Negativ.
Fly genom maskhållet jag skapat
är ett mycket enkelt sätt att ta dagen, forcera fram i ekorrhjulet, harva i dagens göromål.
Under täcket, i värmen nära till drömmen. Jag droppar ner i hålen, när orken tryter, när smärtan tar över.
Maska mig fram genom veckan, Maskhålen bara finns där, utan min egentliga medgivande.
För min ork är borta,
För min värk är stark, och vinner lätt.
Ändå har jag påbörjat mitt trädgårds arbete, där de riktiga maskarna bor.
I svart mylla, kall efter vinterns vila.
Där under ytan gror ogräsets trista rötter, som har varit utan sol, Vita och bleka, precis som min hud.
Utan att exponeras av den livgivande solen, längtar de att få komma fram.
Längtan efter det varma, det rogivande. efter att få fika i bersån, medhavd vin och rökta räkor på klipporna, efter varma kvällar på fäbodvallen, i skogens dolda sken från månen som stilla skickar sina gyllene strålar genom den täta skogen,
Skogsgläntan där bara tystnaden råder, sakta morgon dis på åkern.
Människor som rör sig hand i hand i kärlek och gemenskap. Längtan.
Längtan efter att få vandra stilla vid havets kant, höra vågorna bryta sin outtröttliga sång.
Dansa till eldens sken i nattens sena timma, trummans dova slag mot hjortens skinn följer med i rörelsen.
Våren har satt sin första fina längtan i gungning,
Maskhållen är många och jag kan ta vilket jag vill,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar