Viljans labyrinter,

I mitt huvud gör jag upp planer, tänker ut hur jag vill göra, och så faller det platt, orkar inte , vill inte, jag får det inte att bli en realitet. Tankar om hur saker ska bli, vad jag vill göra , räcker att formas som en tanke , och då , då tanken är där, försvinner orken , viljan , lusten,
Och det blir inget , sittandes stirrar jag bara ner i tomrummet,  och så kommer tristessen krypandes, rastlösheten och ensamheten, och alla triggers,  hur svårt kan det vara,
Nyvaken , och så nära att ge upp, var vänder jag mig för att få hjälp? Kyrkan, grupper, utbildningar,
Det jag skulle vilja göra , önska mig, är att få bara komma , sitta ner, vara delaktig i ett samanhang, utan att behöva ge, göra, eller utföra något, sitta ner och få lysna , prata, och bara finnas, och och och,   jag vet inte, inte vad jag behöver, vad det fins att få, jag vet inte om jag orkar, ,,,

Jag gör fint i mitt hem, ordnar med det jag kan , tänker att jag ska göra det sen. Ordna med Marias gamla rum, det som nu blev tomt efter att mickaela flyttat, jag tänkte ordna ett bibliotek. Och jag gjorde en plan, sen faller det på sin egen omöjlighet, hur ska jag kunna, klara av, jag som vill, men inte räcker till, vem ska jag be om hjälp?
Ändå, handlar det om penngar, hur jag ska få hem hyllor, praktiskt, logistiken,
Fast jag tänker att , det som ska ske det sker,
Jag ska tänka konstruktivt. Utan acceptansen att det inte går, det bör gå, ska gå, jag ska,,,, nu.

Övertalar mig själv, ger mig kredd,  tänker Posetivt,  ser möjligheter, och gör det ändå, accepterar inte min otillräcklighet, utnyttjar min vilja, tar mig igenom labyrinter av hinder, ser det som måste ses, ,,, pratar jag om att städa OCH fixa ett rum nu? Eller handlar det om vardagen, om mitt liv. Att fylla ut mitt tomrum, ångesten labyrint,  kringgå det som stretar emot, hitta pusselbitar som gör bilden hel. Mig hel,
jag har accepterat att jag bär med mig min sorg, min smärta och värk, jag har accepterat min ångest, identifierat den, kännt den och dess rätta natur,  jag har lärt mig känslan av hopplöshet och dörren till glömskan. Och viljans labyrinter, outgrundliga till kropp och själ, valen som jag gör. Min livs väg,
Livet menning , fins den?