Existentiella grubblerier om hur livet blev. Liksom ingenting.
Hur kom det sig att jag hamnade här. I utkanten av livet. I periferin av samhället.
Utan existens. Utan kärlek.
Utan längtan. Utan framtid
I en frysen värd utan åtrå. Utan värme.
Med en pojkvän som skräms till olust av blotta tanken på min värld.
Som väljer något annat än min kärlek och värme.
Som prioriterar värdet av mig mindre än att äga döda föremål .
Som i sitt oförstånd väljer en annan form av njutning framför mig.
Som kan välja att ge uppskattning till okända kvinnor, Med blickar och bekräftelser .
Som inte kan ge mig den bekräftelsen.
Hur kom det sig att jag gick in i detta. Utan att se. utan att förstår den vidd det är att leva i detta mörker.
Är kärlek så blind.
Är kärlek så svår.
Och varför förvägras jag att få den kärleken?
När blir det min tur att få uppleva njutning och bli åtrådd.
Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar