Mötas i sorg,

Sorgearbetet fortgår med tiden den oändliga.

Mina Ord är inte baserad på att någon annan än jag ska förstå dom, det handlar bara om min väg att gå för att komma framåt, Jag skriver dessa rader för jag vill inte att någon ska ta illa vid sig.

Att se någon i sorg. det ögonblick som ögonen möts och frågan ställs...hur mår du , hur är det .?
Att mötas i ordet , lugnar den andres oro.  som förlöser den andres oro, att detta går bra.. lätta bördan att det värsta som kan hända går att fixa .
Är det bara något som jag tänker. jag har ju själv varit i oskuldens tid , att inte veta. att vara den som frågar,,
men det finns inget svar..
inte ens på frågan om måendet. för jag mår inte . jag har bara en sorts tung svart förnimmelse om att det är sant.
Att det inte går att fly från det otäcka det sanna  .. från sanningen.. den går inte ens att tolka bort , den sanningen är oåterkalleligen. grym och tråkig och
är frågorna av ondo,, nej,, det bekräftar bara din existens. Att du lever och att du har förmånen att andas.
Jag är tacksam att bli sedd..
Sedd utifrån någon annans rädsla och att de egentligen inte kan hända .
Jag är inte naiv. bara vingklippt. och en svart kråka som inte går att rädda..
jag springer verkligen för livet ..  men det är . ja. det är det..
men det går ,, jag lovar..
jag lovar . fast jag vet att det inte går att förstå..

Om sanningen är grå , och livet är vitt. så är sorgen svart , och färgerna skapas ur möten och insikter om sig själv,
så som nyfiken gul, empatiskt röd, kärleksfull rosa. energifull blå. himlastormande grön, , eller så får det andra färger , det är det som är oförutsägbart, livet,

Lägg till bildtext