Bo stöd

Varje tisdag och onsdag kommer det någon som ska hjälpa mig i min vardag, Boendestöd.
Något som gör att, kliva upp ur sängen blir konstruktivt, någon som tar med mig på promenad. Hjälper mig att sortera i oredan , inte så att jag behöver städa, eller så, utan bara vara vaken , inte sova bort dagen, klä på mig eller egentligen handlar det om att ha andra kläder än de jag sover i,
För det har liksom tappat betydelsen vad jag har på mig, total förfall, kroppen är så hatad , och skall straffas, hårt, ingen mat, ingen omsorg, bara ett stort förakt, hur kunde det bli så här?
Trött, tröttheten, den som inte går att vila bort.

Jag använder ordet äklad,  Fast jag är inte riktigt säker på dess innebörd,  äklad av min  kropp, ändå, en trasig människa som smyger runt i perferin utan att synas, ensam och utstött. Själv vald ensamhet, föraktad, så är det format i mitt huvud. Om det är sant ? min logik säger något annat.

Jag lär mig Konstruktiviteten,  att jag inte skall slå på mig själv, utan konstruktivt acceptera sanningar. Men min hjärna kan inte acceptera, utan jag hamnade i chock , och där fastnade jag,
Hur ska jag kunna lära mig leva med min ångest, min smärta, min sorg. När allt handlar om att fly bort från allt, in i glömskan. In i det svarta mjuka.

Där av boendestöd, mina livlinor som får mig att kliva upp, klä mig och gå ut. Likt fantomen ska jag gå på gatorna som en alldeles vanlig kvinna.

Utanförskap, det som  kom automatiskt när jag hamnade utanför samhällets norm. Sjukskriven , utförsäkrad, utan penngar, skuldsatt, kronofogden , och som grädde på moset, anmäld till sociala,  min dotter blir utredd, sitta inför människor och bli granskad, utredd, och måsta redogöra om sin vardag, hur jag gör, hur jag tänker, om hon far illa i min vård. Min lilla tös och jag som försöker hitta en vardag som fungerar.

Det känns som om det är lätt att sparka på de som redan ligger, blir du sjuk, psykiskt sjuk, det som inte syns, ge då massor av dokument som ska fyllas i, utredare,  instanser här och där, prata om hur du mår, vad kan vi göra för dej?, hur enkelt vore det inte om jag viste vilken hjälp jag behövde. Ge mig mera piller, lobotomi,  ny kropp, mera ork, meningsfullhet,  ett samanhang.
Undra om någon med brutet ben får samma fråga, hur kan vi hjälpa dej? Gips kanske!!

Hur ska jag  orka med slag på slag, men det är väll straffet, vad jag nu skall straffas för?

Men nu väntar jag på mitt boendestöd och vi skall prata, och promenera , precis som två väninnor,  sen går jag och sover igen.