Från botten , ur ingenting stiger paniken , genom syrra allt, kyler ner och slänger av, hjärnan, hjärtat, andningen , kroppen krampar ihop sig, varje muskel blir på helspänn , nu är det fara, nu ,måse jag fly , bort från det som smärtar,
Men det fins inget att fly ifrån, det var bara ett teveprogram, och hon blir sviken , mannen är otrogen , och kvinnan är sårad. Och jag får panik, tårar stiger ur mina ögon, rinner ut över mina kinder, tårar som först är varma och sen blir iskalla, precis som mitt hjärta, det är ett stort tomrum där hjärtat är, och det känns kallt , ändå är det hjärtat som dunkat sönder min bröst korg, smärtar inifrån. Och armarna blir tunga, blicken suddig,
Hjärnan känns som om den har fått en tornado som dundrar på, det brusar och dunkar,
Jag måste andas , dra åt mig luft, fylla upp lungorna , andas , andas, ta kontroll,
Kontroll, andas, andas, kontroll, tårarna rinner stilla , inget kan man göra något åt det som redan har skett, det är passerat, och jag kan bara acceptera, inget handlar om mig nu,
Andas och låt det passera, låt det bara vara, paniken, ångesten ,
Nu gick det över, Smärtan i hjärtat slet sönder ännu en bit, och jag blev lite mindre i konturen ,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar