Bo stöd

Varje tisdag och onsdag kommer det någon som ska hjälpa mig i min vardag, Boendestöd.
Något som gör att, kliva upp ur sängen blir konstruktivt, någon som tar med mig på promenad. Hjälper mig att sortera i oredan , inte så att jag behöver städa, eller så, utan bara vara vaken , inte sova bort dagen, klä på mig eller egentligen handlar det om att ha andra kläder än de jag sover i,
För det har liksom tappat betydelsen vad jag har på mig, total förfall, kroppen är så hatad , och skall straffas, hårt, ingen mat, ingen omsorg, bara ett stort förakt, hur kunde det bli så här?
Trött, tröttheten, den som inte går att vila bort.

Jag använder ordet äklad,  Fast jag är inte riktigt säker på dess innebörd,  äklad av min  kropp, ändå, en trasig människa som smyger runt i perferin utan att synas, ensam och utstött. Själv vald ensamhet, föraktad, så är det format i mitt huvud. Om det är sant ? min logik säger något annat.

Jag lär mig Konstruktiviteten,  att jag inte skall slå på mig själv, utan konstruktivt acceptera sanningar. Men min hjärna kan inte acceptera, utan jag hamnade i chock , och där fastnade jag,
Hur ska jag kunna lära mig leva med min ångest, min smärta, min sorg. När allt handlar om att fly bort från allt, in i glömskan. In i det svarta mjuka.

Där av boendestöd, mina livlinor som får mig att kliva upp, klä mig och gå ut. Likt fantomen ska jag gå på gatorna som en alldeles vanlig kvinna.

Utanförskap, det som  kom automatiskt när jag hamnade utanför samhällets norm. Sjukskriven , utförsäkrad, utan penngar, skuldsatt, kronofogden , och som grädde på moset, anmäld till sociala,  min dotter blir utredd, sitta inför människor och bli granskad, utredd, och måsta redogöra om sin vardag, hur jag gör, hur jag tänker, om hon far illa i min vård. Min lilla tös och jag som försöker hitta en vardag som fungerar.

Det känns som om det är lätt att sparka på de som redan ligger, blir du sjuk, psykiskt sjuk, det som inte syns, ge då massor av dokument som ska fyllas i, utredare,  instanser här och där, prata om hur du mår, vad kan vi göra för dej?, hur enkelt vore det inte om jag viste vilken hjälp jag behövde. Ge mig mera piller, lobotomi,  ny kropp, mera ork, meningsfullhet,  ett samanhang.
Undra om någon med brutet ben får samma fråga, hur kan vi hjälpa dej? Gips kanske!!

Hur ska jag  orka med slag på slag, men det är väll straffet, vad jag nu skall straffas för?

Men nu väntar jag på mitt boendestöd och vi skall prata, och promenera , precis som två väninnor,  sen går jag och sover igen.

Månens sken

Jag stirrar ut över havet , mörkt vatten som rör sig sakta, och upp ur djupet stiger det röda, runda målklotet,  sakta bryter månen sig upp ur horisonten och den  stiger , stiger
Tankar formas I takt med tiden som förflyttar sig, tankar som bygger upp fördämningen , livet som rörelse, tankar som tar mig med i svindlande fart, 
Tankehålet svindlar ner mot djupet, och jag bara följer med. 
Tårar svarta som natten, djupt i bröstet, hulkar sig fram, smärtsamt och svårt, jag skulle vilja skrika , yla till månen , varför, varför,
Natten är ljum fast det är mitt i vintern,  snön lyser med sin frånvaro, och det är lika svart runt mig som inuti i min själ.

Oj vad jag skulle önska mig något annat av livet än detta mörka , smärtsamma,  ensamma .
Orden kommer lätt och jag kan skriva av mig den vånda som fyller upp min kropp, skriver snabbt som om smärtan då kan lämna mig ifred. Som om orden kan lindra,
Jag skriver av mig, skriver min ångest, formar mitt helande i meningar, lika galet som jag är.

Livet är tufft för de som har älskat och förlorat,

Chock fas.

Emdr , rörelse, möte i själen , vaknande liv, och det gör ont när knoppar brister,
Choken sitter i , sitter fast, viljan är själva rädslan, och smärtan bryter vågor i själen , rullar på i ständig tillflöde. 
Tårar rullar vidare , nerför kinden,  fyller ut tomrummet , blandas upp med orden som försöker hitta en plattform att bli begripliga.

Vad vill jag? Vad behöver jag? Hur hamnade jag här? Chocfas,  ta in det obegripliga , främja sig från det oundvikliga, det uppenbara. Ta in fakta och begripa,
Jag vet att det inte är svårt, rent emotionellt,  kroppsligt, och endå, så svårt.
Hur går jag vidare ur detta, var är manualen för sorgearbete, chock , bearbetning, sen då , panik , ångest, Frustrationen,  rädslan att leva, känna,

Långsamt kliver jag upp från den dimman jag levt i så länge, hittar en kontur och en struktur, Maria och jag, vi som blev lämnade, Mattias som försvann till okända äventyr, där smärtan inte bor,

Ett möte

Idag mötte vi ännu en av dina älskare, och jag klarar inte av det, faller igenom, får ledset ansikte, och mina tankar går i spinn.   

Varför presenterar han mig inte som sin flick vän? Duger inte jag?  skäms han över mig? 
Han brukar inte ta med mig när han möter någon från sitt liv, jag blir ratad, osedd, inte en del i samtalet. 

Vad är det som får mig på fall? Vad utlöser mitt triggers, varför jag känner att jag inte räcker till,. 

Jag blir liksom inte nog, vårt samliv består av passivitet,  och otillfredsställande,  jag är svår,  har oförmåga, 

Oförmögen att känna, och jag faller platt, oförmögen att hantera mina känslor, klart jag ska förstå, han har ju levt ett liv före mig, ett liv där jag inte existerade. 

Varför är det så svårt att hantera? 

Jag vill ändå inte kalla det svartsjuka. Inte på det sättet, jag vill bara bli bekräftad, sed , vara speciell. Just nu. 

Och han blir arg, orolig, han agerar med skuldkänslorna rädsla, 

Och ändå är allt mitt fel, mitt fel att han tappat lusten till mig. Klart det är mitt fel. 
För han ska bara. Och han gjorde bara. Och det var inte hans fel. Jag är ju en tjatig ,,,,,,,
Och sen kommer de hårda ord, höjd röst, sen kommer skriken. Och så mera hårda ord, skuld och skam ,

Jag blir tyst. Fast i själen skriker jag. 

Varför har du inte lust att tillfredsställa mig,? varför har du inte lusten att vara min älskare? hur länge ska jag vänta? vad ska jag vänta på?
Lust är det viktigaste,  lusten till livet, lusten till njutning, vara i, må gott i,

Lusten är motorn i Livs karusellen. 

Motorn som driver skutan på rätt köl, mot ett mål. 

Varför skriker du till mig? 

Varför.