Själviskhet,

Självkritik, självömkan, stolthet, ånger och så själviskhet,

Ord som har fått tagit plats i min vardag,
Meningar som har format mina känslor.
Som har fått tagit plats i min relation till min älskling och livskamrat.

Jag har förstått min självupptagenhet, hur jag försöker forma mig till ett offer, en som det är synd om.

Jag har förstått att jag gottar mig i det som gör ont, det som känns för jävligt få den plats den behöver för att riktigt få fäste och sen växa,, och jag tar mig inte ur,
kommer mig inte för att bara erkänna och säga förlåt,, vi tar det där sen,, vi släpper det o går vidare, . nej, allt ska få grottas om och åter igen i samma smet,, blandas med nya insikter och tas en gång till,,

och jag lär mig.. jag förstår nu, jag ser mig själv,, självkritik, självömkan, och jag ser, ingen som jag skulle vilja umgås med, inte ens vilja vara vän med, och framför allt inte älska ,,

Men som vanligt är det när vi förtjänar det som mins som vi behöver det som mest, att älskas,

Ånger över en förlorad helg, där det egentligen skulle kunna kantas med kärlek och dessa härliga stunder på tu man hand, nej, det är ett ekorrhjul som går runt och runt, och ingen tar sig ur, Ånger, och förkastelse, hör ihop med det liv som blev,
det som kom, att bli kvar,. ånger.. men med det kommer ju en förståelse om ändring, ånger är en bra start på det nya,
det som ska bli istället, om stoltheten kan besegras, och förintas. med ord som förlåt, och en förståelse för varandras avvikelser och den egna jaget får plats som individ, att växa , i samförstånd om att det går att vara precis som man är, förståelse, förlåt, jag är som jag är, men ska göra allt i makt att inte såra dej, eller skada vårat förhållande,

vi är,

'

inget

Summerar en dag,

Idag har jag tagit min sedvanliga promenad. på morronen då  följer jag  min yngsta dotter till bussen, konstaterar att inga barn, fortfarande, inte har reflexer på sig, trots en uppmaning,  fortsätter promenera med en annan dotter och går en liten runda. sen fikar vi frukost, te, och hinner diska lite. Pratat med min gulliga pojkvän på telefonen, vi pratar ofta.
jag hann med att se film och sova en stund på förmiddagen, tills dottern kom hem från skola,
jag fixade även något åt oss att äta ordna med tvätt, körde en maskin, konstaterade att jag ligger efter med tvätten.. jopp.
konstaterar även att det är rätt rörigt överallt, utan att åta någon åtgärd,
skrivit på min blogg, även diskuterat ämnet- lova, att lova något, mycket intressant, konstaterar även att jag skulle behöva lite mera motstånd, känns som jag är på fel forum hela tiden,, ja det går väl ordna,. intellektuell gymnastik för hjärnan. går ju på sjukgymnastik på tisdagar och fredagar. men det är för kroppen, inte själen, men de hör väl ihop-
telefon, samtal med vännen och  vidbränd mat, fick nästan slägga på luren i örat på honom. hela huset osar svart sot, äckligt. ställde ut stekpannan på bron,, konstaterar helt lugnt att det snöar. Men lär mig att inte göra två saker samtidigt, not...
sedan klädde jag av granen som barrade väldigt , bytte då påse i dammsugaren som var full, konstaterar lite cyniskt i mitt huvud att jag antagligen kommer att behöva dammsuga barr under en väldigt lång tid, framåt,
hittade IKEA pizza i frysen, det gick o äta med.
läggdags och mera dator, nu lite film finner det mycket tråkigt och börjar istället att titta på resor, konstaterar att det är mycket penningar som krävs,, ja det ä ju ett tag kvar så oro existerar inte,
konstaterar att jag har klarat mig utan att ta ångest mediciner ,men ätit min dagliga dos av värktabletter.. ops.. kvällen är redan här. och jag har bara gråtit en gång idag, tänkt tusen tankar om smått och stort, gjort lite måsten, och nu är kroppen trött. väntar nu bara på min älskling som kommer efter att ha repat med sitt band, det heter repa och inte öva, det är stor skillnad på vilken musik man spelar, bara sån fakta som jag lärt mig på sistone.

- Vad har du gjort idag då?

- inget,,

Lust och Olust

Just ordet lust har så många innebörder, Lust till livet, lust till att göra.  lust till- Händelser -saker. känna oss lustfyllda, Vi jublar av glädje och vi bubblar över av lustfyllda möten och skeenden.

Lika många olustkänslor kan härröras till livet. . Vi har lika mycket lust som olust att göra saker , olust till händelser  som sker. kroppen viker sig i vånda inför uppgiften, olustkänslan infinner sig ,

Men var kommer den ifrån ? den där känslan av lust. den där krypande ångestladdande känslan av olust.

Erfarenheter? Referensramen? Minnen? Att redan ha genomfört den med tvivelaktiga resultat kan starta stora ångestförnimmelser i kroppen och olustkänslan dyker upp, man har redan i tanken bestämt vad man kan känna, hur det kommer att bli.

Men blir det alltid lika?

