Jag hittar ingen bra rubrik på dagen, ingen som passar och kan hjälpa på traven, Ensam i huset , Rädsla att våga känna , saknaden,
tittar mig omkring och ser spår, orkar inte formulera så att spåren får en form, men de finns där, knivskarpa.
Om sorgen är en rädsla och något som jag måste möta eller fly från. var finns verktygen, vem tillhandahåller dessa? behövs en manual,
Sorgen har olika ansikten, Det är en sanning.
Finns det även en hierarki i sorg,
vem sorg är mera rättfärdigad, min sorg ,, en mors sorg, eller ett syskon, är sorgen av förlorad kärlek på en annan plan? Kan sorgen av ett misslyckat projekt bli accepterad som sorg, Har någon rätten att klassificera detta? jag vet inte ?
Sorg ser olika ut, tar olika tid att fortgå. har egen väg att komma fram, och den har en oförklarlig förmåga att vissa sig när det är som minst försvar.
just nu kan jag inte förklara eller ens begripa , sorg, just nu vet jag inte om sorg är något. eller vilken känsla sorg består av.
och egentligen vill jag inte veta heller, det räcker med en doft en färg eller en liten lapp i en väska, Påminnelsen av -
Att besluta sig att ta ett nytt steg, medvetet eller omedvetet, är själva flödet av liv, att det är tiden som har förmågan att hålla samman det som sker,
Tiden den obarmhärtiga . Tiden den trogna. och jag förbannar detta- att det ska ta tid, tiden som läker och tiden som står stilla. och ingen kan fly . inget kan undgå.
Livet som påminner om tåget , det som man kliver på och ibland stannar det till på någon perrong och man funderar på om man ska kliva av, jag tittar ut och ser livet rusa på , i detta är allt stilla, stilla.
Det stannade till lite, mitt tåg-- min vagn av liv stod blick stilla ett kort ögonblick. och jag släppte av en människa. En som hade åkt färdigt i min vagn,. och
jag sörjer detta.
återkommer .- -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar