KROKIG VÄG SKA DEN LÄRDE GÅ

Jag har skrivit om det förut om vägen som ska vandras, den vandring som formas av de beslut som jag tar, hur krokigt det tar sig, av all felaktiga beslut och vägval. 

Jag vandrade en lång väg i somras från havet gems med Ljungan upp till glaciären Helags, 39 mil, lång vandring till fots, i en kanot och på en cykel,  ibland ensam, ibland med följeslagare. 

och med alla tänkbara väder, sol, regn och storm. kämpigt ibland, ensamt och ibland alldeles underbart. 

jag sov i tält, i kojor och på vandrahem och i stugor. jag åt den mat som fans ibland bara en pulvermos middag så torftig men ack så god, hungern är bästa kryddan, 

jag kan beskriva livet som en jämförelse med min vandring, hur krokig det kan blir, hur fel jag kan hamna, och hur mycket hjälp som fins att få så det underlättar, ibland fins det rikligt med tillgångar ibland är det helt tomt, ibland så är det skador, ibland så flyter allt bara på med vila och förströelser. ibland när det känns hopplöst och ensamt hur underbart det blir när hjälpen kommer och sällskapet blir så rätt. och vandringen fortsätter. Tillsammans. och kunskapen som kan delas och nyfikenheten flödar. 

vad är syftet med att jag vandrar, jag tänker förstrött i första tanken att jag har inget val, det är så , jag går på. men om jag planerar och sätter upp mål, hur blir det då? Hur blir det om målsättningen inte fungerar? har jag satt för orimliga mål då? 

Så vart ligger rimlighetsnivån i livet? 

jag tänker så det knakar( jo det låter knak i mitt huvud när jag tänker) Rimligheten! jag tror att här ligger roten till de mesta när det inte blir som jag tänkt,  

Nu ska jag sluta att grubbla, sluta att vara negativ, sluta att vara en ensamvandrare, för även om livet inte blev som jag förhoppades så är det ändå i rimlighets nivå men vad som kan förväntas, 

Nu kan jag bara göra det som jag tycker känns bra och det som är rimligt att förväntas av mig, 

För som alla vet så kan jag bara bestämma över hur jag vill ha det , bra jag kan få till de förväntning som jag skapar, hur och om jag vill det. bara jag kan få min väg att bli som jag vill ha den, 

NU knakar det till rejält i huvudet, som en gammal björk som faller av sin egen visdom och ålder. 

inte för jag är lastgammal, och faller så lätt, utan nu får jag helt enkelt sluta grubbla, 

jag är en trollkona, en häxa, en visdomens kvinna som vill gå i gudinnans spår, 

ja men gör det då. !!!! 

hur enkelts om helst, efter alla svåra år. så är det dags att ta tillvara på åren som bra rusar fram, stanna upp, OCH NJUT av livet, Det är en Gåva. 

NU är det sagt och så är det.