dagens ord

Håller om mig i ett desperat försök att känna världen som den borde,
Sträcker mig mot skyn i desperat försök att få plats i världen.,
Jobbar mig genom det som känns jobbigt. Att existera.

En känsla att inget har någon egentlig betydelse.

Samvetet som spårar upp mig vart en jag går. 

En känsla av att livet borde ha varit annorlunda.

Skuld känslan som alltid försöker skuffa undan det som blir bra. 

En känsla som gränsar till vansinne.

Att jag ändå inte kan göra något som förändrar, 

Jag vill inte dippa ner , Jag vill inte vara så där , urbota ledsen,
jag vill kunna skratta,. utan ånger,
jag vill Le,
och jag vill kunna ta mig ur , den där sorgen.

Men inser ändå att det är den som jag får leva med . inte kunna skilja mig från, Inte kunna ta mig vidare utan att acceptera att den bor med mig.
När värden tränger på.

I ett desperat försök att känna sig, som om det inte finns någon sorg, när känslan i tomheten försöker fyllas med annat. När tomheten är där i bröstet, och ansiktet utåt ler .
När jag försöker finna en trygghet i det normala, det som är skrivit i sten,
Måendet är att vara i desperation,

Nu går dagarna på och måendet har fått en annan färg, en subtilare form, ett mindre smärtsamt andetag.
Nu när dagarna försöker forma sig i det mönster som blev.
Den form som måste få vara

NU blir då således dagens ord.
Nu, som är det som är.- vardagens nu

Nu som alltid kommer att vara det som sker i det centrala, Vi kan aldrig frångå NU. det äger, samtidigt som livet sker,

Återkommer----------