förbjuden skam,

I ett desperat försöka att förstå¨ förstå sig själv, att analysera företeelser som uppstår. och att inte känns igen sig, I andra sammanhang inte våga känna in, eller förbjuda sig själv att känna.

Var kommer det ifrån?
Hur bearbetar man det?

För det första, måste jag först acceptera att de finns. Känslorna, företeelsen. och som i detta fall,  som jag tänker försöka analysera- svartsjuka.

Svartsjuka?,
Vad är det?

För det  andra måste jag lyfter fram ordet- ur dess betydelse, Svart Sjuka, destruktiv, nedåtgående. massiv kyla, spridande grön vanmakt. Svart, mörker.  Ett svart hål. som slukar allt i sin väg. En känsla av total vanmakt, som sprider rädsla. Osynlig i dess karaktär. Stark i sitt sätt. Obegriplig i mycket och så skamfylld och förbjuden.
Skam och skuld.

Dess motsatts blir således "vit friskhet.  som om sjuka är svart och friskhet är vitt. mörkt är destruktivt och vitt upplyftande och berikande, något som ska definieras som gott
Ljus och lycka.

I ett avseende är nog svart- sjuka en del av livet, rädslan att bli lämnad. 
Det är ett förstående beteende. som i princip är en,  totalt orealistiskt, överdriven känsla som ”tar över” och går emot logiken. Orealistisk. Och i alla avseenden svår att förstå. Obegriplig att förklara.  

Lite svartsjuk är sunt,
Men när kommer den fram, när det  blir en del av livet,
Hur kommer den att växa, när den ständiga känslan av övergivenhet präglar.
När det ständigt behöver motbevisas, När känslan ständigt behöver näring. Och i många fall måste fabriceras för att hitta sin kärna.
lögner och påhittade händelser för att motverka,
Sedermera undvikandet. Och den är verklig, smärtsam, tom, och kall. bedövande.  

Klart det finns ett "tillit" våga tro på varandra, ruckas detta blir det et misstroende. tilliten blir skamfilad,  att vara rädd att bli övergiven. lämnad.. att inte duga .inte räcka till..
Någon som betyder mer. har ett större intresse sfär. jaget blir utan den uppmärksamhet som den behöver,
och skamfilad och tilltufsad försöker jaget ta plats, med vad den kan,, ledsen, ilskan, gråten, skriket, tystnaden. Vad som än är användbart för stunden,

Och för att hindra tomheten och kylan att sprida sig i hjärtat och magen. försöker det att hittas en motsats, en plattform att stå på. Något som gör mindre ont,
Att slå på något, säga saker, hitta en förlåtelse, att den känslan inte är obefogad, känna sig lättad,
Att jag duger, precis som jag är. För den jag är,
Tilliten att våga vara den jag är.

Även känslan av destruktivt svart hål. som slukar allt ljus, behöver få excitera, få ta plats, lyftas fram och synas i sömmarna. studeras, betraktas, och tillslut få ro,
prövas mot kärleken. bli sed för precis vad det är.
hur den är. som den är.
Ingen mår bra att få växa i lönndom. inte ens en svart sjuka kan kvävas till döds,
ju mer den får bära sin skam. sin skuld så länge får den existensberättigande,

Så jag slutar att straffas för mina känslor. även de som är "fel" och jobbar vidare, mot nya mål,

mot nya insikter om livets själv,
precis som det är ,,

svart tungt och ledsamt. men i stundom ljust och hoppfullt,

,,,,,,,,,,,,,,,, återkommer....