Jag bjuder in på The.

Jag tänkte bjuda in några personer på The,
några jag känner och har träffat på livets väg.

Den första jag bjuder in är lilla Gunilla, en liten tjej som är sprallig och glad, oförstående inför allt som sker, tittar hon storögt in i rummet, hon ler med hela sig. Hon är nummer två av tre flickor, En stora syster som är duktig i allt och ett år äldre, och en liten gullig syster som är tre år yngre.
Hon  känner in atmosfären, mycket osäker på om hon gör rätt, ska hon få bannor, hon tittar sig lite runt och ser hur de andra gör. och försöker göra likadant, tittar hur det ska vara och vilka reflektioner hon ser att de får,
Hon är bra på att härmas och smälta in i omgivningen, liksom gör sig lite osynlig, bäst så.
Hon försöker göra sig hörd och sed, hon gör det genom att skoja om sej själv. hon är duktig på att roa människor. och göra dem nöjda.
hon älskar vackra kläder. lite udda. och folk ler lite. men hon har väldigt litet utrymme att växa på. hon ska inte göra sig duktigare än andra, inte göra sig till. det har hon fått höra sig trött på.
hon får även höra att hon är kraftig. och klumpig, och hon gör allt hon kan för att vara precis så bra att någon ser henne.
och hon är duktig. men ingen ser henne,

In släntrar det in en tonåring, Flicka som vill verkligen vara vuxen, vara stor, klok och duktig, Hon gör allt för att synas, höras och vara duktig, vara till lags,  göra rätt. vara rätt, samtidigt som hon försöker hitta sig själv, utan att någon ska blir förnärmad. hon måste göra alla nöjda, och glada. Hon klarar inte av att någon tar illa vid sig.
ofta slår hon knut på sig själv.
Hon vill vara som andra samtidigt önskar hon att hon var unik och att någon såg henne för den hon är.
Svår kompromiss situation, egentligen är det omöjligt. men det inser inte denna  osäkra och självkritiska lilla människa.
Hon är duktig på att simma.hon har simmat i hela sin ungdom. hon lapar i sig all beröm.
Hon hade velat gå på sjöfartskolan, "gå på sjön" men hon fick inte för sina föräldrar, de menar på att det passar sig inte. Så hon började på en skola som "passar in"
Allt hon gör, gör hon med råge, det duger inte något hon gör, hon måste prestera något mera, och för vem, det vet hon inte , det är bara så. Hon undviker speglar i rummet för hon tycker inte om det hon ser, Och hon undviker alla som försöker ta fotografier. hon börjar banta, och hon börjar springa, Hon börjar forma sig till kvinna.
Men hon är duktig. och snäll..

I skymundan står det en  kvinna, nybliven mamma, och hon försöker vara duktigaste av alla. Duktig på att vara kvinna, duktig på att vara fru, duktig på att vara mamma. duktig att vara social.
Duktig på att arbeta. Duktig på att vara vän.
Samtidigt ser hon på världen med så oförstående ögon, för ingen ser ju hur duktig hon är,
och hon gör det ännu mer , hon blir ännu duktigare skaffar sig ännu större hus. ännu mer barn. ännu en större social grupp, går med i föreningar och kurser och hon byter man och ännu mera jobb. blir duktigare och bättre mamma. Går på terapier för att klara av relationer, som ändå bara havererar och hon kämpar på. Mammarollen är hon världsbäst på, egentligen kommer det naturligt, villkorslös kärlek, samma kärlek hon skulle vilja ha till mannen i sitt liv. Hon fattar inte vad som gör att männen i hennes liv sviker henne, Varför dom män hon har levt med slutar att ge intimitet, se henne, ge henne kärlek, Hon fattar inte vad som gör att männen slutar att vilja ha henne, Hon duger bara som någon pass upp och mamma.
Kvinnan känner sig frustrerad sexuellt och känner sig ful och klumpig som en amöba som suger ur männen som kommer i hennes väg.
Hon känner sig ensam och utanför, och drar sig undan. tittar på de andra och tänker att de har ingen aning, och blir en martyr. Det känns som något vant offerollen,
men hon är duktig. Duktigast, och så är hon snäll, så snäll så hon blir dum. hon fattar ingenting ,
Vad gör hon för fel?

