En ny dag,
En ny vecka.
En ny lärdom,
En ny insikt,
Och jag håller upp armarna i skydd, orkar inte med något nu,
Ändå börjar dagen med en upplevelse, ,Trädet . det fina trädet som stod vid min tomtgräns, ett mycket gammalt träd med en ihålig stam....... det var borta., och jag måste helt plötsligt omvärdera min värld igen..
gör det ont eller är det bara tomt , tomt på platsen där det stod, skapar det något i mitt hjärta som påminner om tomheten där?
Tårarna kommer lätt nu för tiden, det behövs inte mycket så kommer de ,, de där varma som först grumlar min syn , sen rinner det ner för min kind och gör den varm. så småningom torkar tåren och skapar en torr yta, en förnimmelse om att det har varit där. Tåren.
Ett träd, ett gammalt träd som stod där i decennier. Växt och frodats , gjort många människor glada med sin prakt. av rosa blommor. nu är det borta. Inte där längre och det är tomt på dess plats,
Klart jag förstår liknelsen , och det är klart jag förstår vad som gör att tomheten sprider sig. liknelsen.
av saknad av min förlust, klart jag förstå mina tårar, och jag förstår insikten.
Och det ska påminna om att det är nära mellan att vara och försvinna, och att återkallelsen är utom förmågan, hoppet som ska vara det som håller en uppe,
Funderar om det skulle vara lättare att leva om jag inte ägde något. Om man inte hade något att oro sig för.
jag älskar orden om att du får mer än det du förlorar, om det finns hopp , om hoppet finns i hjärtat, och att man fortsätter, trotts alla motgångar.
För det finns inget alternativ, det finns inga val, för du väljer inte alltid. eller du väljer inte något, livet är förgängligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar