Små enkla ting.

Som att andas lugnt in en vanlig morgon, 

vakna till ljudet av rörelse, känna doften av mänsklig närvaro, 

Se ljuset ur ett nytt perspektiv, se de lilla ur ett större sammanhang. In i det som ska bli en ny dag, 

Vanliga dagar som inte har någon betydelse annat än att de liksom går på.  telefonen ringer om ovidkommande saker , försäljare, uteblivna möten för barnen, solen lyser ute och det är varmt 

som en försommar dag, 

Inte för jag känner att det är ett måste att gå ut, det får andra göra , promenera och må gott i solen,  

jag har inte det behovet idag, 

Mitt behov är inte att vara som andra, jag trivs bäst här under min kork

ek och luktar på blommorna,
Inte göra som andra och inte känna skuld för det , solen lyser på mig ändå .
Små enkla ting som rena lakan i sängen, och längtan att få krypa ner och känna åter igen värmen. närheten.

Äppelkaka , överbliven, kvarlämnad sen igår, kall och ändå så god,

Musiken som spelas ger mig en föraning om känslor fördolda att känna., inte i dag, idag är det lite melankoliskt och stilla, 

Musiken är en livgivande källa. 

Där hämtar jag min inspiration och  mår så gott jag vill, känner som jag vill, Är som jag vill.  

I små enkla ting, som en frukost gäst som är så olik och ändå lever här och nu i samma värld som mig, dess vingar är så sköra ändå så effektiva, som små mirakel i livets förgänglighet, vacker i all enkelhet. *

Små enkla ting som finns där utan att bli seeda, som finns utan att någon tar notis om dess skönhet ,
Det där lilla som existerar så smått, så litet, så nära men ändå så extremt långt ifrån,
som en liten svamp i en mosse. Vem ser det ? 

I små enkla ting vågar jag nu beträda det större sfären . Det som är verkligt och påtagligt . Det som finns där och ändå tas föregivet, som om det bara finns och existerar, för att jag ska ha nytta av det , utan egen förankring till världen,
för jag ska se det stora i det lilla,. Lilla i det stora, ,
 FÖR jag ska Se, 

I min enkelhet tänker jag vidare. 

sanningen

Säg sanningen, säg som det är?
- nä det är inget .
jo säg vad det är,

Vad är svaret i denna fråga, Det som förväntas eller de som känns rätt i mig, utan att tänka på om min sanning sårar eller stör den andras cirklar,
 Intuitivt. känns det, att det inte är ok, inte bra,
Speglar det en oro i omgivningen, skapar massa frågor.

Jag har uppenbara problem att uttrycka mina känslor, de är förborgade i år av förtryckt skuld att inte störa. inte ge av mig själv, det utrymmet,  att jag inte ska ta plats. inte synas

Och ibland kan jag tänka att det finns ett problem att det inte syns utanpå hur jag mår,. fast det kanske det gör, liksom de som med andra sjukdomar kan ha en liten nål med en symbol där det visar och ger omgivningen en förståelse att här är det bäst att ha lite förståelse, En symbol med en lite Vessla.

Men att var i depressionens utkant, leva på gränsen av verkligheten, där inget egentligen betyder något, finns inte i vårat samhälle, där döden har den största okunskapen och distanserar oss till ett utanförskap.
Vi Änglamammor.


Jag har en diagnos som kallas för utmattnings depression. Vad betyder det egentligen? Att jag är trött, att jag inte orkar, utmattad är lätt att förstå- deprimerad är svårare att greppa.
men det hela är ändå inget som syns utanpå. och är det då en sjukdom, eler ett funktions hinder,

Smärtorna i nacke, armar och höfter, smärta och domningar i armbågar. händer och fötter som kliar, är verklighet, men syns liksom inte det heller, så vad är jag,. ??

Inte sjuk, inte funktionshindrad,, jo absolut det är nog så svårt att vara funktionell och smärtan som kräver mediciner vill jag nog se som en form av en sjukdomsbild, om än en som finns i huvudet, och blir autonom,

Lever jag av mitt tillstånd? skapar jag en identitet i det som jag tilldelar mig själv.
Är jag Sjuk eller är jag Gunilla.
Krya på dej säger folk till mig, Krya på mig,, Hur?. Ta sig i kragen? Rycka upp sig?
Hur?

Hur?

Mod.

Det är mod att möta sig själv.
fast det kräver en o dömande miljö.

Det är Mod att kringgå sin skam,
fast det kräver en insikt om att den är cynisk,

Det är mod att våga se sin roll.
fast det kräver en aktiv handling
känna in .

Det är mod att våga se sin skuld
att lyssna in, Empatiskt våga möta upp.

Vad är din relation till dej  själv?

Det finns en fråga om rätt och fel,
och det påverkar Rädslan.

Men att möta motstånd är räddaren,
och den måste du våga samarbeta med ,

Motståndet, hur är det format?.
ont i magen
nervösa fjärilar.
eller ökar det din kreativitet?

Identifiera. känn in, lös upp.
och gå vidare.

Utgångspunkten i handlingarna , känslan.
Definiera.
Vad är det som upprepas?
Vilka är erfarenheterna, och är det den, sanningen som är. är det den sanna ..

Titta på erfarenheterna och nyttja dom som redskap.

Finns det några måsten , som baseras på erfarenheterna.
Är måstena ursprung baserad på Empirisk erfarenhet.
Har dessa måsten ett inpräntat, moraliskt utgångsläge.

Vad är det för verktyg som behövs,, andas.. samla sig.

Andas in och möta upp sig själv. Kontrollera andningen. Ge andningsutrymme.
 Ge livet en andningspaus, en suck.

Känn in känslan, möt upp

Är känslan rädsla?
Är känslan ensamhet?.
ÄR känslan skamfylld?

Var kommer näringen ifrån? Vad ger näring?.
Var finns ny energi? Vad är det som ger mig ny energi.
När kan jag hämta det som hjälper.  Vad saboterar växandet?,,

en person, ??
en aktivitet ??
en känsla. ??

moving on.....

skrivklåda

Vist skulle det kunna vara en jobbig dag detta ,
För en del är det en vanlig dag, En stor dag för andra , en första dag, en ovanlig dag. Förväntansfull dag, En jobbig dag, Känslorna är som regnbågen.
- ja det är så, en sådan dag kan te sig , om man ska börja skolan.

För mig är det en alldeles speciell dag, en dag som skulle kunna vara plågsam om jag tillät det , men jag har valt något annat idag,
Det får bli en dag där orden får löpa fritt, liksom tankrarna.

Jag sände min dotter till skolan, hennes första dag i en alldeles ny skola, och i verkligheten , i den allra bästa av alla världar skulle det ha funnits ett större problem som skulle lösas. men det är en alldeles vanlig dag och  det finns  inga större nämnvärda problem kring detta, ,annat än att vi nu missade bussen men det löste sig med, genom att det finns änglar som dyker upp när de mest av allt behövs, men åter igen ,
 Det skulle ha varit , ,
Problem som måste lösas, med taxi och att det skulle ha ordnas med en personal som skulle ha mött upp,, men.. problemet finns inte kvar,, och det är sorgligt ,, problem som skulle ha varit jobbiga i en annan verklighet ,
Men nu sitter jag här och skriver om saken . och jag lovar att problem som ter sig stora i en annan verklighet är små i en annan.. min verklighet.

I nästa tanke börjar jag minnas begravningen, om det finns kort på hans kista och blommor, , funderar på om jag hade tänkt på framtiden ,, skulle jag ha bett någon fota, Vad jag skulle ha haft de fotot till , det vet jag inte .
Jag kommer ihåg känslan av ensamhet och övergivenhet , på den dagen när jag begravde mitt älskade barn, Jag mins hur jag var på en annan plats samtidigt,, och jag känner hur fel allt kändes, fast det har känts fel ända sen dagen när allt hände ,, den där svartaste dagen i mitt liv, när livet tog slut och ett annat började  ,
inte för det känns som jag har förändrats, men det har jag, för jag har nu vetskapen om,,,, sorg, inte för jag är speciell,, vi är många änglamammor, men vetskapen om, förlusten av år, förlusten av upplevelser tillsammans.. som inte kommer hända,
ändå är han med mig var dag som går,
Han bär samma ängel som jag på sitt bröst och han ser genom mina ögon ,

Vi blev ett den dagen, den där dagen som har spår av svart, tung Dimma.
Insikten finns där, att han aldrig kommer flytta hemifrån och frigöra sig från mig,, de kommer aldrig att bli någon trätan mellan oss,, vi är och förblir en o samma, Det hände den där dagen då tiden inte fanns.

Jag har upplevt en tid när klockan styrde och rutiner, mera rutiner som i alla lägen var det enda rationella och styrde livet i alla grader, vägar och mål. Där det inte fans utrymme för så mycket mer,, vår tid tillsammans var styrd och ändå så tajt, i livet som nu,,
När det inte fans ork för annat än vardagen. orken att vara i nuet, och fara på en affär var ett äventyr. Och dagen aldrig var sig den andra lik, ändå var den styrd i likhetens tecken. samma lika.

Idag är det en sådan där dag igen som måste genomlidas, ännu en ny händelse som läggs på den andra erfarenheterna. om att det inte går att få någon annan utgång. livet som inte blev,

Och om man vänder på det då.. Vad blev det kvar, av dessa sju år , som vi fick tillsammans.. vad blev kvar och vad betyder det i sorgen och det svarta och tunga... hur värderar man det som blev kvar i förhållande till det som var ,,,
I alla fall så ha denna dag gått sin gilla gång med ., och i morgon är en annan dag,

I det stora hela är världen alltid sig lik och vill aldrig ge vika för den personliga tristessen som gärna vill infinna sig i ändlösa dagar av sorg och svart missmod.
För det är i den bästa av alla världar vi vill leva , där det är kärlek och framgång som härskar.
Där inte det behöver vara så urbota gravallvarligt hela tiden, där vi kan skratta och gråta om vartannat.
utan dom och moraliska pekpinnar.

Jag har den förnimmelsen nu i nattens timmar när månen är full som en glob och sängen vill mig väl,

Jag har förlorat ett barn, jag har förlorat en bit av mig själv, jag blev en annan... vem hon är ,,

Det är mitt nya projekt att luska ut, vad blev det av ,,

Hon som bär sin ängel runt sin hals och ser på världen med nya ögon.. Vem är hon?

Hon Återkommer..........

En klok man sa

Detta och mycket mer har jag lärt mig och om mig själv

Jag har lärt mig att det spelar ingen roll vad som händer hur svart livet än känns idag så går livet alltid vidare och imorgon blir en bättre dag!♥

Jag har lärt mig att det säger mycket om en människa hur hon hanterar dessa tre saker:♥

en regnig dag .....

borttappat bagage ......

eller hoptrasslade julgranssladdar........

Jag har lärt mig att vilken relation du än har till dina föräldrar kommer du att sakna dem när de inte längre finns med oss.

Jag har lärt mig att skaffa sig pengar och saker inte är detsamma som att skaffa sig ett liv.

Jag har lärt mig att livet ibland ger dig en andra chans.

Jag har lärt mig att man inte hela livet kan gå omkring med en plockhandske på båda händerna.Ibland måste man kasta tillbaka bollen.

Jag har lärt mig att varje gång jag beslutar något från hjärtat så är det rätt beslut!♥

Jag har lärt mig att även om jag har smärta så behöver jag inte ge andra det.

Jag har lärt mig att jag fortfarande har mycket att lära.

Jag har lärt mig att människor kommer att glömma bort vad jag sagt eller gjort.

Men de kommer aldrig att glömma hur jag fick dem att känna sig!♥

Jag lär varje dag ..och är tacksam ..dels de som lär mig och all kunskap och klokhet som finns 

Hans PåVäg Brandt

När sanningen kommer ikapp.

 En natt vaknade jag upp och insåg att drömmen som jag drömt var skönare än i verkligheten, för mardrömmen var det jag vaknade upp till..
du vet. den där sköna känslan i drömmen när du vaknar upp och inser att det bara var en dröm,
den blev inte  sann, för det var inte sant att det var bara en dröm, det var sanning..

Drömmen bestod av en olycka och alla klarade sig, och lättnaden var enorm, jag satt där med en leende liten pojke i famnen och jag grät av lättnad,, vaknade och insåg att det var inte sant . han var inte där glad och leende , han hade inte klarat sig , dagen vart mardrömmen.

Drömmar är i verkligen, en verklighetsflykt. och skapar en förvirrad känsla som påminner om en bisar vardag, om obearbetade händelser, som ter sig som de behagar. irrande, färgande, skrämmande.

En morgon vaknade jag upp med känslan att jag försökte verkligen göra det omöjliga. fast jag försökte och försökte lyckades jag föga.