I mitten av rummet står en människa som är så otroligt centrerad, egentligen har hon ingen ålder, hon blir lite tidlös, Hon är otroligt pratsam om allt som handlar om bantning, kost och motion, och hon har mycket kunskap, erfarenheter. hon har gjort massa lopp. massa tävlingar inom löpning, simning, skidåkning och  cykling, Hon har gjort tjej klassikern otaliga gånger. Tanken på att göra den riktiga stora klassikern har kommit att bli hennes mål. hon är på god väg.
Hon är inte rädd att dela med sig av sina erfarenheter, och det är nästan jobbigt att lyssna på henne.
Och självklart gör hon det bra. och mycket. och det mäsks hon trivs med att få uppmärksamhet för hon är duktig.
så duktig, så hon glömmer bort, om hon tycker det är roligt. eller om hon egentligen vill detta.
Hon kan allt om mat och vad det gör med kropp och själ, hon har nästan en mission att förmedla sin kunskap. Hon har bantat i hela sitt liv, gjort alla dieter som går, gått upp och ner i vikt, hon känner sig aldrig nöjd och hon kan vara utan mat i veckor, för att sen äta upp sig. upp och ner.
Hon som står bredvid denna kvinna är väldigt intellektuell. Hon har läst många böcker som bara det går, inte egentligen om något speciellt utan mera allmänt.om allt och inget, bara det verkar intressant.
Hon har gått kurser, utbildat sig till max, hon har kunskaper som hon inte riktigt vet vad hon ska göra av, med.
Vem ska ha nytta av allt hon vet, inte ens hon själv vet om hon har behov av all kunskap.
och hur mycket hon än stoppar in i huvudet så kan hon bara konstatera att det aldrig blir tillräckligt. hon ska bara ta en kurs till, bara läsa en artikel till. skriva ännu mera om ditt och datt. som egentligen ingen blir klok av, hon får ingen vatten på sin kvarn, och känner sig så otroligt utanför, nästan intellektuellt understimulerad, frustrerad.
Vem ska hon prata med vem ska lyssna.
Hon känner sig inte som hon hör i hop med de andra i världen. Hon har klivit upp och ur ett sammanhang. och känner sig inte hemma.
Hon känner sig inte duktig, bara besvärlig,
Hon tänker ofta på tiden på universitetet när hon fick möta människor som förstod henne,. nu lyssnar hon lite överlägset på folk och tänker nog inga snälla tankar. känner hon sig förmer. och skäms.
Men hon lyssnar snällt säger de rätta orden ger de rätta svaren.
Dessa två kvinnor är egentligen av samma skrot och korn, väldigt duktiga på sina ämnen och väldigt självsäkra på sina kunskaper men väldigt osäkra på om någon bryr sig om vad det kan.

Det finns en skugga i rummet, En energi som inte har fått någon utrymme att utvecklas. Hon är lite mystisk, jordnära och har en längtan att få vara den som får störst plats i rummet. men hon vågar inte synas. hon är en gudinna, en vacker varelse som kan mycket om det okulta, medial och känner av energier. Hon har sitt esse i kunskaper om örter och dess verkan. Hon har sin trumma och elden är en vän, hon firar sina sabbater, Sin cirkel av helhet. och mår egentligen bra att få vara osynlig, Hon önskar dock att denna kvinna får större utrymme i rummet. men just nu  är hon bara en dimma, en som väntar på sin tur. och hon är inte duktig. Hon är rätt bitchig. och vet vad hon vill..
hon doftar  rökelser och skog. och fläktar friskt. Hon är lycklig,

I utkanten av rummet sitter två kvinnor som egentligen inte vill vara med. De är väldigt trasiga, tilltufsade och urvattnade. Ingen vill ha med dessa två utbölingar att göra. bäst att lämna dessa jämmerliga damer för sig själv. Den ena har värk i kroppen, en påminnelse om att kroppen är ett ömtåligt skal. Hon rör sig sakta och hon håller ihop kroppen krampaktigt, spänner alla muskler i en evinnerlig återhållsam rörelse.
Hon ser trött ut. det gör ont att andas. det gör ont att använda kroppen, och hon äter tabletter och dricker vin för att stå ut, smärtgränsen är alltid maximalt utnyttjad. utrymmet till att inte känna smärta är borta, hon har trauma i blicken av en olycka, där hon klev ur sin bil mirakulöst, egentligen skulle hon vara död, bilen som krockade in i hennes bils sida kom fort och utan föraning, och hon gjorde allt rätt. reagerade så snabbt hon måste , gjorde de rätta sakerna. slängde sig bakåt in i bilen, hon tog till flykten, och hon har flytt alltsedan dess.
I sin hand håller hon en annan kvinna, denna kvinna är bara skuggan av något som kan kallas människa,
Hon bär på sorgens svarta dok, tungt och smärtsamt har hon kunskaper som ingen vill ha. Som ingen kan tänka tanken in i, hon måste ta farväl av sitt barn, genom att se honom dö  i sina armar. och hon skriker ut sin vånda i tysthet.
Hon vill inget mera, men hon har inget val, måste vara med i världen. Världen som inte känns riktig och egentligen meningslös. Hur ska hon undvika den smärtan, vart ska hon fly? Hon har försökt. med tabletter och sömn, sova bort dagen, natten. inte tänka inte vara med, inte röra. inte vara.
Men som med allt som döljs, har det en förmåga att titta fram, på det mest oundvikliga sätt, och hon faller. utan skyddsnät.
På natten drömmer hon om ett annat utgångsläge , där döden inte är slutet.
Hon kan hålla sin son i handen, och hon känner av hans närvaro, men hon vaknar alltid och hon är sårbar.
Gråten stillar aldrig och smärtan är likt en fantom, osynlig och outgrundlig. Hon är uttänjd liksom genomskinlig, trött i själen.
Hon begriper inte hur hon ska orka.
Men hon måste, måste, det fins egentligen bara två vägar, ena är att omslutas av den svarta dimman som hon så gärna vill fly till. eller så kämpa sig tillbaka till en värld som inte blev som den skulle. Hon är medbjuden på The, och ska se det som måste ses.

Det fins en kvinna till, en kvinna i hopp, hopp om räddning, hopp om att en dag bli nöjd,  Få ordning på sin ekonomi, få bukt på sin kroppsliga och själsliga smärta, få ett jobb, få en relation som fungera. hitta en meningsfull sysselsättning.
få sitt försäkringsbolag att betala ut själsliga pengar för den skada hon har fått.
att få resa, att få ordning på sitt hus,
få sin ork tillbaka,
hon lever av hoppet. när sig på drömmar, känner tillit,

Rummet känns fyllt. kvinnorna är av samma, ursprung och ändå så olika, så osäkra på att duga, vara rätt. så den ursprungliga kärnan är begravd av ett surr. Ett surr av virrvarr. Motstridiga känslor och ett hav av förvirring, Vad är det som sker? Vad är det som ska hända?

Den kvinna som bjuder in är en kvinna som försöker spela ett spel, ett spel av normalitet. Där hon försöker vara den perfekta väninnan. Hon har tagit fram de vackraste kopparna den renaste duken, vackra blommor på bordet och det luktar fräscht.
Hon ska försöka få dessa kvinnor att acceptera varandra, lära sig att förstå de spel som sker, varför det har den strategin som de har. just för att överleva. Vad och hur det blev som det blev. Hon kallar det efterlivet,

I sammanhanget finns det inget som ser ut som någon lösning, att bjuda in dessa kvinnor, inte någon framtida mål,  inte något som ser ut som en förståelse, om att hitta fram till något som betyder framsteg.
Allt har hamnat i en nedåtgående spiral, spiral av själv förakt.
Smärtkroppen är och förblir den starka, Att känna det som den som blir felbedömd och hamna i den stora negativa fasen av självkritik.
Det fins ingen egentligen strategi ingen agenda. Hur kommer det sig att det alltid känns som om hon aldrig blir sed, förstådd. Offerollen,. känns bekant. lätt att använda.
Det är lätt att tycka synd om henne. Inget har riktigt gått i hennes väg
det är svårt att få någon struktur på alla delar,det blir ingen helhet.
hon vill så gärna vara ett sammanhang men det går inte.
hon känner alltid att det blir fel, hur hon än gör,
Hon känner sig ofta kränkt, och oförstådd.
Och när hon blir lämnad. lämnad i alla sammanhang då faller hon pladask ner i sitt mörker.
och flyr..