är det vatten? Himmel? Träd eller skuggan av? Ja vem vet Vad som är verkligt |
Verkligheten! den där som bara är, den som inte går att förbise. Den verklighet som finns runt oss, alltid.
verkligheten som är både obönhörd och oformbar, Verkligheten , den som jag lever i.Den som existerar i allt, varje sekund, varje minut varje timma , varje dag. ändå är den i aldrigheten. den där overkliga , oförståendeheten, den som ingen kan förstå. ändå är den overkligheten min verklighet.
I allt och mycket. är oändligheten den verklighet som existerar. som tid, som vetskap.
Att inget är som det ska och allt precis som det är. I aldrigheten existerar inget sunt förnuft eller får kallas normalitet. För när aldrigheten tar över fins bara den där oändligheten av det som ändå är verkligheten.
Finns det då en sanning i det som sker. Går det, som i drömmen, vakna och tänka om, drömma om, göra det gjorda ogjort. Går det att göra om sanningen från drömmen till verkligheten. Så den passar in i aldrigheten. självklart inte,
aldrigheten existerar inte.
bara den verkliga värkligheten.
Aldrigheten är en Illusion av sanningen,
Jag lever i aldrigheten.
Går det att Leva så?
I ständig värk, en värk som sitter i den fysiska kroppen, som sprider sig som en eld, från nacken, ut i armarna, stannar upp i armbågarna, bränner hål i huden, för att slutligen ta varje finger och vrider om och kroknarihop. Smärta,
I ständig värk, höfter och ben, som ständig träningsvärk, stelt och stappligt, som en hopknycklad trasa, och fötter, tår och så denna klåda, värk, och missmod.
I magen som vill vara med och bli påmind om att den faktiskt är väldigt känslig. Och baxnar under den hårda verklighet. av ständig medicinering. vad är magvärk då? molande, ibland i kramp. Illamåendet, som ständigt vill få utlopp.
Mitt huvud, stånkande, krampaktigt biter jag ihop käkarna. tänderna som dör under tryck .
nämnde jag om min hud, brände jag mig på solen. flåddes jag levande? småaktigt av mig, jag är öm.
Ändå är det bara värk i min verklighet. där själens smärta ändå vinner.
Går det att leva så?
Ja vem bestämmer det? Aldrigheten? Verkligheten? Vem?
Kanske är det jag som har den makten, Jaget du vet , Hon.-- ja Kanske..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar