Att falla,

Jag faller djupt ner i avgrunden,

vandringen som tar sig framåt har stora kratrar, och fast jag vet att jag måste ta mig runt eller över , går det inte, jag faller,
djupt ner i avgrunden där tankar bor , svarta och destruktiva,
djupt ner där det inte finns luft att andas, där varje andetag är tungt och smärtsamt,
djupt där inte tårar hjälper att de är varma, och renande.
Djupt ner i självömkans bittra värld.
Djup nere i mörkret ,

och vägen upp inte finns . utan den kräver hjälp om räddning.

När känslan av att inte vilja, inte vilja vara med , tar över,  det svarta som känns tryggt ,

ändå är det ändå ljuset som tar över ,, kärleken är stark och vill segra, och ljuset ska leda mig till baka på stigen.
upp och upp och framåt.

I den allra svartaste grop, tar sig ljuset in och sprider det hopp den vill förmedla, och jag känner dess värme,
Idag, ska jag ta mig ut  . framåt. kanske,
inte över , men ändock ur hopplösheten, den destruktiva,

Hoppet. Om ändring. Nej den har jag förstått aldrig uppstår. förändring om att det inte går att ändra.
Hoppet om acceptans, Nej, den har jag begripet inte kommer,,
Hoppet om att det kommer en dag när et inte gör så ont att falla , Ja.. det har jag förstått... Det kommer..

Det är skört idag och det tenderar att krakelerad , men om så är . låt det vara så. melankolisk
vardag .
känslan av att vara i sin bubbla, Jag tillåter mig det , Idag , och i morgon. och resten av alla mina dagar,

 Jag har låtit mig falla. och jag har låtit mig gråta,
för jag har förmågan att känna, känna smärtan i saknaden, känna sorgen i hjärtat som förlamar.

Känna efter , för det är stort, att våga känna.
där är jag i dag,
I morgon är jag i en annan värld, i ett annat tillstånd som förflyttar mig framåt och bort, bort från det som känns som brustet.,

Jag föll....

Återkommer...........................................