Samtiden.

I går när jag promenerade till vårdcentralen, var mina steg tunga och tårar flödade. När livet känns hopplöst. Börjar jag skriva i mitt huvud, orden som forsar fram i tanken. formas till meningar, som sedan mynnar ut i en stor lättnad,
hur jag som i tanken flyr in i en värld som jag kan bemästra och forma. göra till min, som jag behagar,

Jag tänkte i går, på hur jag läste upp det jag skrivit och hur människor tänkte att mina ord var något att ha,
Sen försvinner de , orden, som sanden slätas ut av vattnet. till en tom och slät yta, något som jag sen kan fylla med nya ord som helar,
Orden leker lätt i mitt huvud, formas och flyter.
minnesbanken finns där att plocka ur, ta det som känns bra för stunden. jobbar fram ett nytt scenarium.  tiden går att flytta och hantera .
samtiden, nu och då flyter ihop.

I min fantasi, där fins inga gränser. och det är min värld där ingen sätter upp regler och förmaningar, jag har full tillgång och rättigheter att skapa.
Och inga rättrådiga kan skada mig med sina ord om bättring eller fördömanden.

Igår Skrev jag i mitt huvud om minnet, hur jag ska forma mina minnen så de inte försvinner. Om hur tiden skapar om och fördunklar sanningar,
kan jag minnas utan att smärtan fördunklar, om man talar och samtalar om händelser som skett i dåtid, får de plats i samtiden, nu och här,
hur gör man? vad vill jag minnas `

Om hur jobbigt allt var, hur många möten jag var kallad och gick på,?  nej , jag vill minas ...

Om hur vacker han var., Hur snäll och oskyldig han var, naiv och modig, omtyckt och kärleksfull,
och mamma hjärtat gråter,
Jag vill minas hans doft. som sakta försvinner.
jag vill minas hans värme om hans mjuka hud,

Hans leende som smälte , hans ögon som glittrade och var djupa och kloka. jag vill minas
hans varma kropp. som sov bredvid min. en vacker liten gosse. med ett vackert hår , ostyrigt och tjockt. som jag kunde vila min haka mot när vi satt nära., Tårar

Jag vill minas hans stolta blick när han utförde sina upptåg,
och mamma hjärtat gråter,
för nu har jag inget försvar mot minerna , de kommer som en uppdämd flod, som fått stå emot barriärer av återhållen smärta.

Minnet av din närhet , dina upptåg, din obeskrivliga livs glädje, en del av ett par,
den del som fins kvar är påminnelse om att samtiden är trots allt är kvar, i dåtiden som var men som inte blev,
virrvarr av känslor.
och jag mins.

för du fins ju här hos mig,  I mitt liv, mammas vän och hjärta.

PÅ Kärlekens dag. och de säger att kärleken är störst och övervinner allt.

Tro är det som försätter berget, och förutsätter en fortsatt kamp ,

Hoppet som aldrig ska överges och skapar det som Sammanlänkar världen, till de som är vackert och återskapar  Kärleken.


Tillit.---------------