Blommor

jag tänkte skriva om hur och när det ofattbara händer, det där som inte får hända eller för den delen inte ska hända.
när det värsta redan har hänt .
hur alla sluter upp och samman. i ett samhälle,
hur blommor och mat kommer, brev och kort om hur sorgen tynger alla.
och det är en strid  ström av människor i sorg.
i allt detta känner och  formas om och om igen en mening ,

 Var och en måste bära sin sorg! om och om igen..
var o en bär sin sorg,
ändå känns det tungt i mötet med människor , att se deras sorg i ögonen..
och orden blir så tama och tomma.
och alla känner detta .. att detta händer inte mig,, för jag mins den känslan när det fans en sådan tanke hos mig,,
men det hände mig .
och jag får blommor...
tacksamhet . jo den fins fast jag orkar inte forma den än,
fast det slutar komma blommor, och maten äts upp och människor slutar att komma , och det blir tyst, , och så ska det vara . det måste återgå, det måste få ett slut. men det sker inte hos mig. det är oåterkalleligt.. det är min sorg.

Hur var det i det gamla samhället när någon dog , ett barn, en mor, en far, någon som förr fans men helt plötsligt lämnar ett tömt rum,. en ihålighet . som måste fyllas.
Döden hade en annan plats, en naturligare och mera tillåtande form.
 kulturer som sörjer olika fast det måste var samma sorg , jag kan inte föreställa mig annat.
saknaden av och efter något som måste fyllas med något annat.

jag skriver något. för jag ser på tv Mot alla odds, och tänker att det är samma sorg även där, något som saknas och aldrig kan komma åter. man mins sin arm, man mins att det gick att stå upp på ett par förlamade ben,
jag känner att det finns många ute i världen som har fått samma erfarenhet.
och nu tänker jag om ordets betydelse.
Ordet, erfarenhet har jag bearbetat förut i dag, hur just det ordet och innebörden får en annan mening, jag har en erfarenhet
erfarenhet av att sörja och att se sorgen .
återkommer .........