Jag är fullärd , jag vet allt nu om det som jag ska lära mig, nu måste jag gå vidare, ,,
Jag har stampat länge nu på denna ändhållplats, tåget ska gå vidare, hopa på, släng ryggsäcken över axeln och kliv på. Res lätt, lämna kvar det som är oviktigt för den fortsatta resan ,
Våga ta steget, inget ont kan egentligen ske, allt har redan hänt, Smärtan kan aldrig bli värre, jag kan inte känna mig mera ensam än nu, jag kan aldrig uppleva mera förtvivlan , aldrig känna mera ångest, hopplöshet , eller slå hårdare på mig själv än jag redan har, jag kan inte bli mer trasig än jag redan är.
Jag kan inte gå mera i svartmörker och sukta efter den stora glömskan , inte fly undan ,
Jag kan bara gå åt ett håll, se framåt med tillit, och tro på en framtid, hopp och kärlek ,
Jag har blivit den jag är idag för jag har upplevt och för det jag lärt mig, och de som säger att kunskap inte är tung att bära. Ljuger, det är tungt, klibbigt, och smärtsamt. Och går aldrig att få det förmildrande , vetskapen om smärtans hemska ansikte och dödens bittra, uppslitande vånda är min att bära.
Och jag är ödmjuk, böjer min rygg för tyngden och knotar på in i framtiden, lovar mig själv att dörren till glömskan är inte min väg,
Livet och jag får ta nästa steg, tillsammans hoppar jag på framtidens tåg,
Jag är inte mina erfarenheter, jag är inte min smärta, jag är inte min sorg, jag är inte heller någon med dålig ekonomi, jag är inte heller någon med relations problem, vem är då jag, ?
Vem är då jag? Vem blev jag, ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar