Emdr , rörelse, möte i själen , vaknande liv, och det gör ont när knoppar brister,
Choken sitter i , sitter fast, viljan är själva rädslan, och smärtan bryter vågor i själen , rullar på i ständig tillflöde.
Tårar rullar vidare , nerför kinden, fyller ut tomrummet , blandas upp med orden som försöker hitta en plattform att bli begripliga.
Vad vill jag? Vad behöver jag? Hur hamnade jag här? Chocfas, ta in det obegripliga , främja sig från det oundvikliga, det uppenbara. Ta in fakta och begripa,
Jag vet att det inte är svårt, rent emotionellt, kroppsligt, och endå, så svårt.
Hur går jag vidare ur detta, var är manualen för sorgearbete, chock , bearbetning, sen då , panik , ångest, Frustrationen, rädslan att leva, känna,
Långsamt kliver jag upp från den dimman jag levt i så länge, hittar en kontur och en struktur, Maria och jag, vi som blev lämnade, Mattias som försvann till okända äventyr, där smärtan inte bor,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar