jag söker bidrag

inte visste jag det var så svårt att söka bidrag
inte visste jag det var så svårt att lägga sig platt
inte förstod jag det var så svårt att få allmosor.

Jag trodde jag var duktig som betalade mina räkningar.
jag trodde det var en bra strategisk plan att göra det rätta
men nu har vi inget att äta.
och det är långt till nästa månads utbetalning.

men det fins lite kvar i skåpen, några torrvaror.
det är inte svält än,
men det är svårt hålla gamarna från dörren.

För om du inte kan betala, eller om du inte kan betala i tid. då kostar det
och det kostar dyrt,
påläggningen av en räkning som i början var relativ liten  kan bli tusentals kronor dyrare.
och vist , regler är att följas,
lika för alla,,,,,,,,

men hur kan det vara lika,, jag och du är inte samma..
och du och jag har inte samma förutsättningar-
jag har en annan verklighet än du.

så var fins humaniteten.

Inte i regelverket alla fall

bara hos de som förstår. .

önskar jag mig

Om jag fick önska mig något.
om än bara lite,
skulle jag önska mig en annan tid.

Om jag fick önska mig något.
om än bara lite
skulle jag be om ett och annat.

Om jag fick önska mig något
om än bara lite,
skulle jag nog vara i ett dilemma.

För det liv jag har är ju mitt..
det som blev av mig
är det som är-

Om jag skulle önska mig något.
om än bara lite ,
så skulle ju det jag redan har också försvinna.

Fattig.

. 

Jag är fattig

Enligt normen väldigt fattig. Utanför det normal. det som kallas normen för vad du ska ha och leva för. 

Men hur fattig är jag egentligen? 

När är man fattig?

Har man för lite av något? ja det är verkligt fakta. 

Det finns något som inte räcker till, I mitt fall, och antar hos många, Pengar, en inkomst. 

Inte pengar i sig, jag har en sjuklön, som betalas av samhället. en allmosa. Nej min rättighet. 

Sjukdomen är inte min att skylla på. jag vart inte påkörd med flit. eller var det så att jag var där på fel plats i fel tid, av en anledning?  Det kommer aldrig det något svar på, inte just nu alla fall., 

Ja men hur var det nu då, Fattig. Det räcker inte till, inkomsten kontra utgifterna, 

Har jag för många utgifter då? 

Är det tv, brevbandet, telefonen. jo,, antagligen. men nu har dessa en utomordentlig idiotisk regel, ( och åter igen mitt fel) de är låsta fram till december.  så de går inte att säga upp. så nej,, där har jag inget val, än.. Värme i huset. jo klart det skulle kunna gå att stänga av... men frysa.. huva,, nä det får va så.. och eftersom jag nu inte är en rik person får jag tyvärr det dyrare alternativet på taxan. 

JO de kan ju inte veta om jag kan betala,, så.. återigen, dessa tokiga fattiga ,, de måste ju begripa att det måste ju ta betalt av oss,,, för vem skulle annars betala? 

Vatten räkningen.. nä den går inte heller att avstå från, ja. det är som det är med det, måste ju ha vatten,, 

sen vad mer då? 

Mat... haha .. nä det räckte inte pengarna till,, nä vi äter av vad som finns, vi svälter inte, det finns snälla vänner. 

Bussen åker jag med ibland... fast det får bli mer sällan det. 

Och så är det så att det blev ju en liten räkning kvar,, hm,, jo det vart det förra månaden med, och den vart 600 kr dyrare att vänta med.. så det kommer samma nästa månad med.. så det där med att koma ikapp, 

det känns som en utopi, 

klaga,, nä- det här är bara fakta,, från en fattig. sjukskriven välutbildad kvinna i sina bästa år. ( bästa) jaja. hade ju kunna varit iallafall. 

Så fattig.. är jag på pengar. Det är fakta. 

                                  Men det finns ju andra värderingar i livet, 

Kärlek. Empati, en annan. förståelse, värme, otaliga saker som berör en på djupet och skapar någon form av känslomässig utfyllnad. Vänner. Människor som bryr sig. Mina barn som jag älskar av hela livet. 

Någon form av rörelse, som att dansa. som att åka skidor, som att lyssna på musik, Berikande och upplyftande, 

Dessa är ovärderliga och går inte att leva utan,. 

Händelser som skapar goda minnen. Resa mot ett mål. 

Huset, Lite si och så med allt, mycket som skulle behövas extra händiga händer o fixa. ( och massa pengar) men ändå något som jag kallar hem, och ger mig värme och tak över mitt huvud, något att komma hem till. ovärderligt.  

Dessa saker gör mig inte fattig. 

utan rik. 

på vänner. 

vänner som vet och förstår. Utan villkor. 

Rik av kärlek, Rik  på kärlek

Mitt liv är inte fattigt. För jag har längtan, och jag har saknaden. 

Och jag vet. 

Att efter regn kommer solsken., 

Verklig värklighet. i Aldrigheten.

är det vatten? Himmel? Träd eller skuggan av? Ja vem vet Vad som är verkligt 

Verkligheten! den där som bara är, den som inte går att förbise. Den verklighet som finns runt oss, alltid. 

verkligheten som är både obönhörd och  oformbar, Verkligheten , den som jag lever i.

Den som existerar i allt, varje sekund, varje minut varje timma , varje dag. ändå är den i aldrigheten. den där overkliga , oförståendeheten, den som ingen kan förstå. ändå är den overkligheten min verklighet.

I allt och mycket. är oändligheten den verklighet som existerar. som tid, som vetskap.
 Att inget är som det ska och allt precis som det är. I aldrigheten existerar inget sunt förnuft eller får kallas normalitet. För när aldrigheten tar över fins bara den där oändligheten av det som ändå är verkligheten.

Finns det då en sanning i det som sker. Går det, som i drömmen, vakna och tänka om, drömma om, göra det gjorda ogjort. Går det att göra om sanningen från drömmen till verkligheten. Så den passar in i aldrigheten. självklart inte,
aldrigheten existerar inte.
bara  den verkliga värkligheten.
Aldrigheten är en Illusion av  sanningen,

Jag lever i aldrigheten.

Går det att Leva så?

I ständig värk, en värk som sitter i den fysiska kroppen, som sprider sig som en eld, från nacken, ut i armarna, stannar upp i armbågarna, bränner hål i huden, för att slutligen ta varje finger och vrider om och kroknarihop. Smärta,
I ständig värk, höfter och ben, som ständig träningsvärk, stelt och stappligt, som en hopknycklad trasa, och fötter, tår och så denna klåda, värk, och missmod.
I magen som vill vara med och bli påmind om att den faktiskt är väldigt känslig. Och baxnar under den hårda verklighet. av ständig medicinering.  vad är magvärk då? molande, ibland i kramp. Illamåendet, som ständigt vill få utlopp.
Mitt huvud, stånkande, krampaktigt biter jag ihop käkarna. tänderna som dör under tryck .
nämnde jag om min hud, brände jag mig på solen. flåddes jag levande? småaktigt av mig, jag är öm.
Ändå är det bara värk i min verklighet. där själens smärta ändå vinner.

Går det att leva så?

Ja vem bestämmer det? Aldrigheten? Verkligheten? Vem?

Kanske är det jag som har den makten, Jaget du vet , Hon.-- ja Kanske..

Samtiden.

I går när jag promenerade till vårdcentralen, var mina steg tunga och tårar flödade. När livet känns hopplöst. Börjar jag skriva i mitt huvud, orden som forsar fram i tanken. formas till meningar, som sedan mynnar ut i en stor lättnad,
hur jag som i tanken flyr in i en värld som jag kan bemästra och forma. göra till min, som jag behagar,

Jag tänkte i går, på hur jag läste upp det jag skrivit och hur människor tänkte att mina ord var något att ha,
Sen försvinner de , orden, som sanden slätas ut av vattnet. till en tom och slät yta, något som jag sen kan fylla med nya ord som helar,
Orden leker lätt i mitt huvud, formas och flyter.
minnesbanken finns där att plocka ur, ta det som känns bra för stunden. jobbar fram ett nytt scenarium.  tiden går att flytta och hantera .
samtiden, nu och då flyter ihop.

I min fantasi, där fins inga gränser. och det är min värld där ingen sätter upp regler och förmaningar, jag har full tillgång och rättigheter att skapa.
Och inga rättrådiga kan skada mig med sina ord om bättring eller fördömanden.

Igår Skrev jag i mitt huvud om minnet, hur jag ska forma mina minnen så de inte försvinner. Om hur tiden skapar om och fördunklar sanningar,
kan jag minnas utan att smärtan fördunklar, om man talar och samtalar om händelser som skett i dåtid, får de plats i samtiden, nu och här,
hur gör man? vad vill jag minnas `

Om hur jobbigt allt var, hur många möten jag var kallad och gick på,?  nej , jag vill minas ...

Om hur vacker han var., Hur snäll och oskyldig han var, naiv och modig, omtyckt och kärleksfull,
och mamma hjärtat gråter,
Jag vill minas hans doft. som sakta försvinner.
jag vill minas hans värme om hans mjuka hud,

Hans leende som smälte , hans ögon som glittrade och var djupa och kloka. jag vill minas
hans varma kropp. som sov bredvid min. en vacker liten gosse. med ett vackert hår , ostyrigt och tjockt. som jag kunde vila min haka mot när vi satt nära., Tårar

Jag vill minas hans stolta blick när han utförde sina upptåg,
och mamma hjärtat gråter,
för nu har jag inget försvar mot minerna , de kommer som en uppdämd flod, som fått stå emot barriärer av återhållen smärta.

Minnet av din närhet , dina upptåg, din obeskrivliga livs glädje, en del av ett par,
den del som fins kvar är påminnelse om att samtiden är trots allt är kvar, i dåtiden som var men som inte blev,
virrvarr av känslor.
och jag mins.

för du fins ju här hos mig,  I mitt liv, mammas vän och hjärta.

PÅ Kärlekens dag. och de säger att kärleken är störst och övervinner allt.

Tro är det som försätter berget, och förutsätter en fortsatt kamp ,

Hoppet som aldrig ska överges och skapar det som Sammanlänkar världen, till de som är vackert och återskapar  Kärleken.


Tillit.---------------

jag reser mig upp.

Jag reser mig upp. Igen

Små ord, fyra i följd, lätta att förstå.
Hur jaget, jaget som ska förflyttas från en punkt till en annan, jaget som får en uppmaning utav sig själv, att sträva mot målet. Målet som är uppåt. att förflytta sig mot en annan nivå.

Enkelt, att säga, enkelt att tänka, enkelt att skriva, men nästan omöjligt att utföra.

Att ta sig i kragen.  Rycka upp sig, kom igen, du mår bra av det.
Och vetskapen den finns, hur enkelt det är.
Kunskapen att göra det, intellektuellt förstå , hur.

Ändå är det omöjliga som ska utföras, om det rent fysiskt vore möjligt, om strävan låg i att trotsa någon naturlag, ja det säger sej själv, viljan, åter igen viljan,

Orken , den som ska räcka till alla göromål.
Alla göromål som ska utföras på en o samma dag, och orken fins för en sak. Om orken då tar slut i att bara fundera ut vad som ska göras, när livet hamnar i moment 22.

Vad är orken då, var ligger den rätta naturen i orken, Viljan? avsaknad av förmåga att se? fysiskt?
Tröttheten som förlamar,
Hitta viljan och orken kommer , är det så enkelt? fins det en motpol, i själva orken, och vad består då motpolen av,
ork vs ? ja vad finns det på andra sidan av att inte orka?

Då när det fans ork, förr innan. då fans det en motorväg, en rak, bred, fordonet var rent och utan brister,
sen efter kraschen. Då vägen försvann, glömdes. och då när det uppstod hinder som måste forceras, när energin som finns måste användas till att röja undan dessa farthinder och när det väl är gjort fins det inte ork till att fortsätta färden, för fordonet är full av fel och brister,

Är det en ursäkt att inte orka? att tappa modet. Att orken är det som styr i alla lägen,
missmodet, livsglädjen, förmågan att se ljuset ,

Det ska vara små saker som får livet att se ljust ut. små saker som driver livshjulet vidare, och förändrar.
de där små orden, den där lilla kramen, den där lilla blomman. uppmuntran, förståelsen när det är tungt, utan att någon ska få stanna i denna tillsynes omöjliga livsåkomma. orkeslösheten missmodet,

livet är hopp. att andas är gott nog.. för närvarande.