Smärt gräns

Smärtans yttersta gräns för att vara uthärdligt.

Vad gör ont, vad är smärta i det outhärdliga.

Jag har varit på  Atlas sjukgymnastik, och jag blev bekräftad. Äntligen.

Smärta är något personligt och kan bara förstås av den som bär den, och gränsen är flytande, olika dag som natt.
Att kunna förklara smärta är lika svårt som att förklara att vi kan känna kärlek.,

Smärtan är aldrig konstant i sin helhet, och har sina faser, som vattnet flyter i strid ström. gör sig smärtan samma procedur.
Flyter på. bankar på och gör sin tribut i smärtcentras innersta bas som är själva själen.

Att få ett hopp. En räddning som ska leda fram till en värld utan smärta, hoppet kommer att bli det som är själva läkningsprocessen, Det som för fram till bättringsvägen.

Kan man läka allt då?

Själens sorgearbete när det varit som tyngst, vilka faser passerar jag för att få själen att inte göra ont. smärtans yttersta gräns i det osynliga. det som inte går att ta på.
Inte på det sätt som ett sår kan läkas, inte med en skorpa och ett påföljande ärr,
snarare som ett avkapat ben, Där smärtan sitter i som en fantom,
Det är omöjligt att läka något som inte finns där, borta, gått förlorat.

Kroppen som med sitt skelett, där alla mekanismer ska klaffa, och när det blir utan ström till alla delar och smärtan flyttar in i kroppen, och stannar som en objuden gäst.Kan man acceptera det? och var ligger gränsen, kan den röra sig, den gränsen?
Kroppen med sina nerver och strömförande blodomlopp. Där det blir fel i maskineriet,
Där fins det hopp om man kan hitta själva kärnan. till det onda,

Jag tror inte att ordet acceptans och tillit är till hjälp i dessa svåra frågor.
Jag kommer alltid att sträva efter ett efterliv som är smärtfri, jobba mig fram till en dag som inte gör ont, ont i varje rörelse och tanke.
Där man inte behöver bedöva hjärnan för att överleva smärtgränsen.

Min smärta är konstant och bedövande, sövande, hopplös. Min smärta påminner mig var dag om vad jag förlorat, Min gräns nådde botten och jag tänker vända den,

Jag träffade en man på Atlas sjukgymnastik, och han kunde ge mig ett hopp...

för det är något fel på mig.. min hjärna har inte varit galen,