Sju svåra år. och sen vart det 12 år.

"Det började som en skakning på nedre däck"
Då skunk Titanic
För mig började det en oktoberkväll. Vädret mins jag inte riktigt. Men antar att det var varmt, för jag bar inte jacka.
Året var 2010. Sju år har gått den dess. Och olyckorna har bytt av varandra.
Olyckan skedde på parkeringen.  På väg till styrelsemöte. Det small när jag skulle kliva ut bilen. Men jag kastade mig bakåt. Om i bilen. Och det förföljer mig än idag. Kraschen.  Ljuset. Det smäller högt i huvudet. Pang. Och jag får panik. Smärtorna i kroppen. Den ständiga värken är förlamande.  Att ständigt ha ont. Ständigt ha domnande leder. Och huvudet som ständigt brusar och stängs av. Det liksom brusar till och jag blir alldeles snurrig. Vinglig.
Och sen kom skilsmässan från maken . Och skatteskulder och ännu mer skulder. Och vi flyttar isär.
Och jag hamnar i depression. Tappar fotfästet.  Och jag börjar dricka allt mer. Och ta tabletter.  Och det blir utredning och diagnos på Mattias. Och Michaela börjar må dåligt. Och får ett självskadebeteende.  Och sen misstar jag Mattias i en olycka. Världen rämnar. Orkar jag mer. Jodå. Vänta bara.
Ekonomin rasar jag får mindre i mindre pengar. Sjukskrivningen övergår till någon form av arbetsförmedlare. I tre månader sen får jag tillbaka sjukskrivningen. Men ekonomin kollapsar.
Det knakar rejält i fogarna med min nya relation. Han vill inte vara det stöd jag skulle behöva. Och jag upptäcker väldigt dåliga sidor hiss honom. Det är hot och våld. Mycket lite kärlek.  Och jag blir inlagd på psyket. Orkar inte. Nu får det vara nog. 

bara sådär--- 

KROKIG VÄG SKA DEN LÄRDE GÅ

Jag har skrivit om det förut om vägen som ska vandras, den vandring som formas av de beslut som jag tar, hur krokigt det tar sig, av all felaktiga beslut och vägval. 

Jag vandrade en lång väg i somras från havet gems med Ljungan upp till glaciären Helags, 39 mil, lång vandring till fots, i en kanot och på en cykel,  ibland ensam, ibland med följeslagare. 

och med alla tänkbara väder, sol, regn och storm. kämpigt ibland, ensamt och ibland alldeles underbart. 

jag sov i tält, i kojor och på vandrahem och i stugor. jag åt den mat som fans ibland bara en pulvermos middag så torftig men ack så god, hungern är bästa kryddan, 

jag kan beskriva livet som en jämförelse med min vandring, hur krokig det kan blir, hur fel jag kan hamna, och hur mycket hjälp som fins att få så det underlättar, ibland fins det rikligt med tillgångar ibland är det helt tomt, ibland så är det skador, ibland så flyter allt bara på med vila och förströelser. ibland när det känns hopplöst och ensamt hur underbart det blir när hjälpen kommer och sällskapet blir så rätt. och vandringen fortsätter. Tillsammans. och kunskapen som kan delas och nyfikenheten flödar. 

vad är syftet med att jag vandrar, jag tänker förstrött i första tanken att jag har inget val, det är så , jag går på. men om jag planerar och sätter upp mål, hur blir det då? Hur blir det om målsättningen inte fungerar? har jag satt för orimliga mål då? 

Så vart ligger rimlighetsnivån i livet? 

jag tänker så det knakar( jo det låter knak i mitt huvud när jag tänker) Rimligheten! jag tror att här ligger roten till de mesta när det inte blir som jag tänkt,  

Nu ska jag sluta att grubbla, sluta att vara negativ, sluta att vara en ensamvandrare, för även om livet inte blev som jag förhoppades så är det ändå i rimlighets nivå men vad som kan förväntas, 

Nu kan jag bara göra det som jag tycker känns bra och det som är rimligt att förväntas av mig, 

För som alla vet så kan jag bara bestämma över hur jag vill ha det , bra jag kan få till de förväntning som jag skapar, hur och om jag vill det. bara jag kan få min väg att bli som jag vill ha den, 

NU knakar det till rejält i huvudet, som en gammal björk som faller av sin egen visdom och ålder. 

inte för jag är lastgammal, och faller så lätt, utan nu får jag helt enkelt sluta grubbla, 

jag är en trollkona, en häxa, en visdomens kvinna som vill gå i gudinnans spår, 

ja men gör det då. !!!! 

hur enkelts om helst, efter alla svåra år. så är det dags att ta tillvara på åren som bra rusar fram, stanna upp, OCH NJUT av livet, Det är en Gåva. 

NU är det sagt och så är det.

Grubblerier

Existentiella grubblerier om hur livet blev. Liksom ingenting.
Hur kom det sig att jag hamnade här. I utkanten av livet. I periferin av samhället.
Utan existens. Utan kärlek.
Utan längtan. Utan framtid
I en frysen värd utan åtrå. Utan värme.
Med en pojkvän som skräms till olust av blotta tanken på min värld. 
Som väljer något annat än min kärlek och värme. 

Som prioriterar värdet av mig mindre än att äga döda föremål . 
Som i sitt oförstånd väljer en annan form av njutning framför mig.
Som kan välja att ge uppskattning till okända kvinnor,  Med blickar och bekräftelser . 

Som inte kan ge mig den bekräftelsen.

 
Hur kom det sig att jag gick in i detta. Utan att se. utan att förstår den vidd det är att leva i detta mörker.

Är kärlek så blind.
Är kärlek så svår.
Och varför förvägras jag att få den kärleken?
När blir det min tur att få uppleva njutning och bli åtrådd.
Gunilla

Vad är en förändring ?

 Vad är en förändring ?  Vad är det som jag längtar efter? 

På gamla teatern i Östersund, där jag bor en natt varje vecka finns ett spa i källaren, med bubbelpooler, där hamnade jag en kväll efter jobbet, det var ovanligt kallt i arkivet på jobbet, så mina händer var ovanligt kalla, där i polen, i värmen, alldeles för mig själv, där började jag fundera på förändring och hur sådant går till, hur gör jag? hur börjar jag? 

Är det egentligen min sak att starta sådan process, kommer det inte av sig själv, precis när jag behöver det, som om det egentligen inte är någon ide att påbörja en process alldeles utifrån egna idéer, utan det kommer bli som det ska ändå. fattar nån vad jag menar? 

jo det är nog bara att vänta på förändringen, vara öppen på det som kommer, för det kommer, det vet jag  jag har förtröstan, eller så måste jag jobba på egen förändring, jobba mot en givet mål, och så var jag tillbaka på ruta ett. Hur gör jag en förändring? 

Startar jag på en ny lista, gör en ny plan, orkar jag det. 

Jag ska nog sova på sju blommor och drömma om min tilltänkta framtid, eller hej , nej det var vist nått med en karl inblandad, kan jag inte få drömma om annat ,, 

Förändring i verkligheten., 2:0.  frågan består ofta av Ett var och ett Hur, oftast vet jag När, för det ska oftast ske precis nu, och det ska göras fort precis när jag kommer på tanken, det är ett problem. Tror jag. Det finns ingen tanke bakom som gör det hållbart. men jag kan säga att jag oftast reder ut det, som när jag börjar städa skåp en söndag em, och så ut med allt, och så inser jag att det blir för mycket , det finns inte plats, hur kan jag ha samlat på mig så mycket med grejor, det är totalt galet, och jag kan inte göra mig av med en enda pryl, inser att där måste jag be om hjälp, att kunna kasta saker, jag har mycket att ta itu med där. Det är inte skit utan det är bara så många prylar.  och jag vet inte var jag ska stoppa prylarna, det är fullt.

Tillbaka till förändring, Huset. det ska städas, rensas och göras mera beboligt, och jag tror det kommer att fungera, jag tar ett skåp i taget, städar ur rensar och slänger, det låter väll enkelt, kan du tycka, men för mig är det så jobbigt. Hur jag än vänder mig ,så är det för många prylar. och jag bara flyttar runt , 

Men ett skåp i taget, och rum i taget,  Tänkte börja i källaren i ena hörnet på tvätt stugan, där precis allt samlas när jag har rensat och städat förr. alltså tvärt emot som innan, alltså i tvättstugan.. tömma rummet slänga det jag inte vill ha kvar, köra det till nån insamling, när rummet är tömt och inga saker ligger och skvalpar på och inte flyttats till ett annat rum, om det nu inte  hör till ett annat rum, som nu allt som bara inte kommit till sina skåp efter det blivit tvättat, då ska jag inreda och göra tvättrummet fungerande och det ska vara lätt att tvätta, 

det är en bra plan, den ska kunna förverkligas , heja mig. 

Nu måste jag vidare,

 Förändringar,

 

Nya vindar drar in i det wikberska hemmet.

                             

Nytt jobb, nya möjligheter, Hoppet som kommer in i det nya, det har varit en tuff resa, och jag har erfarenheter som ingen skulle behöva ha. Vist har jag suttit fast i gamla oförrätter, vist har jag hamnat fel, och vist har jag valt fel väg, men vad är inte det om nya erfarenheter, och det är erfarenheterna som gör lärdom, på gott och på ont. 

Vad är det som bör gå framåt då, ekonomi, relationer, husrenovering, husvagnen, trädgården,  egentligen är det nog bara att ta det lugnt och ta en sak i taget, låta det ha sin gång och inte jaga fram något som ändå ska komma fram i resultat. Det jag har gjort  förut är att planera och planerat och ändå bara misslyckats med att få något gjort. Så nu ska jag försöka göra allt med ny strategi. 

Det som är det bästa med att kunna ta sig framåt i livet är att ha pengar, att ha möjlighet att köpa saker, betala sina räkningar, har möjligheter att göra saker, hitta på roliga saker att göra. Det är så otroligt mycket lättare att leva om det finns en form av ekonomi, det är mycket enklare med allt.

Slippa låna, tigga både till mat och pengar. tacksamhet är ett milt ord att beskriva det som jag känner inför de som gett, och de som har engagera sig i mitt liv. de  som har stått där och på riktigt vart en vän. 

Men nu måste jag vidare och hitta min energi, vad vill jag ? Hur vill jag ? och framförallt vad vill jag ha för resultat. för det är det som är det viktigaste , det som blir i konsekvens. 

Hur är ibland inte lika viktigt för är det något jag lärt mig är att det som sker, sker precis som det ska, i den form den en må komma, ibland står jag där och bara förundras , "hur gick detta till"? 

Vill jag kan ja någonstans se att det styrs lite så där från ovan, som det finns en Kraft som vill en väl, som stötar i de toka beslut jag tar  och så tänker de, "ja,ja hon gör  "så" hur tokigt blev det inte nu, och så rättas det till, tillslut, krokig väg ska de lärda gå, 

Så nu startar vi förändringen, låter vindarna blåsa åt rätt håll. håll i dej... 

 

Framtid

Min framtid,

Finns det något mera diffust ord än Framtid. Som om det ska skjutas fram, själva tiden.
Där i en diffus skugga av en dröm.
Jaget ska övervakas in i något "sedan" .

Jag känner att ordet "sen" förföljer mig. jag ska- göra, åka, vara, köpa,"sen" ja listan kan vara hur låg som helst. "senare" det kommer senare.
Senare i framtiden,
uppskjutet i en senare tid.

Min framtid,
Ja den har jag skjutit upp i oändlighet. Likt som om det finns en oändlighet.
Jag vet att det måste njutas av nu, nu när livet är färskt och kan göras. Nu när det levs.
Jag kan planera framåt, ta det där drömläget och förverkliga det. Du vet. Här och nu.

Spontant vill jag ha nuet, framtiden. ska vara här och nu. Drömmen ska leva här och nu.
Framtiden, fram och tid, ska forceras, hitta en väg så den förverkligas.
Inte göras då när tiden är för sent. En klassiker "som om jag kan äta färskt bröd i morgon, i tron om att det fortfarande är färskt".

Besvikelser kan förebyggas om drömmen inte är för stor. För stort för sin egen kostym.
Som när man ber om hjälp och hjälpen ska skjutas på framtiden, "jag kommer senare"
Då gör jag det hellre själv.  För jag kan inte leva i väntan på hjälp.
Och jag klarar inte av att inte ha en plan, jag behöver veta  hur, var och när.

För mitt liv måste få vara här, nu. och var, och när det är i tid. Tid är ett viktigt moment, tid går att planera strukturera, orda, och leva efter.
Tid är en framåt plan, klockan är ett "sen" hjälp. Jag vet när det kommer själva framtiden.
När tiden blir och är dubbelbottnad och oplanerad blir  mitt liv svårt att hantera, i kaos och jag tappar fokus.

Sedan är det där med "kommunikation".
Jag fattar aldrig hur jag ska komunisera med folk, hur jag ska göra mig förstådd, hur jag ska agera
det verkar som om jag altid gör människor i min omgivning arga, försmådda och jag räcker aldrig
till.
Du skulle ha gjort så, sakt si, varit bättre, tänkt annorlunda, inte varit för snäll, varit snällare.

Men, och, Om det nu alltid blir fel?

Kan inte människor ha förståelse. 

Går det inte att korrigera till rättelse 

Att jag bara är en människa med mina fel och brister 

Att jag också behöver få utrymme att vara sårbar

Ibland behöver jag få guidning och vägledning. Och ta lärdom för att sen orka vidare
Ibland behöver jag få bekräftelse och att det jag kan och har erfarenheter av har någon betydelse.
Någon behöver bara lyssna. 

Så är det. Och jag är ledsen 

Men jag följer med i min framtid framåt och vidare.