Uppgivenhet, i symbios med acceptans.

Att ge upp, är att födas på nytt.
Eller, ?

Att acceptera, är det att förstå. Det oundvikliga. Det som redan är, det där som talas om i sinnesbönen. 

Ge mig sinnesro att acceptera det som jag inte kan förändra,
Ge mig sinnes ork att förändra det jag kan
Och ge mig insikten att se skillnaden. 

Ibland slår bara vetskapen till, den där sista pusselbiten som får helheten att klarna, enkla ord som kommer i ett annat dager,  förståelsen vinklas.
Och så är det så självklart. Aldrig har något känns så enkelt , helt plötsligt,  det som tedde sig rent omöjligt, en märklig känsla.
Acceptans, den där faktabeserade,  oundvikliga sanningen , den som är registrerad som sann. Och kommer aldrig att förändras,  det är inte frågan om att tycka om, eller känna tillförlit till, den sanningen är bara så. Och du har inget val, fast du skriker ut din förnekelse, att du inte vill.

Acceptans , jorden är rund,,,,, 

Varje händelse som jag accepterar, sorgen , smärtor, problem, så lättar trycket, och stress nivån går ner. Värken är där , sorgen är där , relations problemen är där , ekonomin är dålig, orken är borta, , jag är trasig, jag mår så dåligt, Deprimerad,  och så medicinerar jag ,

Hur enkelt är inte det då, att få ge upp, somna in, slippa värk, oro, ångest, sorg tyngden,  hjärtat som stelnar och fryser , kroppen som inte orkar, huvudet som brusar, magen som kronglar, och att aldrig ha penngar så det räcker, men vem har sagt att det ska vara enkelt? Handlar det om att ge upp ?
Nej, det handlar om att göra det bästa ur den situation jag är i nu. Här och nu! 

Acceptans, jag kan inte andas under vatten !

 Att ge upp? Är det likt fågel Fenix att födas på nytt, allt är oskrivet och kan återigen börja om. Låta sig själv dö. Acceptera det oundvikliga och med nytt mod ta tag i livet. Låta sig själv, i acceptans , se det gamla som passerat,  och ta erfarenheten med sig, eller ska erfarenheten dö med, och yrvaket se världen med nya ögon. 

Kan min erfarenhet skada mig? Är det tramatiska ett hinder , är det lämpligare strategi att se det som varit , inte som en läxa , utan som något passerat,

Acceptera, att efter regn kommer sol,

Cellminnet spelar mig spratt i drömmarnas värld , där allt återupprepas, i oändlighet, om och om igen , i olika senarier,  men samma inbörd , om och om igen, likt  en trasig grammofon,  med hack, och livet står still, återupprepar sig, plopp, så är jag tillbaka, och ångesten kommer krypande, ibland kommer ångesten som en smäll, och jag kan inte andas, förnekas luften,  Smärtan i hjärtat, slår mot bröst korgen,  jag kommer inte över, hjälp,,,, hjälp,

Ändå strävar jag mot det mål jag har satt upp. Utan att ge upp.

acceptera, acceptera,

Det du inte ändå kan förändra,
Förändra det du kan
Och se skillnaden.  Enkelt,
NEJ,,,,

Jag återupprepar ordet, acceptera, det är fakta.