En tripp i ett rymdskepp, kan ju te sig rätt löjligt i morgondiset , men i nattens timmar där drömmen har sitt maratonlopp, är det rätt omöjligt att forcera fram dom rätta tankarna. jag lyckades aldrig begripa hur alla spakar till maten och hur jag skulle fästa säkerhetsbältet,  när det var för min son skulle jag utförde de hemska uppgifterna och ingen enda försökte hjälpa mig, antar att alla hade nog med sitt.
Skratten som utlöstes av mina tappra försök att spänna fast mig och alla hinder som uppstod, gjorde inte saken lättare, och fast jag kände att de fans en viss förståelse kunde jag känna den irritation som mina famlande försök ledde till. och jag klart sinkade alla.
vaknade upp med en känsla av,, att jag försökte ju  i alla fall,

Och det kan ju vara gott nog.. ibland.

Ändå är det solen som lyser genom gardinerna och färgar värden med glada nyanser, och vardagens hela prakt syns.
och ändå vet jag att drömmar skapas ur vardagens alla bekymmer och  förvärras på natten .
Ändå är det natten som känns som min tid, där kan jag skapa den verklighet jag vill ha,
där kan jag möta de jag vill.
där blir min dag som jag vill ha den.
Där är färgen glad och ljus,
och jag gör den till min.

Drömmar speglar min vardag, och jag speglar de personer som jag möter. och det ger en föraning om den verklighet som jag lever i. Tar mig vidare in i den värld som skapas kring jaget. Samtidigt ger det en mig något som ska lindra dagen i all tid.  sanningen som kommer ikapp-

Återkommer..........

Brevet.

jag skrev detta den 18 oktober 2010, i en annan blogg. 

Brevet Till

Till min vän och livskamrat.

 Om jag vet vad jag vill . Så kommer det gamla att få ge vika för mina önskningar.

Att få ord kan ge så mycket hopp.

Tryggheten den falska som är en illusion i vår värld, jaget som blir bedövat 

för någon annans skull. 

För att inte såra någons ego, böjer vi oss som en 

vindpinad björk högt uppe på fjället. Krokig och ärrad.

I avsaknaden av allt . Måste det fyllas med något , fyllnaden blir då frustration, ilska, 

och självömkan det största offret , den som bär på skulden,

Skulden att inte kunna älska..... skulden att inte våga se det gudomliga, 

skulden av att inte duga,

skuld att vara någons boja, att använda varandra som livboj, 

Istället för att flyga tillsammans så klamrar vi oss fast i varandra och 

drar ner varandra mot avgrunden, utan att våga släppa..tungt

 Fast nu min kära tänker jag släppa taget om dej, 

jag tänker låta dej kunna flyga, utan min tunga börda på dej, 

och jag själv kommer att få lättare att våga sprida mina vingar 

och världen väntar, där min glädje kommer att ge dej lätta vingar, 

om du kan glädjas av min lycka, så som jag kommer att glädjas av din lycka.

 Nu min kära behöver vi lämna varandra för att vara fria , 

fria utan bojor av skam o skuld, omgivningen ska unna oss lycka, 

och kärlek,

 äntligen är det din o min tur.

 Lögnen har allt för ofta varit våran följeslagare. Så som tystnaden den förlamande, 

utan glöd utan någon näring. Vi försöker blåsa liv i något som inte har en chans. 

Vi har inget att fylla på med, för vi gör varandra bara illa,, inte fysiskt, 

inte med ord, utan med att låsa varandra i denna förening.

 Kontraktet bör bytas ut mot något annat, ett kontrakt som inkluderar 

ovillkorlig kärlek till varandra utan dessa bojor, utan att låsa fast. 

Utan utvecklingsmöjligheter.... men med en vänskap i alla evinnerlig tid,

 Vi hade aldrig en chans att utveckla någon kärlek tillsammans, vi hade för 

många måsten som andra satt upp åt oss. Vi hade för mycket med förväntningar. 

För mycket av o avklarade sår i livet som inte läker,

Såret har infekteras av lögner nu. Och vår enda chans är att låta oss helas.

 Låta såren få ny vävnad. Och efterlämna ett vackert ärr 

som inte kommer att vara en vanprydnad.

Så min älskade vän, min resa har börjat, hur ska jag kunna förmedla till dej 

att din resa också måste börja nu.

Med stor sorg.

