arbetspröva!

Jag har beställt en buss i dag.

Jo jag ringde och fick uppge mitt namn.  väl framme i stan hittade jag tilltänkt plats R. Och fram kör en taxi, , överraskad, ja absolut, lyx. Och jag betalar 25 kronor för den turen.
Glad i hågen trotts regn, äntrar jag ur bilen och promenerar på gången fram  fotar allt som är vackert. Och det är mycket som är vacker på berget,










Vatten droppar på dammen,  vitsippor i skogskanten, blåbärsris,
 tomma parkbänkar.
barnens vilda tjut är oundvikligt att höra.  Glädje













 Eftersom  regnet kyler lite så, besöker jag  hemslöjds affären,  mycket vackert och mycket dyrt,
konstaterar att det är inget för mig.
På andra sidan i huset finns en delikatessbutik,  hyllorna är fyllda av godsaker, allt från godis till fisk, . Ser glass disken och tänker att en glass skulle jag kunna förära mig, men sen,

Messar Annelise, min kontakt på plats, att jag hat anlänt, hon har en skolklass på fäbodvallen, och ska vara klar snart,
 Vi bestämmer att vi ska äta lunch,  jag smiter in på serveringen, beställer en lunchlåda med kycklingsallad, fotar inredningen, känner tidens vinslag i inredningen, blandningen mellan nutid och då tid,

Annelis väntar utanför med sin skrinda och korgar med kaffekoppar och attiraljer hon har använt  i sin historia, barnen har fått dricka kaffet,  tittat i sumpen.

Kontoret blir nästa anhalt,
Och jag får träffa fler människor på plats, trevligt samtal, god lunch,

Annelis behöver byta om till sina vanliga kläder så vi går till hennes kontor, Samtalar om livet,

Vi går vidare till min blivande arbetsplats, och en ny anläggning på norra berget, en trädgård, som den såg ut förr.
 En historisk trädgård ska det bli,
De var i full färd med att  gjuta staketstolpar och anläggning av bäddar och alla var i fullfart med uppgiften.

Efter besöket så går vi tillbaka och jag tackar för mig, pratar lite om organisationen norr berget kontra museet. Det känns lite komplicerat, men det löser sig nog med det med, Bara att ta det som det kommer.

 


Jag tänker ta trapporna ner och efter som jag lovat mig en glass. köper jag mej en strut med pistage och ägglikör, en favorit.

Promenerar ner till stan genom skogen och har en svindlande utsikt över stan och den nya bron,

Fotar på min färd,  det är inte så lätt med glass och kamera, vem har sagt man inte kan göra allt på en gång.

Jag njuter verkligen av min färd nerför de branta trapporna,


Bussen hem är full och solen steker på mig genom fönstret,


Och jag är trött,

På måndag ska jag börja,

Maskhål

Tradolan blev dagens hål. som jag tog. Smet undan. försvann in i.
Negativ.
Fly genom maskhållet jag skapat

är ett mycket enkelt sätt att ta dagen, forcera fram i ekorrhjulet, harva i dagens göromål.
Under täcket, i värmen nära till drömmen.  Jag droppar ner i hålen, när orken tryter, när smärtan tar över.

Maska mig fram genom veckan, Maskhålen bara finns där, utan min egentliga medgivande.
För min ork är borta,
För min värk är stark, och vinner lätt.

Ändå   har jag påbörjat mitt trädgårds arbete, där de riktiga maskarna bor.
I svart mylla, kall efter vinterns vila.
Där under ytan gror ogräsets trista rötter, som har varit utan sol, Vita och bleka,  precis som min hud.
Utan att exponeras av den livgivande solen, längtar  de att få komma fram.

Längtan efter det varma, det rogivande. efter att få fika i bersån, medhavd vin och rökta räkor på klipporna, efter varma kvällar på fäbodvallen,  i skogens dolda sken från månen som stilla skickar sina gyllene strålar genom den täta skogen,
Skogsgläntan där bara tystnaden råder, sakta morgon dis på åkern.
Människor som rör sig hand i hand i kärlek och gemenskap. Längtan.

Längtan efter att få vandra stilla vid havets kant, höra vågorna bryta sin outtröttliga sång.
Dansa till eldens sken i nattens sena timma, trummans dova slag mot hjortens skinn följer med i rörelsen.

Våren har satt sin första fina längtan i gungning,
Maskhållen är många och jag kan ta vilket jag vill,

I yttre lugn och inre kaos.

Dagen som bara försvann.
vissa dagar är bara så. Liksom bara rinner stilla ur tiden.
Och jag skulle ha gjort både det ena och det andra.

Vissa dagar låter jag bara försvinna in i tomheten, utan plan eller mål,
jag tänker, det kan jag ta sen, eller jag låter inte ens den tanken komma, sen,
och tiden passerade.

I vilken sinnesstämning jag än befinner mig, låter jag lugnet råda, stilla, sävligt. Inget ses ut som om det måste göras, vardagens göromål blir gjorda ändå,
som att äta, gå på toa, slänga in en maskin tvätt, diska, titta lite på tv, kolla in mejlen. spela lite spel. prata med Maria och Mikaela som kommer från skolan, se till att de får sin mat, mera disk, och så vänta på älsklingen, vänta.

Och min dag är nådd till enda. nu stundar natten  och jag flyr in i drömmens värld,

Ännu en dag i Kaoset.

 

vänner,

Jag förundras över hur många skriver att vänner prövas i svåra stunder,
men viken vän är jag då om jag inte, kan förstå en väns agerande,
viken rätt har jag att döma en vän om den inte orkar med eller inte förmår sig möta upp.

I svåra stunder behövs någon som stöttar, ja
men alla behövs inte, på en gång , de som inte orkar i första kritiska skedet, måste få chansen att komma senare när det värsta har lagt sig, i periferin har de väntat och så i rätt ögonblick kommer de fram.

Om jag tillåter de komma.

Om jag då åberopar att de inte fans där från början. vems vän är jag då? Egot som talar, förlåtande vännen.

Vänskap kan se så olika ut, I förtroende speglas det som är. I erfarenheter av vad som var,
 Historien tillsammans.
Vänskap är inte  krävande, vänskap ska var fri från tvång,

och Självklart är det lättare att bli förlåten än att förlåta själv. Det är det som präglar,

Vänskap som sviks behöver inte vara av ondo den kan bara var en avvaktan på inbjudan, Inbjudan från dej.

Så ni som säger att vänskap som prövas i svåra stunder, är det kanske så, att det är du själv som måste prövas, Om din vänskap är stark nog att förstå hur olika vi är, Hur olika vi reagerar i ögonblick som förändrar.

Nästa gång kanske du är den som inte förstår va den andre behöver.
och du får erfarenheten av att veta hur jobbigt det kan vara att stå utanför,

Tänk om vänner fortfarande väntar, där i periferin.  Väntar på att bli inbjuden igen,
är din vänskap så stark att du kan ta första steget.
Eller.........