Själviskhet,

Självkritik, självömkan, stolthet, ånger och så själviskhet,

Ord som har fått tagit plats i min vardag,
Meningar som har format mina känslor.
Som har fått tagit plats i min relation till min älskling och livskamrat.

Jag har förstått min självupptagenhet, hur jag försöker forma mig till ett offer, en som det är synd om.

Jag har förstått att jag gottar mig i det som gör ont, det som känns för jävligt få den plats den behöver för att riktigt få fäste och sen växa,, och jag tar mig inte ur,
kommer mig inte för att bara erkänna och säga förlåt,, vi tar det där sen,, vi släpper det o går vidare, . nej, allt ska få grottas om och åter igen i samma smet,, blandas med nya insikter och tas en gång till,,

och jag lär mig.. jag förstår nu, jag ser mig själv,, självkritik, självömkan, och jag ser, ingen som jag skulle vilja umgås med, inte ens vilja vara vän med, och framför allt inte älska ,,

Men som vanligt är det när vi förtjänar det som mins som vi behöver det som mest, att älskas,

Ånger över en förlorad helg, där det egentligen skulle kunna kantas med kärlek och dessa härliga stunder på tu man hand, nej, det är ett ekorrhjul som går runt och runt, och ingen tar sig ur, Ånger, och förkastelse, hör ihop med det liv som blev,
det som kom, att bli kvar,. ånger.. men med det kommer ju en förståelse om ändring, ånger är en bra start på det nya,
det som ska bli istället, om stoltheten kan besegras, och förintas. med ord som förlåt, och en förståelse för varandras avvikelser och den egna jaget får plats som individ, att växa , i samförstånd om att det går att vara precis som man är, förståelse, förlåt, jag är som jag är, men ska göra allt i makt att inte såra dej, eller skada vårat förhållande,

vi är,

'