Finns det flera aspekter på just olust. den där o välkomnande känslan att inte vilja, att vara utan nåd inför en uppgift, att måsta.
Och du måste ta dej i kragen, och hela du skriker ut , f*n - vill inte. aaaaaaaaaaahhhrg och heja på.. nu eller aldrig. och att måsta inför något, är en olustkänsla.

 Olusten inför livet är den annorlunda. att inte vilja leva. att inte känna tillfredsställelse inför den framtid som känna mörk och innehållslös-
Är det annorlunda om olusten infinner sig när man är som Lyckligast och motståndskraften finns där som en stöttande pelare. Är det annorlunda att känna Lust när det är som mörkast.

Är Lusten fel då ?

Om man mår dåligt och tröttheten och Orken är låg, riktigt låg, och du känner helt plötsligt en otrolig lust att göra något. kroppen stretar emot, det gör ont och det är svårt att andas, Lusten att leva. lusten att få utlopp för sin glädje.. Vad skapas då?  dåligt samvete? skuldbörda? kan man skratta mitt i ett sorg arbete,
eller skapar det då en olustkänsla att man är fel ute?

Många frågetecken som måste rätas ut.
Funderar även på detta med att lusten att göra något oftast slätas ut av att orken inte infinner sig, det i sin tur skapar en olustkänsla,
således blir det en nedåtgående spiral. lust skapar olust som skapar ännu mer orekslöshet som i sin tur gör lusten omöjlig, det är mer olust än lust.
och lustfylldheten är borta
Men hur gör man då? för att få tillbaka lusten,
lusten att orka, lusten att vilja,

Lusten att vilja.. där satt den .. lusten att vilja, lusten att vilja.

men så enkelt det kan vara då,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, eller.. .

förbjuden skam,

I ett desperat försöka att förstå¨ förstå sig själv, att analysera företeelser som uppstår. och att inte känns igen sig, I andra sammanhang inte våga känna in, eller förbjuda sig själv att känna.

Var kommer det ifrån?
Hur bearbetar man det?

För det första, måste jag först acceptera att de finns. Känslorna, företeelsen. och som i detta fall,  som jag tänker försöka analysera- svartsjuka.

Svartsjuka?,
Vad är det?

För det  andra måste jag lyfter fram ordet- ur dess betydelse, Svart Sjuka, destruktiv, nedåtgående. massiv kyla, spridande grön vanmakt. Svart, mörker.  Ett svart hål. som slukar allt i sin väg. En känsla av total vanmakt, som sprider rädsla. Osynlig i dess karaktär. Stark i sitt sätt. Obegriplig i mycket och så skamfylld och förbjuden.
Skam och skuld.

Dess motsatts blir således "vit friskhet.  som om sjuka är svart och friskhet är vitt. mörkt är destruktivt och vitt upplyftande och berikande, något som ska definieras som gott
Ljus och lycka.

I ett avseende är nog svart- sjuka en del av livet, rädslan att bli lämnad. 
Det är ett förstående beteende. som i princip är en,  totalt orealistiskt, överdriven känsla som ”tar över” och går emot logiken. Orealistisk. Och i alla avseenden svår att förstå. Obegriplig att förklara.  

Lite svartsjuk är sunt,
Men när kommer den fram, när det  blir en del av livet,
Hur kommer den att växa, när den ständiga känslan av övergivenhet präglar.
När det ständigt behöver motbevisas, När känslan ständigt behöver näring. Och i många fall måste fabriceras för att hitta sin kärna.
lögner och påhittade händelser för att motverka,
Sedermera undvikandet. Och den är verklig, smärtsam, tom, och kall. bedövande.  

Klart det finns ett "tillit" våga tro på varandra, ruckas detta blir det et misstroende. tilliten blir skamfilad,  att vara rädd att bli övergiven. lämnad.. att inte duga .inte räcka till..
Någon som betyder mer. har ett större intresse sfär. jaget blir utan den uppmärksamhet som den behöver,
och skamfilad och tilltufsad försöker jaget ta plats, med vad den kan,, ledsen, ilskan, gråten, skriket, tystnaden. Vad som än är användbart för stunden,

Och för att hindra tomheten och kylan att sprida sig i hjärtat och magen. försöker det att hittas en motsats, en plattform att stå på. Något som gör mindre ont,
Att slå på något, säga saker, hitta en förlåtelse, att den känslan inte är obefogad, känna sig lättad,
Att jag duger, precis som jag är. För den jag är,
Tilliten att våga vara den jag är.

Även känslan av destruktivt svart hål. som slukar allt ljus, behöver få excitera, få ta plats, lyftas fram och synas i sömmarna. studeras, betraktas, och tillslut få ro,
prövas mot kärleken. bli sed för precis vad det är.
hur den är. som den är.
Ingen mår bra att få växa i lönndom. inte ens en svart sjuka kan kvävas till döds,
ju mer den får bära sin skam. sin skuld så länge får den existensberättigande,

Så jag slutar att straffas för mina känslor. även de som är "fel" och jobbar vidare, mot nya mål,

mot nya insikter om livets själv,
precis som det är ,,

svart tungt och ledsamt. men i stundom ljust och hoppfullt,

,,,,,,,,,,,,,,,, återkommer....