Emdr

Rota runt i sitt innersta, möta sina demoner, möta sin smärta, som att öppna en musla,  dess hårda skal , som är ett skydd, till något annat,
Möta upp sig själv , titta på , utifrån, våga känna det som den där trasiga personen genomlider, våga se in i det mörkaste, mörkaste av alla vrår , och våga möta den smärtan som hon bär,
In i minsta lilla detalj, gråtandes, sökandes efter luft, och allt är så smärtsamt, så smutsigt , så kallt, och jag kan inte skydda mig från det,
Bara iakttaga , se på, som en annan Persson,  och bara det är jobbigt, allt är utanför min känsla, 

Världen som jag har byggt upp krakelerar, tramatiserad har jag skyddat mig från allt, alla kännslor är bakom skyddet, jag flydde in i ett svart mörkt hål. Och det hålet slukar allt. Allt ljus, all glädje alla känslor. Det dras in i skydsbarijären ditt jag har barikaderat  mig, i skydd mot allt ont, all smärta.

Och det är vad emdr ska lyfta fram.  Två fingrar framför mina ögon som pendlar fram och tillbaka, och alla jagen ska vara med.
Jag ska gå till den händelse i mitt liv som är det mest smärtsammaste,  det som inte får hända , som jag inte vill ska ha hänt. Och tänka rediga , konstruktiva tankar, , ,
Men jag kan bara iakttaga,  iakttaga ett annat jag, som står där i skuggan av ett träd och iakttar den där trasiga människan som upplever sitt värsta traumatiska händelse, och det händer inte mig,
Samtidigt som jag är en klok tänkande människa och kan se mitt mönster, som känner min smärta, som vet. Så kan jag inte ändå uppleva det än. För jag har stängt inne allt , all smärta i en skydsmur,  av svart , hanterbar glömska , att det hände någon annan. Och jag är ett mycket starkt offer,

Jag har lärt mig vad som fungerar, det som inte berör mig, hur jag flyr, springer ifrån, skyddar mig. Hela min kropp är i skyddande försvarställning , när som helst måste jag vara brädd på att jag måste fly, när som helst, minnen , tankar, händelser , lukter, saker, ord, allt kan skapa min flykt instinkt,

Min kropp är trött, smärtsamt spänd , noll koll, min hjärna lever sitt egna liv, utanför min förmågan att styra,
Vardagen tuffar på, liksom just nu på rutin, allt är inrutat, och tidstyrt,  resten av tiden sover jag,

Min tuffa resa med emdr , har bara börjat, min tuffa resa hos Sjukgymnastiken har bara börjat, och det kommer att ta tid.