normen.
Att ha en utbildning är nog en normal inställning. men att ha fem utbildnings grenar angränsar till galenskap.
Vad vill jag bevisa?
Normalt, är det, att ha vissa motgångar. Viss mått av bakslag. Sju års olycka pratas det om i sägnen. Och sen ska oturen vända till något positivt. efter regn kommer solsken, det lovas så i sången.
Är det mer vanligt än ovanligt att det händer att orken tar slut att viljan inte existerar.
Hur laddar man batterier?
Hur ska Jaget få ta plats, hur hitta man sin inre kärna? klassas det som något positivt att egot har en central roll. och som de flesta, på något plan strävar efter.
Att få vara med i samtalet, synas, känna att det fins ett sammanhang i gruppdynamiken, Att vara önskad är normal,
men hur kom det sig att dessa, självklara utrymmes sfärer, är så svåra att åstadkomma.
När hamnar man i offer rollen?
Att våga synas , att känna att det duger det man är. Vem man är, vad man står för.
Att platsen som man upptar är den rätta plats att vara på.
Hur åstadkommer man det om man ständigt känner sig utanför och vilse,
Hur normal vill jag vara?
Vi är nog rätt många som känner oss annorlunda, eller utanför. Även om man har massor av folk runt omkring sig. Kärnan inuti känns ändå annorlunda. Vad det bero på kan man ju spekulera i, men... jag har gått in i acceptans och känner mig trygg i det. Då känns det också mindre konstigt. Att veta att vi är många, ger också sitt.
SvaraRaderaEgot... Vad är vi i relationen till det stora universumet? Hur viktigt är just jag? Eller räcker det att veta att jag har min plats i maskineriet - en bland alla andra delar - och jag gör så gott jag kan för att det ska bli bra. För mig och för alla andra. Ja, för mig räcker det och det jag gör har en rätt altruistisk touch, även om det kan synas som ego-boost. Om jag ställer ut mina grafiktryck, är det för att jag vill att fler ska se dem och få en känsla. Inte bara för att jag vill synas. Lite så ;-)
Normal, onormal eller unik eller t.o.m. original. Varför vill man vara en kopia då man kan få vara ett original? Jag tror att när vi släpper på våra eller andras föreställningar om att vi "måste" vara i formen så tillåter vi oss själva och andra att få vara formlösa. Kram :-)
SvaraRaderatack för er respons, och det är lite så som ni skriver. vi är unika i originalskick, ,
SvaraRadera