Kärlek, till livet

jag skriver i dag och orden formas inte ,
det känns konstlat och påhittat det jag formar.
som om jag måste få till något , satt upp en prestations nivå, åt mig själv.
Jag skriver för livet och så raderar, jag.
Kärlek är ledordet, som ska ge stöd i dag. ändå är det så svårt detta med  kärlek,

Kärlek till livet, till de som är. tacksamhet .och åter ödmjukhet inför livet.
förändring och framåt -anda.
livs -lust och livs -luft. tränger på . . kärlek är att ge och att få.
och att våga bara vara i nuet . kärlek ska få en bättre värld att växa ,.
så tänkte jag , och fick motstånd. världen är inte så enkel,,

kärlek är stark drivkraft. v i föds för att älska - älska din nästa så som du vill bli älskad själv.. ett mycket enkelt budskap,, men så svårt att förstå.

Kan jag ta på mig en mask som döljer det som känns naket och blottat. Le åt omvärlden.
känna sig älskad, åtrådd, vara i känslan av att jag är trotts allt bara en liten människa som tänker,
som behöver känna att livet ändå är värt att leva, trots allt.

När det stormar och blåser hårt i livskupan,. När det går åt massa energi att bara vara i upprätt läge,. känns det tungt att glädjas åt det som är . slag på slag. ska prövas in i minsta detalj,, ge mig styrka , orka.

Det sjungs om små droppar av lycka i himmelen. och ord kan göra ont. när kärleken är svår att få rätsida på.   när det egentligen ska vara enkelt att leva,
känna och njuta .
minsta motstånd .

Vänskap och kärlek och förståelse. Höra på den andra
se den andre
lita på att vi vet.
vandra med varandra som jämlikar,

ord är enkla att forma.
kärlek svårare att möta.
acceptera den
jag älskar dej.

Ge och ta, utan krav på någon form av motprestation,.
och giva är heligt.
och att ta emot när det ges är det svåraste.



Sammanhanget att vara i gemenskap, tar ensamhetens tunga dok av dina axlar.
Att vandra hand i hand är det mest underbar. Det som ger perspektivet uppifrån,
det enkla i livet.
Att älska är enkelt. varför måste den då begränsas???
Eller är det svårt att älska ?  Ja i en begränsad, kompromiss lös värld. av att behöva göra rätt-

smärtar det att våga vara sig själv.
att våga älska sig själv. precis som den man är--
med alla dessa brister som du nu påpekar om dej själv,

Om du mötte dej själv-- Vad skulle du då säga till dej själv?
-Jag älskar dej!!!!

Återkommer ................  

Vakna !

Vakna upp. se det fördolda , som likt morgondis förslöjar dina ögon.
Sträck på din kropp. vakna varje led, som under natten stelnat,
Känn i hur nattens drömmar sköljs bort , in i det undermedvetna, och lämnar en lite gåva att förvalta.

Nu är det morgon och en ny dag, en ny dag att förvalta.
morgon kaffe- doften hänger i hela huset,
människorna rör sig och det är en stilla tid,
Dagens göromål ska planeras in och påbörjas,,

Vad i finns min uppgift?
Vad ska jag göra!  tankarna som jag tänker , orden som jag formar,
dagen som gryr, är den tröstlöst?
Känner in och . nej,, i dag är det en bra dag, en dag som låter mig vara . vila ,
vila från den tunga sorgen.
Nacken som stretar emot och den övriga kroppen som visar att den existerar genom smärta,

Nu har jag nått en gräns .  En annan tid.

Jag har klivit upp en bit längre, på trappan . upp mot måendet ,
varje dag är ett mirakel och varje minut ska bära tiden framåt, mot ett bättre mående,,
och jag har tillit

Nu vet ja gatt inget är bestående . varje dag är inte som i dag, men just i dag ,
just nu så mår jag lite bättre,,

Så ordet blir tacksamhet.

Återkommer.............

Att äga sin tid.

Vad är tid. ?
Något konstruerat utifrån ramar. konstruerat för vi ska ha en mätbar gräns.
Normaliteten i en begränsad form,

Hur mäter man här och nu då?

Här och nu finns inte, det sker alltid en förflyttning i om med en tanke, någon form av en tidsresenär.
Tankens flykt över tid och rum, vi färdas snabbast i fantasin och det redan upplevda.
Här och nu blir en oupplevd tom tid. att vara i tom- tid och med en o- tänkt tanke. och tiden stod stilla,
men inget är stilla, allt förflyttas,

Hur mätes tid? och hur ska tid fördelas?

Lyssnar till tiden den som var . Ser det som är och skall komma . Vad kommer sen,
och vad blev det av tiden.
tiden som står stilla
tiden som rusar på
Kan tiden både stå stilla och rusa samtidigt. vi blir i ett centrum, i en bubblan.

Hur länge kan bubblan skydda? Tiden läker all sår och allt återgår till en normalisering,
fast värden blev annorlunda, tiden stannade upp och jag stod stilla i en rusande tidskapsel.
jag kunde förflytta mig till en plats i tanken där jag var beskyddad och säker.
Här och nu, fast i tanken långt ifrån, beskyddad från smärtsamma  minnen, jag  kunde sortera i små delar, Små delar som prövades av tankens kraft. av tiden,

Nu delar sig tiden in sig, i ett före och ett efter, i en delbar process som fortgår i sakta mak,
Här blir utan, med bara tankar som var, i en förfluten tid.
Tiden är delbar och platt, utan den konkreta tanken att tiden är konstant.
Här blir då och Då blir nu. framtiden är nu. dåtiden är nu i.

stanna upp och låt tiden vara . låt tiden göra sitt, var vän med det som sker

Över tid och rum ska vingarna bära mig vidare framåt och bakåt och vara här och nu.

Tiden finna således inte, vi färdas hur vi vill och vi kan förnimma att vi har en konstant tidsflöde utan gränser.
och  det som begränsar är och sätter upp murar är bara du själv och den omgivning du råkar befinna dej i här och nu.
begränsar tiden och friheten.

Återkommer, ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Vågar jag?

Vågar jag öppna fotoalbumet? finns ju där . bilden av dej,
Vågar jag hämta upp vår jackan? Din jacka hänger ju kvar.
Vågar jag skratta? utan att du ler.
Vågar jag se våren? grönskan som väcker upp allt Liv, knoppar som brister.
Vågar jag minnas? utan att minnas din död.
Vågar jag fara iväg? Du kommer inte att återvända.
Vågar jag vara den där människan som jag var? eller är hon borta för alltid,
Vågar jag vända blad? Du är ju inte med,
                                   fast du är så levande,
                                  så närvarande med mig i tanken,
                                  så vaken med mig,
                                  så nära,
                                  så påtaglig i är din närvaro.

Jag vågar för jag måste.

om inte

om inte ...
om det inte fans några träd ,
om det inte fans jackor med dragkedja,

Hade du levat i dag då?

Om inte ...
om inte mina tårar var så varma
om min längtan inte var så stor ,

Hade du varit här o lett mot mig då?

Om inte jag var den jag är nu?
Om mina val hade varit annorlunda?

Hade det funnit någon chans då?
Hade jag haft något att stå på då?
Någon fast mark,

Om inte pengar hade makt?
Om makt inte var styrmedel?
Hade jag fått vara lycklig då?

Om inte jag får gå vidare i dom spår jag vill?
vems spår ska jag då ta, och vem ska bestämma det åt mig?
jag är vuxen
ändå sitter jag här och bestämmer inte min egen dag. eller var jag ska hämta min lycka och tröst.

Om inte val fans ,, skulle jag inte behöva välja mellan det jag vill och det som andra vill åt mig,

Om inte rädsla fanns .
skulle jag då våga vara den jag vill ...........????

Återkommer ,,,,,,,,,,,

Färger från dagen.

I dag . Just i dag handlar mycket i min omgivning om färger, så jag fortsätter att färga mitt liv:
Möten och åter möten. vackra möten . Vi som formas av det som är,  <är vi unika?
Vi har valt. Valt att se varandra och vi kan mötas, Vi som har erfarenheten.
Hur möts vi; I vad?

 Hur möttes det förr ?
då, före tiden, när orden inte färdades lika lätt, och långt och snabbt,
och avstånden var längre,
När värden var nära och vi hade en annan relation till ordet främling.
var det lättare då?
Ändå är vi så långt ifrån varandra i dag. Ensamt och övergivna sitter vi i stugor, mäter framgång och sanning i ägodelar,  orden kommer fram ändå möts vi inte längre , vi formar oss annorlunda-

Jag vill tro det . att det fans något annat förr.. något lättare att vara människa. inte lika Ensamt. fler som fans att hjälpa och vi hade en lättare mall att forma.
Ingen behövde ha fredagen som en förbannelse.
När andra har det så trevligt ,lagar mat, Umgås, Är tillsammans,
vi är nog inte gjorda för att vara ensamma. tänker jag.

Hur mäter man en framgång, Hur mäter man en prestation, Vem har mallen som bestämmer hur lycklig och fri en människa är. Eller vad som är godhet, vilken form har det?
Hur mäter en människa en godhet, hur faller det i god jord? frågor som bara hoppar fram i huvudet
jag behöver inga svar, för svar binder något fast . formar inget-
och vems svar är sannare än någons ananas,

och vad har allt detta med färger att göra?
........., jag har nog kommit till en vänd punkt,
Där jag ser mig själv , hur jag formar mig, färgar om mig.
fler frågor än svar.
vad gör jag här?
Hur kom jag hit?
och den farligaste av alla frågor,
Hur tar jag mig härifrån?
jag formas av min omgivning. Vi formar varandra.
inte för att vi vet om det eller för den delen vill, utan för att det är oundvikligt. vi måste formas, även den mest motsträvige formas.
Ibland spjärnar vi emot och bryter oss ur, stannar upp och formas om, söker nya marker att formas i, men vi formas . Jag formas . och allt beror på det som vi vill kalla sanning . sanningen som är precis nu.
för vi Vet inget annat.

I morgon hittar vi en annan sanning
vem är jag då?

Återkommer -----

Mötas i sorg,

Sorgearbetet fortgår med tiden den oändliga.

Mina Ord är inte baserad på att någon annan än jag ska förstå dom, det handlar bara om min väg att gå för att komma framåt, Jag skriver dessa rader för jag vill inte att någon ska ta illa vid sig.

Att se någon i sorg. det ögonblick som ögonen möts och frågan ställs...hur mår du , hur är det .?
Att mötas i ordet , lugnar den andres oro.  som förlöser den andres oro, att detta går bra.. lätta bördan att det värsta som kan hända går att fixa .
Är det bara något som jag tänker. jag har ju själv varit i oskuldens tid , att inte veta. att vara den som frågar,,
men det finns inget svar..
inte ens på frågan om måendet. för jag mår inte . jag har bara en sorts tung svart förnimmelse om att det är sant.
Att det inte går att fly från det otäcka det sanna  .. från sanningen.. den går inte ens att tolka bort , den sanningen är oåterkalleligen. grym och tråkig och
är frågorna av ondo,, nej,, det bekräftar bara din existens. Att du lever och att du har förmånen att andas.
Jag är tacksam att bli sedd..
Sedd utifrån någon annans rädsla och att de egentligen inte kan hända .
Jag är inte naiv. bara vingklippt. och en svart kråka som inte går att rädda..
jag springer verkligen för livet ..  men det är . ja. det är det..
men det går ,, jag lovar..
jag lovar . fast jag vet att det inte går att förstå..

Om sanningen är grå , och livet är vitt. så är sorgen svart , och färgerna skapas ur möten och insikter om sig själv,
så som nyfiken gul, empatiskt röd, kärleksfull rosa. energifull blå. himlastormande grön, , eller så får det andra färger , det är det som är oförutsägbart, livet,

Lägg till bildtext

En sån dag.

Jag tänker inte göra något annat i dag än att bara vara. Jag tänker på saker som jag måste och på saker som jag borde. Jag tänker på detta om att vara här och nu. Är det då avsaknaden av alla form av dessa saker som inkluderar måste och inte vill göras? här o nu.
Jag tänker på ordet rättrådigt . rättrådiga. Var ligger det negativa i det? Används det alls i dag? Vet någon vad det betyder? Har det någon betydelse? Jag tänker på smärta och på kroppen som stretar emot.
Jag tänker på talet sju,
Sju svåra år,
Sju vackra rosor.
Jag tänker på orden som betydelse att lyfta upp, och orden som sänker ner, vill alla dej väl?
Jag tänker på snön som försvann - vart tog tiden vägen?
Jag tänker så det som jag har gjort och det som jag har tänkt göra och som jag missade. Det kommer en ny tid!
JO . Visserligen. men det blir något annat.
Jag tänker på kärlek, i alla former. Jag tänker på riktlinjer för hur det är och hur man gör. Vad som är riktigt äkta och alltså  en sanning.
Jag tänker på sanning och konsekvenser . Har jag lärt mig något? Jag tänker på tolkningsrätten.
Jag tänker på GUD.
Jag har tänkt på det som man ser och det som man tror sig veta, jag har tänkt på tiden . som vän eller fiende.
Jag har tänkt på smärta . igen. om hur det gör ont, och på vad som är viktigast, att våga känna eller att våga gå vidare. stanna i nuet eller fly.
Jag har tänkt på maten . på min kropp. på hur funktioner inte slutar fungera , fast jag nu tänkt att jag inte vill.
Jag har tänkt på telefon. ringsignaler som är tysta . just för jag inte vill svara . hur jag väljer att var osynlig.
Jag tänker mig osynligheten som min vän,
Jag har tänker mig vänskap som oändlig och själlös,
Jag tänker mig livet som något skört och genomskinligt. jag tänker mig sorgen som tung och svart, Jag tänkte mig att livet var oändligt .
Jag trodde att jag skulle gå fri, Jag trodde att vilken dag som helst inte skulle bli den sista, inte för någon i min närhet.
jag trodde på att jag var skyddad från ondo.
jag fortsätter tro och tänka,  jag tänker alde´les för mycket
jag mår bra av att tänka. fast jag inte har ett .enda svar , fast jag inte vet ett enda dugg. om någonting-
jag avundas alla som lever med oskuldens kunskap om att mista sina nära och kära.
jag tänker på det,
och så tänker jag vidare,,

återkommer . ........

Drömmar

Att vakna på natten och veta att något är så fel, allt som du vet har någon hittat på, det är inte sant,
ändå vet du instinktivt att sanningen den är där , du vet att du vet, det går inte att få bort ,
förvirring . var är tryggheten, vad kan jag förankra mig i, något, någon,
somna om,
vakna och ha en känsla av ångest som inte går att få bort ,

Mardrömmen är sann, fast det var inte drömmen som skrämmer utan det var verkligheten som är otäcka.  

jag ska gå igenom skärselden och jag måste göra det ensam, jag måste ta mig fram genom sanningen, och det gör jag ensam,
jag måste möta mina demoner och acceptera det som sker det som har blivit,
göra avslut och förstå vidden av att gå vidare,
våga skratta .
våga leva
våga njuta,
älska det som är kvar - älska det som varit.
det som kommer
det som är
det som blev.
och allt är bara ett enda ord
Acceptera.

Återkommer

Cirkeln

Funderar kring hur livet tar sig framåt , hur vi lär oss och hur av erfarenhet man får insikter,
hur egentligen allt upprepar sig i en ständig form av cirkel, om och om igen tills vi lärt oss.
Vad?
Vad är det jag ska lära mig ? , vad ska det lära er?
att livet är hårt och förgängligt.
att livet är något som jag eller du inte ska ta för givet.
att livet är och förblir en osäker plats.
och om det är så nu då??
Vad?
vad gör jag nu ?
vila i denna kunskap och gå vidare, inte upprepa ett invant mönster.
våga leva i visdom att det är tillåtet att vara svag.
Att kärlek är och förblir det viktigaste i livet
att människan runt mig och som bryr sig är viktigast,
ja-
jag har lärt mig det !,
och-
 får jag vara ifred nu då? Tack

Kan ändå inte fundera på vem det är: vem som har makten att styra ,,och vem som gör valen..
är det inte jag själv .
kan inte tänka mig det , aldrig att jag skulle vilja var här nu-

Vad jag än skulle vilja lära mig av detta att vara i denna erfarenhet så kan jag gladeligen betacka mig för den kunskapen.
Tack, men nej tack.

återkommer -


 .
.

Vara i nu,

Jag hittar ingen bra rubrik på dagen, ingen som passar och kan hjälpa på traven, Ensam i huset , Rädsla att våga känna , saknaden,
tittar mig omkring och ser spår, orkar inte formulera så att spåren  får en form, men de finns där, knivskarpa.

Om sorgen är en rädsla och något som jag måste möta eller fly från. var finns verktygen, vem tillhandahåller dessa? behövs en manual,
Sorgen har olika ansikten, Det är en sanning.
Finns det även en hierarki i sorg,
vem sorg är mera rättfärdigad, min sorg ,, en mors sorg, eller ett syskon, är sorgen av förlorad kärlek på en annan plan?  Kan sorgen av ett misslyckat projekt bli accepterad som sorg, Har någon rätten att klassificera detta? jag vet inte ?

Sorg ser olika ut, tar olika tid att fortgå. har egen väg att komma fram, och den har en oförklarlig förmåga att vissa sig när det är som minst försvar.
just nu kan jag inte förklara eller ens begripa , sorg, just nu vet jag inte om sorg är något. eller vilken känsla sorg består av.
och egentligen vill jag inte veta heller, det räcker med en doft en färg eller en liten lapp i en väska, Påminnelsen av -

Att besluta sig att ta ett nytt steg, medvetet eller omedvetet, är själva flödet av liv, att det är tiden som har förmågan att hålla samman det som sker,
Tiden den obarmhärtiga . Tiden den trogna. och jag förbannar detta- att det ska ta tid, tiden som läker  och tiden som står stilla. och ingen kan fly . inget kan undgå.

Livet som påminner om tåget , det som man kliver på och ibland stannar det till på någon perrong och man funderar på om man ska kliva av, jag tittar ut och ser livet rusa på , i detta är allt stilla, stilla.

Det stannade till lite, mitt tåg-- min vagn av liv stod blick stilla ett kort ögonblick. och jag släppte av en människa. En som hade åkt färdigt i min vagn,. och

jag sörjer detta.

återkommer .- -

Avgiftning

Har insett att det går inte o vara i ett tillstånd som betraktare, Har insett att jag måste uppleva det genom min egen klarvakna själ.
jag måste ta varje tanke och tänka den genom mitt egna nakna hudlösa existens.
Tankens kraft som jag kan bestämma hur den ska tas emot. I ett inlärt mönster,
tanken som smärtar eller tanken som tar andan ur mig. som får paniken att stegra sig och fylla mig med svarthet.
och andningen stegrar sig och gör att mina organ energilösa och skriker efter luft, men jag förhindrar det genom att rädslan är för stor för tankens kraft, och jag bedövar det , tänker inte låta paniken få ta över , tankarna är inte riktigt klara. piller gör mig dåsig. och jag slipper .

Självklart är det en illusion.  allt finns ju där .- om än inte nu. men det kommer -- sorgen. varför och om jag- och hur.
och jag vill inte ...

Avgiftningen i sej är smärtsam. kroppen är i smärta . varje rörelse smärtar varje andetag smärta, varje gång jag försöker svälja smärtar, bröstkorgen som vill ha luft smärtar och håller emot,
jag ligger i sängen och känner rent logiskt att armen smärtar, men jag har inte ork att röra eller flytta den. så jag välkomnar smärtan, och ligger kvar .

huvudet styr inte mina rörelser de blir klumpiga och darriga.
 jag ser på min hand och den är anorlunda,. gammal,. rynkig och blå av synliga ådror den ser mager ut.- jag ser på min hy och ser att det är inte som det ska. och förstår jag inte är jag .

trappat ner från ,ett antal som inte är känt för mig.. för att docktorn sa det . och för jag inte får fler , och för jag måste spara, för när det inte går att andas mer. måste det finnas kvar att ta.
 mins inte antalet och mins inte hur eller när jag tagit mina piller , min bakdörr ditt jag smet in undan från alla och allt. den finns fortfarande där - absolut,
men jag har sett det finns andra dörrar o öppna. andra dörrar som varit dolda och blockerade. dörrar som jag nu ska våga öppna.
med hjälp av mina vänner mina barn .

återkommer ------

Blommor

jag tänkte skriva om hur och när det ofattbara händer, det där som inte får hända eller för den delen inte ska hända.
när det värsta redan har hänt .
hur alla sluter upp och samman. i ett samhälle,
hur blommor och mat kommer, brev och kort om hur sorgen tynger alla.
och det är en strid  ström av människor i sorg.
i allt detta känner och  formas om och om igen en mening ,

 Var och en måste bära sin sorg! om och om igen..
var o en bär sin sorg,
ändå känns det tungt i mötet med människor , att se deras sorg i ögonen..
och orden blir så tama och tomma.
och alla känner detta .. att detta händer inte mig,, för jag mins den känslan när det fans en sådan tanke hos mig,,
men det hände mig .
och jag får blommor...
tacksamhet . jo den fins fast jag orkar inte forma den än,
fast det slutar komma blommor, och maten äts upp och människor slutar att komma , och det blir tyst, , och så ska det vara . det måste återgå, det måste få ett slut. men det sker inte hos mig. det är oåterkalleligt.. det är min sorg.

Hur var det i det gamla samhället när någon dog , ett barn, en mor, en far, någon som förr fans men helt plötsligt lämnar ett tömt rum,. en ihålighet . som måste fyllas.
Döden hade en annan plats, en naturligare och mera tillåtande form.
 kulturer som sörjer olika fast det måste var samma sorg , jag kan inte föreställa mig annat.
saknaden av och efter något som måste fyllas med något annat.

jag skriver något. för jag ser på tv Mot alla odds, och tänker att det är samma sorg även där, något som saknas och aldrig kan komma åter. man mins sin arm, man mins att det gick att stå upp på ett par förlamade ben,
jag känner att det finns många ute i världen som har fått samma erfarenhet.
och nu tänker jag om ordets betydelse.
Ordet, erfarenhet har jag bearbetat förut i dag, hur just det ordet och innebörden får en annan mening, jag har en erfarenhet
erfarenhet av att sörja och att se sorgen .
återkommer .........

Skriva är menning

Hur börjar jag att forma ord? Hur börjar en mening?
Ska det bli någon form av mening eller kan orden få löpa fritt, forma sig som dom kommer och bli meningslösa. få ett eget liv eller ska jag styra dom i någon form som är förutbestämt.
Jag tänker och formar ord som bildar en mening och i mitt huvud blir det kaos och jag får inte saker o gå ihop,
jag måste få en mening med tankarna  och orden ska hjälpa till att få det att bli någon form av mening,
och det måste bli rätt

Jag tänker på hur och jag tänker på varför .
jag tänker på tomhet,
om hur tomhet egentligen inte finns , det fins alltid något som vill formas och göra sig påmind,

Hur det aldrig blir fritt från någon form av känsla, , vem bestämde at det skulle bli så här -   ??

Ställer jag en fråga måste jag få ett svar, orden räcker inte till att forma någon sanning för jag har tappat min sanning.
vems sanning har jag tappat, den utformade förutbestämda eller min väg som vart mig delad och tilldelad. och jag förstår inte meningen,
ska jag hitta den i något,en Gud en Gudinna. ett givet mönster ,  i någons kärlek , i något sätt som inte finns just nu,

Förvirring . jag vill ju lyfta bort smärtan, och gråten , och andas lugnt o stilla, tänka fram på en framtid,
men ,, detta men.. jag vill .

Här har jag något som jag kan formulera i ett ord i en mening ,, detta jag vill"
jag vill ha en mening,, ett sammanhang,
någonstans på vägen förstår jag nog ordet mening. men inte just nu,
inte just nu,

 Jag lät meningen bli fri, och göra sig ofri. formad i en konstnärlig givet mönster , och få en början, ett slut. och något i mitten, ändå blir det meningslöst.
återkommer -
 
 

Att Andas

Jag andas , varje andetag är en plåga . onda kommer inifrån och tränger sig ut, smärtan i andningen, oron det ofattbara som inte går att få bort ,
det är en kraft i att andas, kroppen spjärnar mot, bröstkorgen höjs och smärtan kommer ut,

vad  gör man för att fly från att leva. fins det ett mörker som har balsam för själen,
hur lämnar man en smärta.
hur blir något inte sant,
jag vill inte , skriker jag ut  i tystnaden, formar ord i en mening som bli meningslösa. smärtan fins där
i varje andetag
Det är för trångt ,
andas . lite till,,
tänk,
andas-
smärta. och denna bisarra känslan av att jag inte vill-

Hjärtat mitt ,. min lilla gosse som inte får andas, tårar,,,,
tårar,,,, och smärta.
och känslan av meningslöst

sårad och skadat hjärta pumpar långsamt vidare utan att jag vill..  för din skull,,
för din skull ska mamma andas lite till..

Den helande kraft av sömn

sömnen är min bästa vän, där i drömmens land kan jag vara ifred, sova och känna av tomhetens befriande kraft, valet är mitt , och någon dag kommer jag att orka vara vaken en hel dag , och en dag kommer jag att välja att inte ha piller som stöd,
en dag kommer livet att bli annorlunda , om än aldrig lika,
en dag blir jag en annan person som kan förlika mig med det som blivit mig delat,
någonstans på vägen in framtiden kommer jag att hitta ett sätt att vara på.

En minut i taget , en timma i taget , en dag .

besluten behöver inte fattas idag. besluten behöver inte bli satta för evigt , det finns inget som är viktigt och det finns inget å göra.

En dag kommer jag kanske att hitta ett sätt att förlika mig på att detta har skett men tills dess sover jag -

ORD - var finns meningen i Sorg

I tanken har jag format tusen ord , ord om varför, ord om mening. Ord som ska lindra ord som ska frigöra.
jag väljer att fly . långt bort i tanken , där orden egentligen är meningslösa.
hur ska man förstå det ofattbara när nu det värsta hänt.
var finns det tröst. jag vet inga svar , jag vet ingen lösning. För det fins inga.
tårar värmer min kind i en frysen själ. och sorgen är oändlig,

Du mitt barn som valde att åka dit jag inte når , dit jag inte får vistas, en plats bortom förstånd och sunt tänkande.
jag ser inte. jag förstår inte, mamma gråter, och du är så långt borta. ändå fins du där precis bredvid mig. i allt .
i luften jag andas i minnet , i saker jag rör. I maten jag äter vattnet som ska släcka min törst. Meningslösa ord meningslösa dagar,.  vad håller mig kvar., den kärlek som nu är i varje bit av oändlig smärta.
Du min son del av mig del av det som är själva livet .

HUR ska jag gå¨vidare, hur orkar jag leva. allt i smärta o rus.
jag väljer o fly. in i dimman , tabletter blir min hjälp
fast jag vet att det är något som jag måste ta itu med sen

jag ly snar på musik som smärtar om kärlek, som inte,, som inte . jag vet inte vad som inte finns.

För du fins ju där i mitt huvud.  min vackre son . som bara blev 7 år-

jag vet inte om det hjälper att skriv av sig sin sorg, mina tankar,. kaoset som följer i fotspår som suddas ut av själva livet ,
vägen som ska bära framåt. till lindring, jag vet inte om lindring finns någonsin.

hur överlever man sina Barn,
hur vågar man leva .,
hur möter man livet när flykt är det ända som inte smärtar,

möten som måste komma- en storkyrka som ska fyllas

fyllas av vänner och medlidande.  av sorg och smärta och vackra blommor  en ensam kista som jag ser i min inre skräck . en kista som jag inte vill ska finnas som jag vill ska var en mardröm.

Vart är du min son........ vart tog du vägen.  varför gick du ifrån din mamma ...... jag han inte med dej. du sprang för fort . du lämnade mig kvar..........
'

om jag sluter dej i mina armar i mina tankar mins jag din värme din doft. din energi . jag mins ditt skratt . jag ser dej leka.
smärtan är för stor min  älskade son. jag saknar dej. ´jag vill inte .. jag vill inte att du ska vara borta,.
vill inte -.