Året som gått ,

För precis Ett år sen. Satt Jag på precis på den här platsen och funderade på Framtiden . jag Tänkte På hur Jag skulle sitta här Nu. Med husvagnen som jag skulle renovera .Saker Jag Ville Uppleva, Jag tänkte på framtiden som skulle bli.
Jag Tänkte på Hur jag skulle tycka att det skulle vara Mysigt. Jag funderade på att jag inte skulle vara ensam, sitta ensam. och fundera.
Jag tänkte då på hur mysigt det skulle ha fått vara att ta med sig tvillingarna , och jag tänkte då på hur jobbigt det skulle ha varit, - Ett år senare skulle jag ha välkomnat det jobbiga-- de som jag nu aldrig får uppleva, jag lovar att det skulle inte ha varit jobbigt alls,, inte ett dugg..

 Och nu. Vem skulle kunna ha anat att Mitt liv skulle se ut så här? ! Inte jag ' alla fall .

 Jag Tänker på hur kort egentligen  tid är. Ett ÅR ' Och vad man kan fylla den tiden med . Vilka Personer man möter. vilka händelser. Vad som betyder något . Och vad som förkasta, Vilka Mående som infinner sig och  Passerar. . Lärdomar som betyder något. .och som inte ignoreras . och vad som man accepterar som en sanning och vad som känns falskt och meningslöst. Vad som betyder någonting.

Och nu.
Ett år senare.
Har jag blivit Ett helt liv Äldre. 
Där det finns utrymme för sorg och Glädje . kunskap har lagts på redan tunga axlar.
Och det är Sorgen Som har fått prägla . Inte kärleken.  Inte Än.Men Med Tiden. och snart . övervinner den allt. 
kärleken som Läker.

När tänker man på tiden som gått, när det nästan bara känns tomt och smärtsamt,  vad är det som minns . vad får ta plats ?
Vad blir kvar av drömmar ?
Idag känns det åter sådär tomt i bröstet. Det är minnena som tränger på. Och idag ärdet svårt att Mota bort ' och med tiden som går, på . 

Jag ser på Studsmattan SOM är tom idag. Jag tänker på choklad Som Jag kokat. Och jag tänker på hoppet. och förväntan. 
Kärlek, Vänner, Och en evinnerlig tro på livet. 
Och på tårar Som tränger upp i Ögon Vrån

vackert som en tavla ,
den vilda forsen. 

stilla och tyst. Livet som går i Sakta Mak. 
Jag som  liksom står på sidan om och ser på, 
och
Tusen tankar Som Samlas I huvudet. Och vill ut. Ord som behöver en plats och landa på, när minnet tränger på, 
Minnen som inte går att, i längden värja sig mot. Minnen som behöver få plats ,men smärtar och gör min dag svår. '

Tankarna som väller fram, 
Vem kan stoppa tiden? 
Vem kan stoppa tankarna om redan skedda händelser? 
Vem kan stoppa drömmar? 
Vem kan skapa en framtid utan att tänka på det som sker?

Och Jag vet att livet bara går på . Utan uppehåll. Och utan barmhärtighet. utan att ta det minsta hänsyn till hur Jag mår. 
Livet som aldrig pausar, jo för ett kort ögonblick stod min tid stilla, och jag förfasades hur lite jag kunde styra , På det omöjliga som jag försökte uppnå,

Och genom att skapa en plats där jag är skyddad från smärta. Och den obarmhärtiga sanningen. skapar jag ett tomrum som inte vill existera, för drömmar och tankar vill inte stanna där. de vill röra på sig växa och bearbetas in i minsta detalj. 

Och egentligen så är det så det så det Ska vara. 
Minnen Och drömmar är bara ett sätt att förbereda Sig inför framtiden Och det utan Garantier att det blir så. 
Framtiden Skapas,  utav val och händelser, Som inte är lätta att se. Men svåra att Undgå .

Minnen är mina att bära .Och bearbeta.

Återkommer................. 

Den där artikeln,

Kuratorn ringde, polisen och konsumentvägledningen.
de vill veta...
namnet på jackan. namnet på butiken där jag käpte jackan.. fan, fan..

och inte fins den kvar, den är slängd...... av vem ? det vet jag inte, ALLA kläder som han hade på sig,,, är borta, precis som han.
och så detta med hur det hände hur det kunde förhindras, och hur det kan sakpa någon bättre trygghet för resten av ungarna.. där  ute i världen.. att det inte ska få hända. Det där västa som kan hända,,, NU har det hänt det värsta som någon kan få uppleva,,
och jag måste rota i det ,,
och det behöver inte ske nu,, men nu är tanken sådd i min hjärna,, .. om.. det hade bara varit. en annan årstid. OM det bara varit en overal
OM det bara Varit - - -