Panik ångest

Från botten , ur ingenting stiger paniken , genom syrra allt, kyler ner och slänger av, hjärnan,  hjärtat, andningen , kroppen krampar ihop sig, varje muskel blir på helspänn , nu är det fara, nu ,måse jag fly , bort från det som smärtar,

Men det fins inget att fly ifrån, det var bara ett teveprogram,  och hon blir sviken , mannen är otrogen , och kvinnan är sårad. Och jag får panik, tårar stiger ur mina ögon, rinner ut över mina kinder, tårar som först är varma och sen blir iskalla, precis som mitt hjärta, det är ett stort tomrum där hjärtat är, och det känns kallt , ändå är det  hjärtat som dunkat sönder min bröst korg, smärtar inifrån. Och armarna blir tunga, blicken suddig,
Hjärnan känns som om den har fått en tornado som dundrar på, det brusar och dunkar,
Jag måste andas , dra åt mig luft, fylla upp lungorna , andas , andas, ta kontroll,

Kontroll, andas, andas, kontroll, tårarna rinner stilla , inget kan man göra något åt det som redan har skett, det är passerat, och jag kan bara acceptera, inget handlar om mig nu,

Andas och låt det passera, låt det bara vara, paniken, ångesten ,

Nu gick det över, Smärtan i hjärtat slet sönder ännu en bit, och jag blev lite mindre i konturen ,

Mål, och menning

Vad ska jag sätta upp för mål, framtids mål , önskemål för mitt liv.
Skapar jag min egen framtid, ger jag luft åt mina önskningar, ser jag det som är min väg, eller har jag skygglappar, springer runt i mitt ekorrehjul,  ser inte, tar vanan , det igenkännbara som det rätta,
Är det rädslan att få förändringar som hämmar,
Eller vetjag inte,,,,

Vad vill jag med mitt fortsatta liv, vad har jag för förutsättningar, handlar det om ekonomi. Hämmar det för att jag inte kan betala.
Kostar det mer än tid, mina framtids visioner , har tid och penngar något med varandra att göra.
Måsten såsom styrmedel, det som kräver och kväver,
Eller är det rädslan som styr.
Jag vet inte,,,,

Har andra personer något med mitt liv att göra, har jag andra människor i mitt liv som jag tar hänsyn till , 
Vill dom inte mitt bästa, hur vet jag det, är det dessa som skapar min framtid, följer jag bara med av hänsyn
Men hänsyn till mitt eget önskemål , vad det nu är, finns det,
Eller följer jag med av rädsla,
Hur vet jag det,,,,,,

Har jag rätten till egen framtid, har jag rätt att göra som jag vill
Utan hänsyn till , måsten,  rädslor, andra,
Är inte min framtid min. Skapar inte mina önskningar mig. Så som jag är.
Har jag rätt till det, eller är det bara jag som måste anpassa mig,
Lägga ut min väg framåt , för att andra mår bra av det, och de har rätt till min framtid ,
Måste jag veta det,,,,,,,

Meningen med mitt liv, fins den , jag frågar mig det, har den någon som helst menning,
Att finnas för andra, vara snäll, tillgiven , inte säga ifrån, inte tjafsa, inte säga egna åsikter,

Nu är jag inte konstruktiv längre, 
Slår på mig själv, skapar mitt offer, när min onda självdestruktiva sida,
Den som jag jobbar på.
Sidan som inte ska Bli min framtid, som inte är mitt mål,
Så vad är mitt mål,

Ingen menning behövs, för jag finns , och det räcker och blir över,
Jag finns alltså fins en menning,
Jag ska fylla mitt liv med mål, med önskningar , med drömmar , med förväntningar , med ett existerande, med ett liv.
Mitt liv.

Även om jag har värk, sorg, ekonomisk obalans , skevt kärleks liv,  så är framtiden min, och jag fyller mitt liv med vad jag  vill, när jag vill,
Och om jag vill,
Egot som lyssnar på min själ, som vet allt, som har det där stora perspektivet, och vet,
Så då rädslan om framtiden , ge vika,
Jag lyssnar på mitt inre som vet,
Jag som vet,,,,,,,,,,,

Youl

Att fira att nu föds det ny hjulet, nu startar allt upp igen nu skall moder jord åter ge sitt överflöd , nu önskar jag mig ett bättre år, nu är mina svåra år över, 2016 ska bli så fantastisk så som jag förtjänar,
Jag offrar till eldens gudinna att hon ger min bön till universum allt jag behöver,

Kärlek ,
Ekonomisk trygghet
Lugn och ro,
Hälsa,
Syselsättning.
Vänner

vad kan en önskan bestå av? Hur önskar jag mig det som är best för mig ? Jag är benägen att tro, att inget värre kan ske i mitt liv nu. Det som är hänt går inte att få ogjort, framtiden ska bestå av längtan , drömmar och förhoppningar,
Inte besvikelser och Tröstlöshet.  Livet som ska klika i , med ett bra klister så att det fastnar och går lätt,

Kärlek

Ensam , ensammast, ensammaste

Hur kan jag känna mig ensam i ett rum fullt med folk, hur kan jag uppleva ensamhet i en värld fult med människor. Hur kommer det sig att jag inte känner samhörighet med omvärlden , kanske jag kommer från en annan planet, där det pratas ett annat språk, har andra seder,  och jag förstår inte det spel som sker mellan de människor som jag har runt mig, och jag står där mitt i hopen av individer och känner mig så utanför.

Jag lär mig ett mönster,  hur saker bör vara, jag skannar av människor , läser in ,
Lysna på vad som sägs , och är det motstridiga upplysningar som ges, blir jag förvirrad,  säger någon att dom är glad, men visar sorgsenhet, då är förvirringen stor, och jag förstår inte. Begriper inte spelreglerna. Jag lyssnar på orden , vad som sägs , och det är inte alltid ordets betydelse som menas utan jag ska på något sätt begripa motsatsen , förvirring, 
Sarkasm, ironi , funkar inte, stressad i hjärnan, stänger av , sluter in mig i min kokong , av pansar,

Jag får alltid en känsla av att de runt mig inte bryr sig , frågar mig inte om mitt, jag får en känsla av obetydligt,  inte så viktig, någon man kan undvara,  göra lite som de vill med utan att jag ska knota.
Och jag drar mig undan , tappar kontakten , blir ensam,

Jag måste veta, ta reda på fakta, ha mycket på fötterna, ha hela bilden klar, ser hela pusslet på en gång,  jag kan ta in varje detalj, och mins förbannat bra, vissa saker, andra bara försvinner i ett töcken av all information, ibland  stannar hjärnan vid vissa detaljer som jag bara måste bena ut. Andra saker stänger min hjärna ute. Flyr undan , orkar inte med. Och då är det ett stort svart hål som suger upp allt. Det svarta hålet sitter i hjärtat, under bröst korgen , som smärtar, känns kall och trång, andningen får inte plats, det gör ont i hjärtat, Is kylan sprider sig.

I hjärnan är det kaos, det är tok fullt på kontoret, vem som bestämmer vad som är viktig information , vet jag inte, det är liksom randomiserade,  hipp som happ,  ett ständigt tjut, brus virrar tankarna omkring, ostrukturerade , icke konstruktiva eller i någon som helst acceptans,
Förnekelse , fördömande , orationellt och förvirring. Och jag känner mig utanför, missförstådd ,
Ensam