Jag stirrar ut över havet , mörkt vatten som rör sig sakta, och upp ur djupet stiger det röda, runda målklotet, sakta bryter månen sig upp ur horisonten och den stiger , stiger
Tankar formas I takt med tiden som förflyttar sig, tankar som bygger upp fördämningen , livet som rörelse, tankar som tar mig med i svindlande fart,
Tankehålet svindlar ner mot djupet, och jag bara följer med.
Tårar svarta som natten, djupt i bröstet, hulkar sig fram, smärtsamt och svårt, jag skulle vilja skrika , yla till månen , varför, varför,
Natten är ljum fast det är mitt i vintern, snön lyser med sin frånvaro, och det är lika svart runt mig som inuti i min själ.
Oj vad jag skulle önska mig något annat av livet än detta mörka , smärtsamma, ensamma .
Orden kommer lätt och jag kan skriva av mig den vånda som fyller upp min kropp, skriver snabbt som om smärtan då kan lämna mig ifred. Som om orden kan lindra,
Jag skriver av mig, skriver min ångest, formar mitt helande i meningar, lika galet som jag är.
Livet är tufft för de som har älskat och förlorat,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar